Jag kan inte annat än att känna beundran

Publicerat 2012-07-02 av Jonathan Broberg

Allt medan semesterfirande svenskar febrilt försökt undvika sommarens väta och regn, föll en annan typ av svensk nederbörd i den belgiska huvudstaden Bryssel i helgen: ett medaljregn.

För när EM:s sista signal blåstes förkunnade det samtidigt att det utomordentligt frejdiga svenska landslaget i submission wrestling vunnit åtta medaljer under mästerskapet. Fyra av dessa blev guld.

Vi pratar gärna och öppet om ett svenskt kampsportsunder. Vi talar om det för att det är sannerligen något som är i görningen just nu. Vi nämner det högt, ofta, brett och överallt. Vi är en stolt kampsportsnation. Numera.

Och jag blir faktiskt inte klok på detta landslag i submission wrestling. Det verkar som att det inte spelar någon som helst roll vilka som ingår i truppen – den presterar i alla väder ändå.

Det var också mästerskapet då en ny svensk storstjärna föddes. Jag skrev inför EM att det känns som att Amir Albazi tar steget ytterligare – och nu står han där, Albazi. Som Europas främste. Då ska ni ändå känna till att jag traditionellt sett är en veritabel feltippare av högsta rang – men efter att jag träffade Albazi inför EM fanns mig inga som helst tvivel om denne supertalangs guldchanser.

Det sägs att det är minnen som bygger den person vi förväntas bli. Och om Amir Albazis första EM-guldminne bygger honom vidare, då blir framtiden för både honom och svensk kampsport ett enda stort delikatesfat av framgångar.

2010 utsåg RF submission wrestlinglandslaget till hela den svenska idrottens tredje bästa landslag, uträknat efter medaljskörd på mästerskap. Det är sannerligen inte illa för ett landslag där de uttagna allt som oftast får betala resan ur egen ficka.

Det gör mig alldeles varm inombords av beundran. Vi må glorifiera våra idrotter med attribut som ”äkta kärlek”, ”passion” och så vidare. Men när den sista stenen är vänd, när inga andra yttre förklaringar passar bättre – då är det ändå där någonstans vi hamnar: det är ingen tillfällighet att många av våra idrottares drömmar om medalj besannas, ty drömmen handlar till synene och sist ändå bara om att göra det man själv verkligen tillåter sig att älska. Och det är i gränslandet mellan förtrollad kärlek och idogt arbete som kan bli till mirakel.

Jag finner ingen annan logisk förklaring. Och kanske behöver jag heller inte göra det. Men en sak vill jag klargöra – det är förbaskat kul att komma tillbaka från semester, sitta på kansliet framför min dator och med min kaffekopp och känna det jag känner:
   Beundran. I dess allra mest avklädda och vackra form. Tack för det!

Och tack för att ni tog er tid!

Twitter

SCRUMstudy video explains the role of #SBOK in effective #Scrumimplementation | SCRUMstudy Blog https://t.co/9tGrm26Ifx #Scrum #Agile
2016-05-03
How is the #SBOK arranged? | SCRUMstudy Blog https://t.co/349rd9B15N #Scrum #Agile
2016-05-03
Is there a recommended way to use the #SBOK? | SCRUMstudy Blog https://t.co/8BVWzXhqL0 #Scrum
2016-05-03
To be the best you got to want it! #taekwondo #kampsport #greenbelt vs no belt, #beginer #
2016-05-02

Spalter

  •  

    Jonathan Broberg

    ”Resan har börjat”, står det på en affisch hängandes på en vägg just utanför kampsportshallen på Bosön. Jag kunde...

    
    
      
  •  

    Stefan Stenudd

    Jag hade tänkt att min krönika om de gångna åren som ordförande i SB&K skulle vara den sista innan jag nu på lördag...

    
    
      
  •  

    Joel Löwenberg

    Jag var utomlands i veckan på en resa som min flickvän surrealistiskt nog vann på Instagram.

    En av de där tävlingarna...

    
    
      
  •  

    Kent Hansson

    Huliganism inom fotbollen. Det känns som att jag har skrivit om ämnet ett antal gånger. Både i min gärning som...

    
    
      

Annonser

  • 1
  • 0
  • 2
  • En medalj
    • En medalj
    • En medalj