För den oinvigde så kan en lokal full med thaiboxare låta kusligt likt ett ganska ryckigt samlag.
För precis som i sovrummer så hörs stön, flåsanden och då och då enstaka tjut av smärta för den sadistiskt lagde.
Det var det första jag lärde mig på thaiboxningen, man måste låta. Och det känns rätt löjligt i början. Som om man är en efterbliven sago-nörd som försöker efterlikna den där stygga vargen med grisarna. Som om man försöker blåsa omkull sin motståndare med små puffar av luft.
Och i början är det verkligen små puffar. Gnyn som passar till de vänsterjabbar man gör. Jag antar att det kommer utvecklas, vänsterjabbarna likväl som ens stönanden, tills man står där en dag år 2012 och skriker så att Serena Williams ber en hålla käften.
Kommentarer
Skriv ny kommentar