Galastatus

Det kan väl knappast ha undgått någon att den 20:e mars kommer att bli ett heligt datum för kampsporten, lite som om tidräkningen startar där för kampsportsfamiljen.

Samtliga på kansliet har jobbat hårt för att få Kampsportsgalan att bli det vi alla hoppas på. Prisutdelarna tickar in. George Scott, Karin Mattsson Weijber, Anders Carlberg – samtliga är viktiga komponenter, men samtliga har också ödmjukt uttryckt stolthet för att få dela ut ett pris under galan. Det är härligt.

Vår gala är inte en gala där pamp efter pamp förväntar sig att bli kliade på ryggen. Vi har till och med tackat nej till vissa med sådana intentioner med förvissning om att biljetter går att inhandla på biljettnu.se. Vår gala ska endast ses som våra idrottares erkännande de aldrig annars får chansen till.

När jag intervjuade George Scott menade han att kampsporten varit dold för allmänheten för länge. Anders Carlberg tycker att kampsporten är Sverige mest underskattade idrott. Karin Mattson Weijber har uttryckt att kampsport oförtjänt har för många stereotyper över sig. Jag kan bara hålla med dessa. Men skillnaden nu mot då är att vi faktiskt gör något åt saken.

Vi kanske inte får allmänhetens acceptans. Det kommer alltid finnas folk som ogillar det som kampsport står för, men säg så här: gullandet med de olympiska spelen är ju nästan vidrigt överdrivet; det handlar om dödskrascher (vi har aldrig haft ett dödsfall inom våra förbundsidrotter under tävling), om doping (vi har aldrig haft ett endaste dopingfall inom våra förbundsidrotter), det handlar om svåra skador (vi har visserligen haft skador, men inte alls på den nivån).

Så, har inte våra idrotter förtjänat att få vara lite i centrum? Vi levererar år efter år framgångar i Sveriges namn utan att bli uppmärksammade i media. När vi äntligen har en svensk i MMA:s finrum UFC, ja då får vi istället värja oss från fördomar inbakade i fördolda budskap med gammalmodiga argument – igen.

Med Kampsportsgalan har vi inte bara en möjlighet att påverka. Vi har en möjlighet att visa upp oss. Strindberg sade ”man måste förekomma det förekomna”. Så är det.

Nu sätter vi standarden.