Skador är temat för veckan.
Jag känner mig knappast som en 23-åring. På topp i sin fysiska utveckling, utan snarare som en 78-årig kvinna med skranglig benstomme och en förkärlek för kullerstensrally.
Mitt knä knakade till för några veckor sedan. Likt ett korthus ramlade jag ihop och blev liggande på marken.
Min handled råkade jag stuka för en vecka sedan när jag hamnade i något märkligt armlås, i en position som kanske inte vunnit OS i akrobatik, men i alla fall nått en hedrande tredjeplats.
Och revbenet som jag tidigare skadat gjorde sig påmint igen. Det är som om kroppen inte är gjord för att man ska ramla i marken med en fel-reinkarnerad oxe på sig.
Givetvis har jag också åkt på en förkylning. Lagom till 22 grader och sol??? Är Gud måhända ironisk?
Jag vet att det delvis är mitt eget fel. Jag har tränat lite för hårt. Jag är ny i kamsporten och är inte van vid den här sortens träning. Men hur ska man kunna låta bli. Det är ju underbart.
Imorgon är det göteborgsvarvet, och om två veckor är det dubbla tävlingar.
Tills dess ökar jag på Sveriges rulljans genom att köpa in ytterliggare några bandage och lite eltejp.
Snart är det sommarlov och då drar vi ner på tempot lite.
Kommentarer
Skriv ny kommentar