De träd vars rötter sprider sig längst, vars grenar kan mottaga mest vind och vars stam vidgar sig bredast – det...
Publicerat 2011-02-02 av Lars Magnar Enoksen
Då är den gamle Glimaräven tillbaka efter ett blåmärksrikt träningsseminarium i Schweiz. Jag lärde mig att Asterix och Obelix hade rätt, de galna schweizarna har ost i allt de äter och kött är tyvärr sällsynt i fondyn. Men som tur är gillar de att festa och är mycket gästfria, vilket gör det trevligt att vistas i deras fjällrika land.
Glima är mer populärt och exotiskt utomlands än i Skandinavien. Tja, tydligen är det svårast att bli profet i sitt hemland. Hur som helst attraheras de utländska utövarna av kampteknikerna som är tillåtna inom Glima, framför allt de som anses som fula knep i de flesta kulturer och som definitivt är förbjudna i all modern kampsport.
Lösa tags Glima är slagfältsbrottning (Combat Glima) och verksamma grepp är därmed av störst intresse. Att peta eller gnugga i motståndarens ögon rekommenderas varmt, oavsett om det gäller stående eller liggande strid. De flesta människor drabbas nämligen av panik när ögonen angrips och det utnyttjar vi i kampsituationer.
Det är kul att studera med vilken skräckblandad fascination som de utländska utövarna anammar knepen som våra förfäder föredrog i kamp. Några manliga adepter kan dock vara alltför försiktiga när ögonen skall masseras och då är det min uppgift att guida in dem på rätt spår. Men lustigt nog har kvinnor oftast inga problem att acceptera konceptet… 
