Så har det redan blivit mitten av februari och jag har fortfarande inte kommit iväg till klubben för att motionsträna. Vad är det egentligen att motionsträna? Och hur gör man? Jag har alltid tittat på ett schema och sett namnet "motionsgruppen" och tänkt att jag aldrig skulle hamna där, att det var en grupp som inte var ämnad för mig.
En termin testade jag i min klubb och blev väldigt förvånad över den sköna, avslappnade stämningen i den gruppen. Ja, jag avundades dem litegrann. Att träna för att det är kul. För skojs skull. De begreppen försvann allt mer för varje träningspass närmare en tävling jag kom. När varje teknik hade ett syfte: att göra mig bättre på tävling. Inte för att det skulle bli lite, lite roligare.
Varje måndag så tänker jag att, nu, det är nu det händer, det är nu jag har lusten, motivationen, orken, tiden. Jag lovar vitt och brett, talar om för andra att jag ska iväg för att det skulle kunna öka mina chanser. Om jag bara lovar det till tillräckligt många så måste jag hålla löftet till mig själv. Ju närmare passet jag har kommit desto fler undanflykter har poppat upp i huvudet.
Alla de parametrar jag skyller på sen när veckan skyndar förbi och jag inte kommer iväg. Jag förstår det inte i ärlighetens namn och nu gör jag en officiell utmaning. Jag tycker ju om tävlingar, jag tycker om utmaningar och nu är det lite ljusare ute än vad det var i mörkaste vintern. Det vankas vår. Det vankas snygga kast igen. För att det är roligt. Det vet jag ju, det var ju därför jag började en gång i tiden.
Den som får mig att komma till en kampsportslokal och tränar ett pass, oavsett sport, bjuder jag på lunch! Och jag lovar er, en snäll och söt inbjudan här i kommentarsfältet kommer inte räcka!
