Tävlingar

Madrass på golvet hos polaren, bantning, dålig sömn, uppsvullet ben och mitt livs första (om än knappt synliga) blåtira. Underbart. Helt enkelt.

På torsdagen var det skolavslutning och det kan väl hända att jag åt en korv för mycket och några marschmallows extra. Men jag lämnade ölen och tycker att vågen borde belönat mig mer än att hånande visa några kilos övervikt dagen innan Submission tävlingen.

Kom dock in i vikt efter ett långt "mind over body"-samtal med mig själv på toaletten.

Submission Wrestling är tänkt att bli nästa års grej för mig och i år var jag väl egentligen med som lärdom. Typ som när SOK skickar iväg löpare till OS som satsar på en 73:e plats.

Och typ 73:e plats blev det för mig. Jag kom in på mattan. Adrenalinpumpad till tusen och jag sprang bara rakt in. Motståndaren som var förvånansvärt liten flög likt ett dagisbarn på en hockeyrink och jag kastade mig efter. Blev liggandes i två sekunder och sedan låg jag helt plötsligt upp och ner med en arm spänd som en gitarrsträng.

Sedan var det bara att sitta och titta och lära sig. Utan popcorn. Det var bantning igen som gällde till dagen efteråt och thai-matchen.

Jag slapp morgonpromenaden men fick låta bli vatten och mat i ett knappt dygn igen. Märkligt hur jag kunde gå upp två kilo under dagen. Jag måste inhalerat mat via mina porer i kroppen.

Thaimatchen var underbar. Jämn. Hård. Motståndaren var lite bättre vilket alltid är sporrande och jag fick slita rätt hårt med min trötta kropp. Han vann med 2-0 (matchen ligger på youtube, sök Joel Löwenberg) vilket kändes rättvist.

Nästa gång vet jag vad som gäller. Lite mer lugn, inte två matcher i rad och lyssna till skador som förstört en stor del av den sista förberedande träningen.

Fick dock sms från min oroliga kära mor där hon skrev "nå, är det värt det?"... Och det är det. Inte så att jag skulle tyckt att 6 minuter thai är värt ett år träning. Men ett års träning med thai är värt hur mycket som helst.

Terminen är slut för i år. Men jag har blodad tand. Och det känns så jävla skönt att stå i en ring, förlora och ändå veta att det här vill jag alltid syssla med.