Som jag skrev i en annan blogg:
"I sex veckor har jag kört löpning. Dubbla pass om dagen i en sorts frenetiskt förnekande över att kampsportandet har haft sommaruppehåll.
För om träning är som kroppslig onani så är kampsport som sex. Det spelar ingen roll hur hårt och bra du pushar dig själv, vid dagens slut är ett ordentligt knull alltid bättre än 20 grymma onani-sessioner."
Nu ska detta dock inte tolkas som att jag ser något sexuellt i att kramas med killar eller slå någon på käften. Det ska snarare tolkas som att kampsport är en passion jag är så jävla glad att jag har hittat.
Och idag var första passet efter sommaruppehållet.
Handskarna har legat i en plastpåse i sex veckor och luktade bara aningen bättre än den protein-shaker som legat orörd lika länge. Till er som aldrig glömt en shaker med protein kan lukten bara förklaras genom att ni tänker er ingrodd lukt av ett annat "protein-rikt" ämne.
Shaker i soporna och handskarna hängdes utanför fönstret.
Själva passet var repetition. 2 miljoner människor i en sal på 40 kvm. Om tre veckor kommer 70% försvunnit. Varför vet jag inte men så är lagen om närvaro.
Kanske dör dom av i naturkatastrofer i Göteborgs förorter, nertystade av samhället.
Kanske går dom i dvala för vintern.
Jag vet inte, men jag vet att dom som inte är där hade svarat annorlunda på meningen som min kompis sa:
"Joel, Varför tränar du så mycket? Är det verkligen värt det?"
"Men jag tränar inte för att bli stark, vacker eller perfekt. Jag tränar för att varje gång jag går in i lokalen så blir jag lugn, det är som en kärlek som aldrig gnäller på mig, som aldrig ber mig om något. Jag tränar för att jag är kär i träning helt enkelt"
Kär... Utan det sexuella då givetvis. Det får jag lösa på den knappa fritiden...
Kommentarer
Skriv ny kommentar