Blogg: Joel Löwenberg

Joel Löwenberg, 2012-10-01

Bjj-RM slutade tyvärr i en rätt patetisk sorti...

Jag gick in i matchen med en stressad inställning, försöte på lite alla möjliga lås och åkte ut på dombeslut efter 3-3 i poäng.

Jag hade siktat betydligt högre än att försvinna efter 5 minuters tanklöst sprattlande.

...

Jag har alltid haft känslan av att regler inte ska gälla mig, att jag ska vara någon sorts undantag. Inte så att jag går runt och känner mig som någon super-människa men jag har alltid ansett att jag både fysiskt och psykiskt är ganska bra på att ligga på gränsen. Att jag trivs med stress och utmattning snarare än lugn och ro.

Det har resulterat i både överträning (Efter ett halvår med 10 pass i veckan) och psykisk arbetskrasch (efter heltids-studier och dubbla jobb samtidigt). Och nu innebar det en tidig sorti från Bjj-rm och en riktigt tung insikt om att jag inte kan vinna tävlingar samtidigt som jag prioriterar arbetsvärlden. Att mitt psyke inte orkar fungera fullt ut i två världar.

För livet går egentligen jävligt bra just nu. Jag sa upp mig från mitt vanliga jobb för fem dagar sedan eftersom jag har för mycket jobb inom mitt egna företag (Tränare åt idrottare, föreläsare om kost, träning och mentalitet, samt skribent åt diverse träningsföretag så vill du ha hjälp kolla in joellowenberg.se)...

... Det är bara det att man kanske inte kan jobba 12 timmar om dagen och samtidigt bli bäst i en idrott där folk brinner av passion.

Inte ens jag kanske kan det.

Det leder till ett svårt beslut, antingen satsa idrott eller jobb. Jag hatar att välja. Jag vill inte välja. Jag borde inte behöva välja.

Men kanske är även jag en människa och acceptans är det viktigaste steget i förändring och förbättring.

...

Å andra sidan. Det finns en liten röst som säger: Du kan...

Och det känns jävligt lockande att lyssna på den.

Joel Löwenberg, 2012-09-15

Om två veckor är det SM i BJJ (brasiliansk Jiujiutsu)... Eller Riksmästerskapen som det heter för oss som ännu inte hunnit upp i de högsta bältesklasserna.

Jag kommer vara med och inställningen börjar komma på plats. Jag har ju ett perfect record att försvara från förra terminen då jag slutligen hamnade på 17-0 i matcher och 3 vunna turneringar.

Över sommaren har jag dock varit lite lat, eller kanske snarare ouppmärksam och lite dumsnäll.

Jag har kört mycket med folk som inte riktigt är på samma nivå vilket givetvis är en del av utvecklingen, och lite självförtroendebyggande, men min utveckling som förr gick spikrakt har stannat upp. Och frågan är om jag inte dippat något.

Min tränare tog igår ett allvarligt snack med mig och förklarade att de där ninja-turtles youtube-tjaffset som jag får in ibland, visserligen ser snyggt ut i träningslokalen bland folk som kan strypa ut sig själva... men i tävling är det högst tveksamt om jag kan sätta en dubbel-de-lux-twistero med snurr på någon alls utom mig själv.

Och han har rätt.

Så... Jag spenderade sista timmen av gårdagens tre till att åka på stryk av de riktigt duktiga. Och det behövs.

En av de viktigaste punkterna i utveckling handlar nämligen om att befinna sig så långt ur sin trygghetszon som möjligt och ändå lära sig, och med ansiktet neråt och ett knä i ryggen samtidigt som armen håller på att brytas är jag precis på gränsen.

Där jag ska vara.

Där jag kommer att vara.

Tills SM. För då jävlar är det ombytta roller! Smile

Joel Löwenberg, 2012-08-30

Klockan är knappt morgon när alarmet går igång.

Jag undsläpper mig en sån där avgrunds-suck/stön som betyder "fan vad det är synd om mig, så snälla tyck lite synd om mig"

... men får inget medlidande, men däremot en kudde slängd i bakhuvudet och en flickvän som samtidigt frågar "Vad fan? Varför går du upp nu? Du börjar ju jobbet sent idag"

och jag tittar på sängen, solens dragningskraft på jorden är ingenting mot vad täcket har på mig i just den sekunden.

Men...

Jag tror att det är vanligt att många börjar slappna av med den tyngre delen av träningslivet när det går bra. Vi glömmer vad som tog oss framåt i början.

Förra terminen var fantastisk för mig med 17-0 i matcher och en del av mig säger "vila nu, slappna av. Du är duktig"... Men en annan del vet mycket väl vad det är som gjorde mig duktig i början. Jag tränade mer än andra helt enkelt.

