Showmannen Widlund visade upp en ny mer taktisk sida

Publicerat 2012-05-19 av Jonathan Broberg

Inte match utan lite show när Nils Widlund är inblandad. Och nog bjöd Widlund på finess – men ur ett litet mer otippat perspektiv. Det var en ny taktisk Widlund vi fick se – och jag gillar det.

Idrott i alla dess former appellerar mina känslor som allra mest när det är fråga om detaljer som avgör. De små delarna som blir till en helhet, metonymi, som det heter med ett vackrare ord.

Kung Fu Festivalens andra upplaga hade flyttat in från Kungsträdgården till Eriksdalshallen. Inramningen kändes magnifik stundtals.

Och när vi sedan ramlat igenom matcherna tills bara en återstod var det som om tiden stod still. Man kunde höra den spända tystnad som präglade atmosfären för ett ögonblick. Men när Nils Widlund vandrade ut på platån steg jublet.

Det var inte bara en stjärna som var hemma igen, det var en väldigt populär idrottares återkomst till den svenska idrottsscenen. Widlunds motståndare, Robert Rajewskii från Polen, såg liten och timid ut och med en blick som om han hade köpt biljett till Titanic.



Widlund var ett lejon som bara skulle nafsa i sig sin middagsfångst. Men Rajewskii visade åter det som charmar oss alla med idrott – inget är vunnet på förhand eller på gamla meriter.

Polacken var förvisso aldrig riktigt nära att hota Widlund som på ett beundransvärt vis ofta vände de polska attackerna till egen favör. Jag vill erinra mig om att Widlund under tiden i USA blivit mer taktiskt kompetent. Kanske det sista steget för honom att nå den absoluta världstoppen.

Matchen på Kung Fu Festivalen imponerade på mig. Det var visserligen show, det var spektakulära sparkar och det var vackra kast. Men det gjordes inte i tid och otid. Nu fanns en helt annan bedömningsgrad i fightingen som jag upplever mig inte sett hos Widlund förr.

Han har alltid behärskat det taktiska rävspelet, men på detta kontrollerande vis och att samtidigt vara noggrann i allt har inte jag sett honom förr. Och jag tror det är en kombination i att Nisse dels fått bättre motstånd än förr (Kobu) och dels kanske även mognat en del som person i och med USA-äventyret.

Hur som helst var det sannerligen en fröjd att se honom live igen. Det är en av de mest spektakulära kampsportare vi har i detta land och han blir bara bättre och bättre.

Det enda man kunde önskat sig mer var att fler fick chansen att uppleva hans bravader. Nisse hör nämligen hemma på de stora arenorna i de stora sammanhangen.

Twitter

RT @HD_Sporten: USA nästa för Pannie Kianzad (@BanzaiKianzad ): http://t.co/cX1T4PfvoC #mmase http://t.co/sSXdOOXjyv
2015-03-26
RT @HD_Sporten: USA nästa för Pannie Kianzad (@BanzaiKianzad ): http://t.co/cX1T4PfvoC #mmase http://t.co/sSXdOOXjyv
2015-03-26
USA nästa för Pannie Kianzad (@BanzaiKianzad ): http://t.co/cX1T4PfvoC #mmase http://t.co/sSXdOOXjyv
2015-03-26
RT @SarpYesil: Här har ni veckans avsnitt av SHPK med @simonkolle. http://t.co/9BVW6932dc #mmase
2015-03-26

Spalter

  •  

    Jonathan Broberg

    Sanny Dahlbeck detroniserade i helgen britten Jordan Watson i en stormatch i Manchester och det är bara att...

    
    
      
  •  

    Stefan Stenudd

    En norsk undersökning påstår sig bevisa att ungdomar som tränar kampsport blir våldsamma och asociala. Men den...

    
    
      
  •  

    Joel Löwenberg

    Ett intressant fenomen som jag tycker mig se bland de jag tränar med är att den vinner som vet att den ska vinna.

    När...

    
    
      
  •  

    Kent Hansson

    Det är väl knappast någon som har kunnat undgå snacket kring Zlatans vredesutbrott efter förlustmatchen i söndags...

    
    
      

Annonser

  • 2
  • 1
  • 0
  • En medalj
  • En medalj
  • En medalj