Comebackernas dag

I mitt förra blogginlägg kunde jag avslöja att jag själv gjorde comeback på fotbollsplanen i helgen, efter närmare ett års frånvaro.

Men min comeback i all ära. Dagens höjdare är att Rickard Nordstrand beslutat sig för comeback på Hovet i höst. En nyhet som jag ramlade över efter ett samtal med en av arrangörerna Kasra Ashhami.

Rickard, som vann WMC-titeln efter att ha krossat kanadensaren Clifton Brown, sade direkt efter vinsten att han skulle lägga handskarna på hyllan. Det tar han alltså tillbaka – och jag tycker att han gör helt rätt.

Förvisso finns det ju en okonventionell oskriven regel om att idrottare ska sluta på toppen av sin karriär. Jag förstår det resonemanget, även om jag inte gillar det. För att göra "en Björn Borg" tjänar ju ingen på, och även Borg själv verkar ångrat sitt beslut, då han efter otaliga comebackförsök (då åldern tagit ut sin rätt) försökte hitta tillbaka till yttersta eliten. Det blev på sitt sätt mest pinsamt.

Rickard gjorde en storartad insats i Rumble of the kings sist det begav sig. Han vann. Men han ville lägga av. Jag gissar att det var motivationen som brast. Nu verkar den alltså vara tillbaka och då är jag den förste att stötta hans beslut.

Jag är glad att Rickard bestämt sig för en ny satsning. Han har visserligen redan bjudit svensk kampsport på några oförglömliga minnen, trots det är jag helt övertygad om att han kommer att bjuda på ännu fler.

Sedan finns det en ytterligare oerhört viktigt detalj till. Svensk kampsport kryllar av medaljörer på mästerskap, men det är få som är medialt starka namn. Rickard är ett av dem och Sverige behöver alla sina fixstjärnor så länge som möjligt – om man nu får vara så egoistisk mitt i denna comeback.

Helt plötsligt känns årets Rumble of the kings otaliga grader varmare än innan. Tack för det Rickard Nordstrand.