Blogg: Joel Löwenberg

Joel Löwenberg, 2012-08-09

Jag tror att det är ett relativt vanligt fenomen bland oss kampsportare att våra partners avskyr våran idrott.

Inte för att det är idrotten det är fel på, utan för att vi själva envisas med att tro att våra partners känner samma kärlek inför den som vi gör.

I mitt eget fall byts en mjuk och romantisk kram ständigt ut mot ett nytt lås, eller en grej "som jag bara måste visa för det är så ball!", och förspel blir allt som oftast inledningen på vad min flickvän kallar "stunder då du ska vara glad att jag inte orkar flytta ut just nu när det är så mycket annat"

Igår var det dags igen.

Jag skulle visa hur man gjorde ett äkta youtube-axel-lås. Och det var riktigt häftigt...

Men flickvännen var beredd och när jag sträckte mig efter låset så knäar hon mig kärleksfullt men ordentligt i pungen.

Kampsport via youtube i all ära... Men. Ett gediget, välriktat knä är fortfarande det mest effektiva av alla vapen.

Joel Löwenberg, 2012-07-25

Sommaren spenderades som tidigare nämnt som Personlig Tränare på ett litet hotell i de Portugisiska bergen. Jag bodde där tillsammans med familjen som bestod av mamma, pappa och tre döttrar.

Tre döttrar som natt efter natt plöjde igenom romantiska komedier och romantiska drama-produktioner... The notebook, attonement, PS i love you, the holiday etc etc...

Då och då kastade döttrarna ur sig suktande rop i form av "nnaaaaaawww!", "Imagine that", och varje gång jag ifrågasatte huvudkaraktärens beteende fick jag svaret: "Well, that´s love"

Well, that´s love?

Häromdagen var min första lediga dag på två veckor. Och för första dagen sedan jag kom hem till Sverige igen lyste solen.

Min flickvän frågade om jag skulle med till stranden och grilla tillsammans med lite vänner.

Men på andra sidan hägrade ett extra-insatt BJJ-pass på klubben, instängd i en liten lokal, artificiellt lysrörsljus och svettig lukt.

Klart man valde det senare.

Well, that´s love...

Joel Löwenberg, 2012-07-10

För en månad sedan avslutade jag mina universitets-studier tillsammans med 22 andra elever.

Till skillnad från de flesta andra i klassen har jag jobbat parallellt med min utbildning, och dessutom haft den otroliga turen att få jobba inom det jag utbildar mig som. Hälsorådgivare... Ett yrke med 1000-tals sökande på varje plats.

Arbetslösheten inom vår genre är enorm och de flesta hamnar i receptionsdisken på något gym snarare än att faktiskt få göra något konkret.

Därför kändes det idag givetvis en aning märkligt när jag satte mig hos chefen och sa: "Jag kan inte jobba här till hösten"

Jag har nämligen fått ett erbjudande, en möjlighet att starta upp ett projekt som jag inte kan tacka nej till... Jag kommer inte ha någon inkomst på 6 månader, jag kommer säga upp mitt jobb som jag älskar, jag kommer kanske floppa totalt, jag kommer kanske att stå där om 6 månader utan någonting alls.

Men...

Det kan också vara ett ordentligt kliv in i något riktigt stort. En make or breake it - situation...

Och alla kampsportare vet. Kampsport, liksom livet, handlar inte om att ha bäst teknik, bäst styrka, flås, eller tur. Kampsport handlar i slutändan om att våga ta den där chansen som bara dyker upp någon gång per match... Och då ta den utan tanke på konsekvenserna.

Det är instinkt, och det är bara att kasta sig ut.

Joel Löwenberg, 2012-07-10

För en månad sedan avslutade jag mina universitets-studier tillsammans med 22 andra elever.

Till skillnad från de flesta andra i klassen har jag jobbat parallellt med min utbildning, och dessutom haft den otroliga turen att få jobba inom det jag utbildar mig som. Hälsorådgivare... En yrke med 1000-tals sökande på varje plats.

Arbetslösheten inom vår genre är enorm och de flesta hamnar i receptionsdisken på något gym snarare än att faktiskt få göra något konkret.