Så, med tusentals hungriga, jagande ungdomar i bakhasorna är det bäst att jag tar min sovmorgon och gör det till ett extra träningspass.

Cést la vié... Cést la kampsports-vié

Joel Löwenberg, 2012-08-09

Jag tror att det är ett relativt vanligt fenomen bland oss kampsportare att våra partners avskyr våran idrott.

Inte för att det är idrotten det är fel på, utan för att vi själva envisas med att tro att våra partners känner samma kärlek inför den som vi gör.

I mitt eget fall byts en mjuk och romantisk kram ständigt ut mot ett nytt lås, eller en grej "som jag bara måste visa för det är så ball!", och förspel blir allt som oftast inledningen på vad min flickvän kallar "stunder då du ska vara glad att jag inte orkar flytta ut just nu när det är så mycket annat"

Igår var det dags igen.

Jag skulle visa hur man gjorde ett äkta youtube-axel-lås. Och det var riktigt häftigt...

Men flickvännen var beredd och när jag sträckte mig efter låset så knäar hon mig kärleksfullt men ordentligt i pungen.

Kampsport via youtube i all ära... Men. Ett gediget, välriktat knä är fortfarande det mest effektiva av alla vapen.

Joel Löwenberg, 2012-07-25

Sommaren spenderades som tidigare nämnt som Personlig Tränare på ett litet hotell i de Portugisiska bergen. Jag bodde där tillsammans med familjen som bestod av mamma, pappa och tre döttrar.

Tre döttrar som natt efter natt plöjde igenom romantiska komedier och romantiska drama-produktioner... The notebook, attonement, PS i love you, the holiday etc etc...

Då och då kastade döttrarna ur sig suktande rop i form av "nnaaaaaawww!", "Imagine that", och varje gång jag ifrågasatte huvudkaraktärens beteende fick jag svaret: "Well, that´s love"

Well, that´s love?

Häromdagen var min första lediga dag på två veckor. Och för första dagen sedan jag kom hem till Sverige igen lyste solen.

Min flickvän frågade om jag skulle med till stranden och grilla tillsammans med lite vänner.

Men på andra sidan hägrade ett extra-insatt BJJ-pass på klubben, instängd i en liten lokal, artificiellt lysrörsljus och svettig lukt.

Klart man valde det senare.

Well, that´s love...

Joel Löwenberg, 2012-07-10

För en månad sedan avslutade jag mina universitets-studier tillsammans med 22 andra elever.

Till skillnad från de flesta andra i klassen har jag jobbat parallellt med min utbildning, och dessutom haft den otroliga turen att få jobba inom det jag utbildar mig som. Hälsorådgivare... Ett yrke med 1000-tals sökande på varje plats.

Arbetslösheten inom vår genre är enorm och de flesta hamnar i receptionsdisken på något gym snarare än att faktiskt få göra något konkret.

Därför kändes det idag givetvis en aning märkligt när jag satte mig hos chefen och sa: "Jag kan inte jobba här till hösten"

Jag har nämligen fått ett erbjudande, en möjlighet att starta upp ett projekt som jag inte kan tacka nej till... Jag kommer inte ha någon inkomst på 6 månader, jag kommer säga upp mitt jobb som jag älskar, jag kommer kanske floppa totalt, jag kommer kanske att stå där om 6 månader utan någonting alls.

Men...

Det kan också vara ett ordentligt kliv in i något riktigt stort. En make or breake it - situation...

Och alla kampsportare vet. Kampsport, liksom livet, handlar inte om att ha bäst teknik, bäst styrka, flås, eller tur. Kampsport handlar i slutändan om att våga ta den där chansen som bara dyker upp någon gång per match... Och då ta den utan tanke på konsekvenserna.

Det är instinkt, och det är bara att kasta sig ut.

Joel Löwenberg, 2012-07-10

För en månad sedan avslutade jag mina universitets-studier tillsammans med 22 andra elever.

Till skillnad från de flesta andra i klassen har jag jobbat parallellt med min utbildning, och dessutom haft den otroliga turen att få jobba inom det jag utbildar mig som. Hälsorådgivare... En yrke med 1000-tals sökande på varje plats.

Arbetslösheten inom vår genre är enorm och de flesta hamnar i receptionsdisken på något gym snarare än att faktiskt få göra något konkret.

Därför kändes det idag givetvis en aning märkligt när jag satte mig hos chefen och sa: "Jag kan inte jobba här till hösten"

Jag har nämligen fått ett erbjudande, en möjlighet att starta upp ett projekt som jag inte kan tacka nej till... Jag kommer inte ha någon inkomst på 6 månader, jag kommer säga upp mitt jobb som jag älskar, jag kommer kanske floppa totalt, jag kommer kanske stå där om 6 månader utan någonting alls.

