Fem veckor har gått av mitt sommarlov. Alternativ träning till kampsporten har stått på schemat även om centrets friträning har inneburit att jag då och då kunnat dyka ner i träningshallen och jobba lite mer på mina framtida blomkålsöron.
Sommarens Första vecka spenderade jag på cykel till Dalsland. Mer psykisk träning än fysisk när spöregn i dygnet runt och kallt tält gjorde det till en riktigt "blöt resa", men med den tråkiga innebörden i orden... Allt var dock inte fel och hemresan bjöd på sol och min kompis som är multisportare trampade på och fick mig att känna att distanspass var länge sedan man körde.
Sedan raskt vidare till Portugal där två veckor avnjöts hos några vänner vars farsa är miljonär. Jag har aldrig sovit, njutit, badat, festat, solat och frossat i mat så mycket i hela mitt liv. Första tre dagarna gick jag upp 2,5 kilo i rent efterättsintag. Träningen där inskränkte sig till lite gymträning i deras hemmagym. Att träna seriöst i 35 graders värme kändes overkill. Att spänna sig lite extra på stranden var mer harmoniskt och i min nivå.
Efter detta. En vecka uppdelad hos olika vänner i olika delar av Sverige. Som tur är går löparskor alltid ner i väskan och jag lyckades klämma in ett pass här och där.
Och senaste veckan har jag jobbat. Bor en halvmil från jobbet och springer dit och hem varje dag, vilket känns lagom på sommaren. 40 minuters styrka på det så är det nästan så man når upp till en hyfsad nivå.
I dagarna får jag också reda på om jag kan träna kampsport med några killar som bor i den ort där jag jobbar. Ett fripass här och där hade känts guld för att hålla igång huvudet. Eller trubba av det, beroende på vilken upprörd hjärnforskare man vill citera.
Sommarlov är underbart, och jag njuter i stora drag. Men att jag ser fram emot slutet av Augusti när träningen drar igång seriöst igen är ungefär samma underdrift som att Homer Simpson kanske skulle vilja ha en kall öl i dagens hetta.
Kommentarer
Lika läsvärt som alltid, Joel!
Skriv ny kommentar