Karate är en folksport som borde vara i OS

Det blir ingen karate i OS 2016. IOC:s styrelse har i stället valt att nominera golf och rugby till ett senare möte med hela IOC, där beslutet formellt fattas. Karate var en av de sporter som fanns i förslagslådan och hade goda chanser – det var till och med de internationella sportjournalisternas favorit.

Även om det är tråkigt ska vi inte hänga läpp. Karaten kommer allt närmare målet, så nästa gång – inför OS 2020 – är oddsen riktigt bra.

Samtidigt som det bara är att gratulera golf och rugby måste jag säga att IOC:s styrelse har fattat ett ganska lamt och grundlöst beslut. De hävdar att de valda sporterna röner ett stort mediaintresse, vilket internationellt sett egentligen bara gäller golfen – och det är hur som helst en underlig motivering.
OS är inte till för media, utan för den sportintresserade världspubliken.

Och där har karate en styrka som vida överstiger vad media visar. Karate är en folksport med många miljoner utövare i varje hörn av världen. Det skrivs inte en bråkdel så mycket i tidningarna om karate som antalet utövare och intresserade motiverar.

Det beror i hög grad på sportjournalistikens konservatism. Det fortsätter att skrivas spaltmeter om de gamla vanliga sporterna från den västerländska traditionen, medan karate och många andra sporter med annat ursprung blir närmast styvmoderligt behandlade.

Så när IOC:s styrelse använder mediabruset som argument medverkar de till att stadfästa en ordning som egentligen redan har gått ur tiden.

Media lyckas onekligen upprätthålla intresset för en del sporter som utan denna konstgjorda andning skulle blekna bort, och det är på sätt och vis en välgärning, men baksidan av myntet är att de – denna gång med IOC:s stöd – håller nere sporter som fångat och fascinerat de unga generationerna.

Karate är ytterst levande i folkmedvetandet och förtjänar såväl mer mediaintresse som en plats i OS. Låt oss hoppas att förstnämnda sker snarast och sistnämnda senast till OS 2020.