Men...

Det kan också vara ett ordentligt kliv in i något riktigt stort. En make or breake it - situation...

Och alla kampsportare vet. Kampsport, liksom livet, handlar inte om att ha bäst teknik, bäst styrka, flås, eller tur. Kampsport handlar i slutändan om att våga ta den där chansen som bara dyker upp någon gång per match... Och då ta den utan tanke på konsekvenserna.

Det är instinkt, och det är bara att kasta sig ut.

Joel Löwenberg, 2012-06-20


Jag befinner mig just nu nere i de Portugisiska bergen, klart avskild från verkligheten, i en fotbollstokig nation, och med ett språk som är passionerat och högljutt på det där sättet som gör att även romantiska viskningar blir likt barndomens utskällningar.

Jag är här sedan en vecka tillbaka och hjälper en hotellägare att dra igång en hälsoinriktning på sitt hotell. En märklig uppgift som blev till över en middag med främlingar för ett år sedan:

"Och du jobbar med?"
"Träning"
"Jaha, men du, kan inte du starta upp lite hälsogrejer på mitt hotell i Portugal?"

Livet är bra märkligt... Men vem tackar nej till betald semester i ett land där solen faktiskt värmer på sommaren?

Och för mig blev det ett utmärkt sätt att hålla igång. Löpning med kunder på morgonen, boxning på eftermiddagen och stretching på kvällarna.

Och givetvis är det boxning kunderna gillar mest.

Små hemmafruar i 45-kilos-klassen som helt plötsligt får ut åratal av frustration och innehållen barnaga på ett par mittsar.

Kanske en helt ny marknad att marknadsföra sig mot?

Joel Löwenberg, 2012-05-24

Om mitt liv var en film så hade förra säsongen varit mitten på filmen, den delen där hjältens äventyr går åt helvete.

Jag åkte på stryk, hjärnskakning, tappade minnet, hjärnröntgen, drog ledband och skador åt varje håll.

Men sedan följde filmens höjdpunkt. Jag bestämde mig för att följa en god väns råd: "Se det som att du får en extra uppbyggnads-period"

Och jag är ju personlig tränare så för första gången i mitt liv la jag ner energi på mig själv. Balans, styrka, explosivitet. Allt det där jag aldrig tränar. Och bättre fysisk form än inför den här terminen har jag aldrig varit i.

Filmens höjdpunkt som sagt... Ni vet: Rocky-musiken och träningsklipp. Träning, träning, träning. Jag kom tillbaks till fighter centre och kunde börja mala Bjj och Sw-pass utan skador.

Och nu i sex veckor har det varit tävlingar. Alive, Stockholm open och fenix. Guld, guld, guld.

Och en uppgradering till blåbälte i slutet av min första bjj-termin. Känns riktigt härligt. Då ingår givetvis pisk-traditionen av övriga träningsmedlemmar.

Vem hade kunnat tro att smisk från 25 killar i en svettig lokal kan kännas som terminens höjdpunkt? Och filmens crescendo till låten "chariots of fire" med piskslag i slow-motion...

Joel Löwenberg, 2012-05-08

Veckan efter min vinst i Alive fick jag ställa upp i Stockholm open, en bjj-tävling med bra uppslutning.

Då jag kört SW ett tag och har en hyfsad statistik kände jag en viss press att vinna tävlingen. Jag är vitbälte i BJJ men då min grappling-erfarenhet antagligen är större än de andras så kände jag mig för första gången som favorit.

En annorlunda känsla.

Mina tankar gick från "Nu jävlar ska jag försöka vinna" till "Gör jag som jag borde så vinner jag"

Det finns även i favoritskap en viss press men då jag jobbar med coaching och mental inställning så gjorde jag åter igen en liten "mindfuck" på mig själv.

Ni minns lindansaren från förra inlägget?

Jag satte åter igen upp mina egna ramar. Jag ville gå vinna alla matcher utan att förlora en enda poäng.

Det gav mig helt plötsligt underdog-känslan tillbaks och ett mål som jag blev glad av.

Om jag bara kört utan att tänka innan så hade en vinst inte gjort mig särskilt lycklig då det var vad jag förväntade mig och målet att vinna kändes snarare som ett måste.

Men att vinna turneringen utan att förlora en enda poäng. Helt plötsligt blev det intressant och något osannolikt. En utmaning snarare än press.

Hur det gick?

Bra, ca 70 - 0 i poäng och tre vinster på olika submissions.

Om två veckor är det tävling igen. Vad målet är då har jag inte bestämt riktigt än.

Kommentarer

Annonser

Arkiv