Därför kändes det idag givetvis en aning märkligt när jag satte mig hos chefen och sa: "Jag kan inte jobba här till hösten"

Jag har nämligen fått ett erbjudande, en möjlighet att starta upp ett projekt som jag inte kan tacka nej till... Jag kommer inte ha någon inkomst på 6 månader, jag kommer säga upp mitt jobb som jag älskar, jag kommer kanske floppa totalt, jag kommer kanske stå där om 6 månader utan någonting alls.

Men...

Det kan också vara ett ordentligt kliv in i något riktigt stort. En make or breake it - situation...

Och alla kampsportare vet. Kampsport, liksom livet, handlar inte om att ha bäst teknik, bäst styrka, flås, eller tur. Kampsport handlar i slutändan om att våga ta den där chansen som bara dyker upp någon gång per match... Och då ta den utan tanke på konsekvenserna.

Det är instinkt, och det är bara att kasta sig ut.

Joel Löwenberg, 2012-06-20


Jag befinner mig just nu nere i de Portugisiska bergen, klart avskild från verkligheten, i en fotbollstokig nation, och med ett språk som är passionerat och högljutt på det där sättet som gör att även romantiska viskningar blir likt barndomens utskällningar.

Jag är här sedan en vecka tillbaka och hjälper en hotellägare att dra igång en hälsoinriktning på sitt hotell. En märklig uppgift som blev till över en middag med främlingar för ett år sedan:

"Och du jobbar med?"
"Träning"
"Jaha, men du, kan inte du starta upp lite hälsogrejer på mitt hotell i Portugal?"

Livet är bra märkligt... Men vem tackar nej till betald semester i ett land där solen faktiskt värmer på sommaren?

Och för mig blev det ett utmärkt sätt att hålla igång. Löpning med kunder på morgonen, boxning på eftermiddagen och stretching på kvällarna.

Och givetvis är det boxning kunderna gillar mest.

Små hemmafruar i 45-kilos-klassen som helt plötsligt får ut åratal av frustration och innehållen barnaga på ett par mittsar.

Kanske en helt ny marknad att marknadsföra sig mot?

Joel Löwenberg, 2012-05-24

Om mitt liv var en film så hade förra säsongen varit mitten på filmen, den delen där hjältens äventyr går åt helvete.

Jag åkte på stryk, hjärnskakning, tappade minnet, hjärnröntgen, drog ledband och skador åt varje håll.

Men sedan följde filmens höjdpunkt. Jag bestämde mig för att följa en god väns råd: "Se det som att du får en extra uppbyggnads-period"

Och jag är ju personlig tränare så för första gången i mitt liv la jag ner energi på mig själv. Balans, styrka, explosivitet. Allt det där jag aldrig tränar. Och bättre fysisk form än inför den här terminen har jag aldrig varit i.

Filmens höjdpunkt som sagt... Ni vet: Rocky-musiken och träningsklipp. Träning, träning, träning. Jag kom tillbaks till fighter centre och kunde börja mala Bjj och Sw-pass utan skador.

Och nu i sex veckor har det varit tävlingar. Alive, Stockholm open och fenix. Guld, guld, guld.

Och en uppgradering till blåbälte i slutet av min första bjj-termin. Känns riktigt härligt. Då ingår givetvis pisk-traditionen av övriga träningsmedlemmar.

Vem hade kunnat tro att smisk från 25 killar i en svettig lokal kan kännas som terminens höjdpunkt? Och filmens crescendo till låten "chariots of fire" med piskslag i slow-motion...

Joel Löwenberg, 2012-05-08

Veckan efter min vinst i Alive fick jag ställa upp i Stockholm open, en bjj-tävling med bra uppslutning.

Då jag kört SW ett tag och har en hyfsad statistik kände jag en viss press att vinna tävlingen. Jag är vitbälte i BJJ men då min grappling-erfarenhet antagligen är större än de andras så kände jag mig för första gången som favorit.

En annorlunda känsla.

Mina tankar gick från "Nu jävlar ska jag försöka vinna" till "Gör jag som jag borde så vinner jag"

Det finns även i favoritskap en viss press men då jag jobbar med coaching och mental inställning så gjorde jag åter igen en liten "mindfuck" på mig själv.

Ni minns lindansaren från förra inlägget?

Jag satte åter igen upp mina egna ramar. Jag ville gå vinna alla matcher utan att förlora en enda poäng.

Det gav mig helt plötsligt underdog-känslan tillbaks och ett mål som jag blev glad av.

