Utan hopp ingen kärlek

Publicerat 2011-07-16 av Jonathan Broberg

Jag sitter med min dator i knät. Har just sett filmen ”Brown Sugar”. Har ni sett den? Inte? Det hade inte jag heller förrän tills idag. Den inte bara påverkade mig, fick mig att tänka – den skadade mig i grunden.

Semester. Smaka på de orden. Jag har smakat på dem under snart två veckors tid. Jag har ägnat mig åt allt det jag ville ägna semestern åt – hänga med vänner, läsa en bra bok, dricka morgonkaffet klockan 13.00 mitt på dagen, badat, solat, ätit jordgubbar.

Nu är det dags för mig att ta semestern till en ny nivå. För även om jag tog mig ner till Helsingborg för några dagar sedan och såg HIF vinna över mitt kära DIF är det just det semester för mig handlar om. Njutning.

Solen finns inte över Stockholm denna dag, så då kunde jag med gott samvete se en film. Jag såg Brown Sugar och jag lovar er – jag har aldrig någonsin varit så känslosam som när den filmen slutade. Det var något som träffade mig. Rakt i hjärtat. Som en sylvass träpinne. Jag har efter det ägnat min dag åt att fundera. Tankarna har snurrat. Jag grät också.

Det har jag inte tillåtit mig själv göra under en väldigt lång tid, trots att jag rimligen borde. Men gråt kan inte välja sina stunder, den bara finns där i ögonen, i hjärtat. Jag vet inte om gråten var särskilt ledsam egentligen. Jag bara vet att jag behövde den.

Mina två år på förbundet har trollbundit mig. Varje dag. Nu när semestern är här och jag blivit tvingad till ensamhet och vila kommer också de emotionella delarna i mig fram. De har rultats och våndats så länge hos mig – jag har blivit en mästare på att förtrycka mina egna känslor, men inte längre. Inte mer nu.

Jag längtar, jag verkligen längtar, tillbaka till mitt kontor. Mitt jobb. Jag vill inget annat än att sätta igång med skrivandet om kampsport igen. Dra igång nya projekt för att ytterligare sätta svensk kampsport på kartan. Men jag behöver min semester. Jag tvingar mig till vila för att jag vet att vilan inte tvingar sig på mig. Vanligtvis.

I en dröm jag hade blev jag förälskad. Den var vacker och jag trodde på den. Men i verkligheten tedde sig inte livet såsom drömmen hade antytt. Inte så att jag har varit olyckligt kär, men nästan.

Om två veckor lite drygt återkommer jag från semestern, som kommer att spenderas på Gotland. Ett ställe vi i familjen haft i arv sedan 1500-talet. Jag har varit sommargotlänning så länge som mina ben av egen kraft kunnat bära min kropp. Och jag älskar Gotland.

Jag känner mig stärkt av de två första veckorna på semestern. Det är två kvar. Jag hoppas ni alla passar på att njuta. Det ska nämligen jag göra.

Brown Sugar? Se den. För allt i ert liv. Se den. Det är allt jag kan säga.

Twitter

Vad tyckte ni om nattens gala? Vilka hade ni som vinnare? Hur gick det för er på pickem? #mma #mmase… http://t.co/YZoOUsaUWT
2014-04-20
Men varför går inte huvudkortet att titta på via http://t.co/g2Y4qOUFbc? #mma #mmase #UFCFightNight11
2014-04-20
UFC-fightern Jack May ser lite ut som Daniel Fava (FP) #mmase #UFConFOX11
2014-04-20
vem tror ni vinner av Browne och Werdum? #mmase #UFCFightNight
2014-04-20

Spalter

  •  

    Jonathan Broberg

    Jag gick ner förbi Rålambshovsparken i Stockholm igår. Det doftade lite vår, det doftade från närliggande...

    
    
      
  •  

    Stefan Stenudd

    På Svenska Budo & Kampsportsförbundets stämma i mars beslöts att tema för detta års verksamhet ska vara...

    
    
      
  •  

    Joel Löwenberg

    I MMA-världen blev det en liten debatt om Alex historia med misshandel innan MMA-satsningen.

    Det blev lite extra...

    
    
      
  •  

    Kent Hansson

    Det var på sin tid författaren Ivar Lo-Johansson som tvivlade på idrotten.
    Jag tvivlar definitivt inte på...

    
    
      

Annonser

  • 0
  • 0
  • 0