De träd vars rötter sprider sig längst, vars grenar kan mottaga mest vind och vars stam vidgar sig bredast – det...
Publicerat 2012-03-13 av Julia Skäär
I år var SM väldigt tidigt lagd. Redan i januari månad. SM-veckan 2012 hölls i Östersund. Det blev en riktigt rolig roadtrip med några av klubbmedlemmarna, men aldrig någonsin har jag känt en sådan tomhet inom mig efter en tävling som jag gjorde då. Jag hade tränat och kämpat mycket för det här. En hel höst gick åt till att förbereda mig fysiskt och mentalt och på bara en dag var tävlingen över. Inte konstigt att jag kände mig tom, eller hur? Mitt mål under SM var att utveckla min flickflack till en bakåtvolt. Eftersom jag aldrig gjort bakåtvolten på någon tävling innan gjorde jag en chansning. Det funkade en bit, men inte hela vägen. Oturligt nog var SM första tävlingen för säsongen och ju större tävlingen är desto mer känslor är inblandade för min del. Vilket visade sig…
Jag har lärt mig att om man tvekar så funkar det inte. Jag tvekade i upphoppet och förlorade. Men, chansar man inte utvecklas man inte heller. Så då är frågan, ska man spela på säkra kort eller ska man satsa vilt? Jag satsade.
Satsningen har påverkat mig både positivt och negativt. Tyvärr något mer negativt. Jag blev extremt besviken på mig själv och min prestation under SM. Jag valde att inte engagera mig och att tänka så lite som möjligt på tävlingen efteråt. Det dröjde länge innan jag gjorde en enda bakåtvolt igen, jag tappade motivationen för både tävling och träning och jag kunde inte sluta tänka på vad jag borde ha gjort och inte gjort. Jag kände ju redan när jag klev in på mattan under finalmatchen att jag borde spela säkert, men kroppen och huvudet ville olika.
Jag har aldrig slutat träna, men motivationen har svikit mig några gånger. Den bästa motivationskällan för mig är andra människor. Särskilt människor nära mig som jag har en relation till. Stöttning från andra är för mig en väldigt viktig del av träningen. Att låta huvudet få vila från vardagen är minst lika viktigt. Och ja, taidon är min vardag, det är en viktig del i mitt liv, men ibland behöver jag ett break från den och fokusera på något annat istället. En liten paus från det man tycker om är nyttigt och ger för det mesta bara positivt tillbaka. Att testa en ny träningsform eller köra skiten ur mig på gymmet kan vara en grym motivationshöjare!
Nu i helgen gick TÖM av stapeln i Uddevalla, en av de största tävlingarna i Sverige. Jag kände mig fortfarande inte på topp efter dippen från SM men ställde upp ändå, spelade på säkra kort och vann hokei (form)! Jag kan såhär i efterhand säga att man ibland behöver tvinga sig själv till att göra saker man egentligen inte vill. Eftersom jag inte fokuserade särskilt mycket på helgens tävling var jag heller inte lika nervös och spänd under tävlingsdagen. Jag la inte ner en massa energi på att känna prestationsångest, jag struntade helt enkelt i resultatet. Jag var mycket mer avslappnad vilket i sin tur ledde till att jag under dagen kunde äta mycket mer än vad jag vanligtvis gör under tävling, jag kunde fokusera mer på att tänka taktiskt och jag var piggare. Jag tror att jag är på G igen!
Det går inte att få något ogjort, alltså finns det ingen mening med att grubbla över det och ångra sig. Lätt att säga, men that’s it!