Om jag bara kört utan att tänka innan så hade en vinst inte gjort mig särskilt lycklig då det var vad jag förväntade mig och målet att vinna kändes snarare som ett måste.

Men att vinna turneringen utan att förlora en enda poäng. Helt plötsligt blev det intressant och något osannolikt. En utmaning snarare än press.

Hur det gick?

Bra, ca 70 - 0 i poäng och tre vinster på olika submissions.

Om två veckor är det tävling igen. Vad målet är då har jag inte bestämt riktigt än.

Joel Löwenberg, 2012-04-25

En gammal anekdot berättar hur en pojke står och tittar på en lindansare

"Hur kan du vara så säker hela tiden?", frågar sedan pojken när lindansaren stiger ned på marken, "Hur kommer det sig att du aldrig misslyckas?"

"Jag misslyckas ständigt. Men repet är mycket smalare i mitt huvud än vad det är i verkligheten. Så när jag trampar utanför eller snett så står jag fortfarande kvar ur er synvinkel"

Jag gjorde ju ett intressant experiment inför helgens tävling. Jag valde helt enkelt att se på poängvinst som förlust, och submission som vinst. Det fanns inga andra möjligheter som jag gav min hjärna. Således blev både vinst och förlust till vinst.

När tävlingen började hade jag intalat mig själv detta så många gånger att det kändes som mina enda valmöjligheter.

Och hur det gick?

Min första vunna tävling i avancerad-klassen...

Om det var hjärnprogrammering eller bra träning som ligger bakom. Vem vet? Men konceptet hänger kvar även denna helgen i Stockholm Open.

Wish me luck!

Joel Löwenberg, 2012-04-16

UFC Sweden.

15 000 fans som skrek som flickor på en Justin Bieber-konsert (fast med basröst). Jag tror på riktigt att jag åkte på både tinnitus, epilepsi och grov tourettes på samma gång.

Det var en fantastisk kväll.

Reza - Vilken entertainer. Ingen lämnades oberörd. Ingen wannabe-mr-hard-pokerface där inte. Han gick in mot buren med ett smajl värdigt en amerikansk sitcom-kandidat. Och vinsten. Aaah! Jag tror fan två av mina bänkgrannar började gråta av lycka. Det är vackert att se 25-åriga killar visa lite känslor.

För ja, publiken var aningen stereotyp. 90% killar i 25-årsåldern. Rakade och med huvtröjor. Stackars lokalbefolkningen stirrade som om Sveriges största huliganslagsmål skulle ta plats. Men inga bråk. Givetvis inte. Kampsportare slåss i ringen/buren. Varför mucka gräl med någon när alla är potentiella heel-hook-specialister? Wink

Och ja, alla visade känslor. Jag tror globen expanderade tre meter åt varje håll när vågorna av vrål kom efter Alex match. Som en andra big bang. I mini/maxi-format.

Vad säger man askungen?

Det var alldeles, alldeles underbart...

Joel Löwenberg, 2012-04-06

Jag jobbar i mitt vanliga liv med överviktiga och vid sidan av med kampsportare och lite andra idrottare.

Nästan 90% av mitt arbete handlar om att förändra beteenden, tankar och folks mentala kartor.

Om vi t.ex. tar en av mina överviktiga kunder så kan man hävda att det är för mycket mat in, för lite motion ut som är problemet. Jag hävdar själv att det är ett mentalt mönster som behöver förändras.

Kampsport är som vi alla vet en extremt mental sport. Det är svårt att tänka sig någonting mer laddat än en fight.

Efter 6 månaders rehab/träning/uppbyggnad efter min hjärnskakning och trasiga knä är det nu ÄNTLIGEN dags att tävla igen i en submission-tävling.

Och då det mentala intresserar mig så mycket så har jag givetvis börjat bearbeta mitt eget sinne.

Vi får ofta höra att man inte ska tänka på förlusten, utan fokusera på vinsten. Att man ska se målet, inte worst-case-scenariot.

Jag har valt att ta det ett steg längre. Jag ställer helt enkelt in min hjärna på att poängvinst är förlust och submission-vinst är en vinst. Således blir en förlust en vinst, och vad jag än tänker så tänker jag på en vinst.

Låter det krångligt och utan mening?

Om två veckor vet vi hur det gick.

Håll tummarna för mig.

Kommentarer

Annonser

Arkiv