Då jag skulle sparka ner Zlatan

Sveriges genom tiderna största idrottare alla kategorier, Zlatan Ibrahimovic, gjorde sig till slut omöjlig för Barcelona att ha kvar. Jag kan inte säga att jag är överraskad, för det var en fundersam värvning från första början.

Zlatan besitter inte de kvaliteter som jag tycker behövs i Barcelona. Barca spelar egentligen väldigt en-dimensionellt, nästan enbart på ett och samma vis jämt. Och det kunde Zlatan inte riktigt acklimatisera sig till, tycker jag.

Nu drar han tillbaka till Milano och jag kan inte annat än tycka att det är Zlatan som gått vinnande ur denna affär. Inte Barcelona, inte Milan - men Zlatan. Som vanligt går han sin egen väg och som vanligt väljer han att inte prata för mycket med svenska medier, vilket jag gillar.

Jag minns när jag själv spelade i Djurgården. Vi hade åkt på cup i Limhamn utanför Malmö och vi var väl 13-14 år. Jag hade Zoran Lukic då som tränare och han hade satt mig som vänsterback i semifinalen mot Malmö FF. En viss Zlatan Ibrahimovic gjorde lite som han ville med mig, och jag minns än idag hur arg och frustrerad jag var.

Malmö ledde i slutet av matchen med tre, fyra mål. Zlatan fick bollen ute på min kant och hamnde tillslut med ryggen mot planen, fortfarande med bollen under kontroll nere vid hörnflaggan. Jag tänkte att han åtminstone skulle få en liten souvenir med sig hem, i form av ett par dobbavtryck vid hälsenorna. Jag tog sats. Hoppade furiöst in mot Zlatan med båda benen utsträckta. Det hade blivit ett solklart rött kort om inte Ibrahimovic uppfattat det hela.

Han tog upp bollen via klacken, drog den över sig samtidigt som han undvek mina utsträckta ben. Sedan tittade han på mig, log och spelade ut bollen till inkast. Mitt inkast. Medan han gick tillbaka och tog ny position gav han mig en klapp på huvudet.

Zlatan blev proffs, miljardär och världsspelare. Jag slutade som en skadedrabbad 16-åring, med ett självförtroende kört i botten just då.

Finns fortfarande stunder då jag tänker på duellen i Limhamn. Fortfarande är jag lika arg över det inträffade, även om jag idag har lärt mig att skratta åt det. Lite snett, åtminstone.