Precis som de flesta av Sveriges ungdomar så testade jag fotboll som liten.
6 år, 3 mål framåt, fler mål bakåt. Spelade match för ett Stockholmslag när de blev utsedda till Sveriges sämsta. Vi låg sist i sista divisionen och motsvarande lag från Norrland kom ner för ett Jumbo-möte. Vi fick stryk med tvåsiffrigt och jag la dubbskorna och fotbollskarriären på hyllan.
Volleyboll i mellanstadiet. Mest för att vi fick basta efteråt och det fanns en ventil där man kunde titta in i tjejernas omklädningsrum. Underbart, tills veckan efter, när det var tjejernas tur att basta och dom kunde kika in i vårat omklädningsrum. Vi skrek som flickor när tjejerna garvade. Min mandom fick sig en ordentlig törn.
Annars har jag pysslat lite med det mesta, Löpning, Innebandy, Fridrott, Gick ett år i gymnastik när jag var sju. Skönt att jag slutade i tid. Gymnaster är visserligen starka men hur kul är det när dvärgar mobbar en för Plutten?
På sista tid har det varit Triathlon och Gym. Triathlon är visserligen en härlig sport. Krävande, men alldeles för osocial och enehanda. Och gym. Någonstans när man inser att tjejer faktiskt inte bryr sig det minsta om du tar 110 istället för 70 så tröttnar man.
Således fann jag mig i en situation där jag ville fortsätta träna. För jag älskar träning. Men jag visste inte vad jag skulle träna.
En kompis berättade att han skulle slåss på The Zone. I MMA. Jag hade ingen aning om att det ens fanns. Min enda erfarenhet i den kategorin var en träning i någon judolikande grej i fyran där man skulle kalla läraren för "Sensaj" och buga hela tiden. Jag har svårt för sånt och bad läraren på mitt bristfälliga språk att "äta bajs".
Men nu, jag var fångad av det jag såg på The Zone. Inga actionscener som när Steven Seagal spöar 45 terrorister sittandes fastlåst i en stol och med båda armarna bakom ryggen, och ingen kung-fu historia där Jet Li flyger 830 meter genom luften och skiter ut en eldboll ur röven.
Nej, detta var äkta. Ruskigt vältränade atleter som gav allt. Så jag gick till Fighter Centre. Prövade Thaiboxning. Och var fast.
Äntligen.
Kommentarer
Skriv ny kommentar