Blogg: Joel Löwenberg

Hann hem från utbildningen i Stockholm precis i tid för att lyckas klämma in The Zone på kvällen. Så för alla er som ifastnade i SJ:s förseningar. Här är den lilla sammanfattningen:

- Simon Sköld förlorade första matchen, men knockade sin motståndare i slutet av första med en upkick i samma sekund som ronden var över.

- Christopher Wassberg satte sig väl tillrätta på sin motståndare och lekte bongotrumma tills domaren bröt.

- Jämlikhet i all ära, men när en av rondtjejerna visade sig vara en rondpojk buades det rätt friskt. Sverige är löjligt politiskt korrekt. Det finns yrken där man inte ska kvotera...

- Att den ena rondtjejen sedan såg ut att vara tolv år kanske kan förklara varför de var fullt påklädda.

- Två matcher bröts p.g.a "Cuts", givetvis till publikens missnöje. Varpå presentatören ber oss jubla för de som just slagits istället och mumlandet utbyts till euforiska applåder... Vi är en lättpåverkad samling får, vi MMA-anhängare.

- Samtliga från Gladius (där jag tränar) vann sina matcher. Det ger onekligen en liten extra sporre när man ser sina tränare dominera sina matcher.

- Christoffer Svensson lyckades sätta två mycket välriktade knän på plats och ett pekfinger i ögat på sin motståndare. Hade det varit gamla regler hade han vunnit överlägset men förlorade tyvärr på poängavdrag.

- Tommy Blom som kommer från Krav Maga och säkert fick hålla tillbaka på impulserna att just peta ögon och knäa skrev. Han hade istället ett riktigt skönt krig mot Ryssen Pavel Pimenov och vann i andra ronden på energi.

- Martin Svensson är antagligen den längsta 66-kilos killen i världen och lyckas flera gånger sparka över sin motståndare som bara stod och log när vinddraget fläktade undan värmen.

- Victor Cheng gjorde ett hoppla-twist-med-samba-kast i första ronden och dominerade sedan på marken.

- August Wallen hade också total uppvisning i sin titelmatch, vilket är imponerande men som också får en att undra vad motståndaren har för meriter som gör att han får titelmatch.

- När man Känner/Känner igen eller Tränat med drygt en tredjedel av publiken så inser man att sporten trots sin enorma tillväxt ännu inte är särskilt folklig.

- För övrigt en riktigt bra gala. Många tunga vilje-matcher och i februari på nästa gala är jag antagligen där igen.

Seminarium med Dean Lister idag på klubben, och jag var en av de 40 som lyckades få en plats trots att jag bara tränat MMA i nio månader.

Det är lite som att gå till fotbollsplanen som sjuåring och helt plötsligt står Zidane där och håller i uppvärmningen.

Det är också därför jag hoppas att kampsportens snabba expansion lugnar ner sig.

Det relativt lilla antalet utövare gör att folk som jag kan få träna med folk på en helt annan nivå och utvecklas otroligt mycket snabbare än i någon annan sport.

För övrigt fascineras jag alltid av att stå mitt emot någon som kan döda en. Eftersom jag är höjdrädd så antar jag att det är mitt sätt att kompensera för att jag inte kan kolla ut för stup eller pissa på flygplan. (Jag tänker att flygplanet gungar i obalans när jag går i gången. Vilket medförde att jag satt pissnödig i 17 timmar under min flygtur till Australien)

Hur som helst... Sammanfattning av inlägget. Dean Lister seminarium. Budoförbundet har i mig kanske den enda talesmannen som aktivt tänker försöka minska antalet utövare. Och jag pissar in i flygplan. Godnatt.

"Vad gör ondast?" Frågar ofta kompisar till mig när jag säger att jag tränar MMA.

... Och jag, precis som alla andra trodde alltid att det självklara svaret var en ordentlig tjottablängare (så tänderna står parad i öronen och lysmaskarna tittar ut ur näsan).

Men nej, ondast gör det när man åker på en riktigt perfekt nedtagning som slår all vilja ur kroppen och gör att man vill krypa ihop i fosterställning och gråta.

Det är då man förstår varför brottarna har så hög status trots att det var dom som införde Mankinin långt innan Borat fanns.

http://joelsunderbara.blogg.se/imag...

*Tillägg till tidigare inlägg.

Skön miss i protokollet var att en av killarna i min klass (nybörjare 73kg) verkade något för säker på sin sak.

Han kom till final där domarna tyckte att något inte stämde och inför publik frågade honom om han inte hade lite tidigare erfarenhet.

Det blir tyst när killen nickar och klämmer ur sig att han kört brottning i tio år.

Int en säsong, inte två, utan tio år!

Måste vara jobbigt med alzheimer redan i min ålder...

Finalen avslutades på diskning och guldet gick till den sanne nybörjaren, rättvist men väldigt tråkigt och orättvist för de som mött brottaren i tidigare ronder och inte fick någon chans.