Jag kan inte annat än att känna beundran

Publicerat 2012-07-02 av Jonathan Broberg

Allt medan semesterfirande svenskar febrilt försökt undvika sommarens väta och regn, föll en annan typ av svensk nederbörd i den belgiska huvudstaden Bryssel i helgen: ett medaljregn.

För när EM:s sista signal blåstes förkunnade det samtidigt att det utomordentligt frejdiga svenska landslaget i submission wrestling vunnit åtta medaljer under mästerskapet. Fyra av dessa blev guld.

Vi pratar gärna och öppet om ett svenskt kampsportsunder. Vi talar om det för att det är sannerligen något som är i görningen just nu. Vi nämner det högt, ofta, brett och överallt. Vi är en stolt kampsportsnation. Numera.

Och jag blir faktiskt inte klok på detta landslag i submission wrestling. Det verkar som att det inte spelar någon som helst roll vilka som ingår i truppen – den presterar i alla väder ändå.

Det var också mästerskapet då en ny svensk storstjärna föddes. Jag skrev inför EM att det känns som att Amir Albazi tar steget ytterligare – och nu står han där, Albazi. Som Europas främste. Då ska ni ändå känna till att jag traditionellt sett är en veritabel feltippare av högsta rang – men efter att jag träffade Albazi inför EM fanns mig inga som helst tvivel om denne supertalangs guldchanser.

Det sägs att det är minnen som bygger den person vi förväntas bli. Och om Amir Albazis första EM-guldminne bygger honom vidare, då blir framtiden för både honom och svensk kampsport ett enda stort delikatesfat av framgångar.

2010 utsåg RF submission wrestlinglandslaget till hela den svenska idrottens tredje bästa landslag, uträknat efter medaljskörd på mästerskap. Det är sannerligen inte illa för ett landslag där de uttagna allt som oftast får betala resan ur egen ficka.

Det gör mig alldeles varm inombords av beundran. Vi må glorifiera våra idrotter med attribut som ”äkta kärlek”, ”passion” och så vidare. Men när den sista stenen är vänd, när inga andra yttre förklaringar passar bättre – då är det ändå där någonstans vi hamnar: det är ingen tillfällighet att många av våra idrottares drömmar om medalj besannas, ty drömmen handlar till synene och sist ändå bara om att göra det man själv verkligen tillåter sig att älska. Och det är i gränslandet mellan förtrollad kärlek och idogt arbete som kan bli till mirakel.

Jag finner ingen annan logisk förklaring. Och kanske behöver jag heller inte göra det. Men en sak vill jag klargöra – det är förbaskat kul att komma tillbaka från semester, sitta på kansliet framför min dator och med min kaffekopp och känna det jag känner:
   Beundran. I dess allra mest avklädda och vackra form. Tack för det!

Och tack för att ni tog er tid!

Twitter

Vad tyckte ni om nattens gala? Vilka hade ni som vinnare? Hur gick det för er på pickem? #mma #mmase… http://t.co/YZoOUsaUWT
2014-04-20
Men varför går inte huvudkortet att titta på via http://t.co/g2Y4qOUFbc? #mma #mmase #UFCFightNight11
2014-04-20
UFC-fightern Jack May ser lite ut som Daniel Fava (FP) #mmase #UFConFOX11
2014-04-20
vem tror ni vinner av Browne och Werdum? #mmase #UFCFightNight
2014-04-20

Spalter

  •  

    Jonathan Broberg

    Jag gick ner förbi Rålambshovsparken i Stockholm igår. Det doftade lite vår, det doftade från närliggande...

    
    
      
  •  

    Stefan Stenudd

    På Svenska Budo & Kampsportsförbundets stämma i mars beslöts att tema för detta års verksamhet ska vara...

    
    
      
  •  

    Joel Löwenberg

    I MMA-världen blev det en liten debatt om Alex historia med misshandel innan MMA-satsningen.

    Det blev lite extra...

    
    
      
  •  

    Kent Hansson

    Det var på sin tid författaren Ivar Lo-Johansson som tvivlade på idrotten.
    Jag tvivlar definitivt inte på...

    
    
      

Annonser

  • 0
  • 0
  • 0