De träd vars rötter sprider sig längst, vars grenar kan mottaga mest vind och vars stam vidgar sig bredast – det...
Publicerat 2012-05-08 av Joel Löwenberg
Veckan efter min vinst i Alive fick jag ställa upp i Stockholm open, en bjj-tävling med bra uppslutning.
Då jag kört SW ett tag och har en hyfsad statistik kände jag en viss press att vinna tävlingen. Jag är vitbälte i BJJ men då min grappling-erfarenhet antagligen är större än de andras så kände jag mig för första gången som favorit.
En annorlunda känsla.
Mina tankar gick från "Nu jävlar ska jag försöka vinna" till "Gör jag som jag borde så vinner jag"
Det finns även i favoritskap en viss press men då jag jobbar med coaching och mental inställning så gjorde jag åter igen en liten "mindfuck" på mig själv.
Ni minns lindansaren från förra inlägget?
Jag satte åter igen upp mina egna ramar. Jag ville gå vinna alla matcher utan att förlora en enda poäng.
Det gav mig helt plötsligt underdog-känslan tillbaks och ett mål som jag blev glad av.
Om jag bara kört utan att tänka innan så hade en vinst inte gjort mig särskilt lycklig då det var vad jag förväntade mig och målet att vinna kändes snarare som ett måste.
Men att vinna turneringen utan att förlora en enda poäng. Helt plötsligt blev det intressant och något osannolikt. En utmaning snarare än press.
Hur det gick?
Bra, ca 70 - 0 i poäng och tre vinster på olika submissions.
Om två veckor är det tävling igen. Vad målet är då har jag inte bestämt riktigt än.
