Fördelen och nackdelen med kampsport är att det är en så oerhört komplex idrott.
Vid 100 meter sprint är det inga konstigheter över vad som behöver tränas, vilka muskler som arbetar och vilka krav som ställs på atleten. Man kan till och med beroende på vilken tid man får veta var man befinner sig i konkurrens med resten av världen.
Omsätt det till kampsport. Om du gör en triangel på 0,3 sekunder så tillhör du världseliten?
Så enkelt är det ju inte. Och i kampsport är det inte heller så att det finns en mall för exakt vilka muskler du behöver vara stark i eller vad du behöver kunna för att nå världseliten.
Det utmynnar i att oerhört många tränar fel. Folk som pumpar vikter (Effektiva muskler och stora muskler är helt olika), folk som bygger löpstyrka genom 5 löppass i veckan (Att vara duktig i löpning innebär inte att man blir uthållig i ett sparringpass), folk som följer något schema ur någon tidning (Sen när behöver exakt du samma träning som alla andra?)
Just nu jobbar jag med många kampsportare och lägger om deras träning till att bli mer explosiv. Då ytterst få rörelser i kampsport bygger på lugn och ro... (Möjligen en redan inlåst rear naked samtidigt som man viskar "såja, såja, sov nu)...
Det är oerhört viktigt om vi vill nå optimal prestation att vi tänker igenom vad vi tränar utanför kampsportsträningen. Det handlar inte alltid om kvantitet. Det handlar alltid om kvalité.



