Mer om Akhtar och Öberg

Det är onekligen så att Sverige är ett oerhört starkt budo och kampsportsland. Det visste vi i och för sig redan innan Sportaccord Combat Games inleddes. Men efter dagens glada svenskbesked från Kina, där alltså både Marcus och Martin lyckades vinna sina kvartsfinaler, står det klart att Sverige återigen har fått medaljer på ett stort internationellt mästerskap.

Det är utan minsta uns av tvekan som jag kan säga att det svenska folket och de svenska journalisterna bör ändra fokus i frågan om kampsporternas allmänna syn. Utan att få något som helst tillbaka, är det så klart att våra utövare igen och igen bevisar att vi är värda så mycket mer än att bara behöva vifta undan fördomar.

Jag minns när en tårögd Marcus Öberg showade friskt vid podiet under Kampsportsgalan. Han menade uppriktigt att galans betydelse för honom och andra idrottare inom budo och kampsport inte kan överdrivas.

Så glad, så uppriktigt glad, som Marcus var då – det har jag inte sett i vare sig hockey eller fotbollssammanhang, där det mest verkar vara idrottarna till last att ens orka ta sig till galorna. Det bekymret har inte vi. Inte alls.

Så när rapporterna om Öbergs och Akhtars framgångar nådde mig tänkte jag direkt och instinktivt ”WOW”.

Jag är säker på att både Martin och Marcus dock inte är nöjda med den redan vunna bronspengen som man har. Tvärtom. De vill ha mer.

Imorgon går semifinalerna. Det är time for heroes igen. Och framför allt är det dags att, om man inte gjort det förr, att se svensk budo och kampsport för vad den verkligen är: världsklass!