VM i Villach är över.
Min spontana känsla är - redan?
För trots att VM har varit intensivt arbete fram till småtimmarna i fyra dagar nu för min del känns det som att det hela gick över alldeles för fort.
Den svenska truppen är en samling av några av de skönaste, varmaste och mest seriösa människor jag någonsin träffat. Det finns alla möjliga karaktärsdrag i truppen och trots att kickboxning är en individuell idrott har ledningen med Martin Eisengarten i spetsen lyckats bygga ett lag av alla individualister. Det har varit en av förklaringarna till de fina resultaten Sverige lyckats prestera.
En annan är viljan. Den ursinniga vinnarskallen som finns i alla i truppen har sporrat varandra till stordåd.
Jag minns med glädje Therese Gunnarssons fantastiska semifinal. Jag minns Björn Kjöllerströms otroliga kvartsfinalknock. Jag minns också Saras tårar, Annas reseberättelser, Åke "Blue" Björkmans enorma kunnande (kan endast liknas vid tennisoraklet Björn Hellberg), Martin Eisengartens skrattande, läkare Thomas skönt ironiska uppsyn, och mycket annat.
Detta VM kommer att ligga i mitt hjärta som ett av de finaste minnen jag kommer att bära med mig. Och det är jag enormt tacksam för.
I morgon, eller vad man nu ska kalla det, startar hemresan 03.00.
Kommentarer
Ja, snart börjar hemresan... (om drygt 2 timmar).
Jag tror att jag utan några större problem kan skriva från oss alla i landslagstruppen att det har varit enormt roligt att ha dig på plats i Österrike.
Du rapportering från VM 2009 har varit ut över det vanliga och vi i svenska landslaget är oehört tacksamma för detta.
Tack ännu en gång...
Martin Eisengarten med övriga från VM-truppen 2009 i Villach, Österrike
Tack för att du informerat oss om vad som hänt i VM -- vi har varit väldigt intresserade och glada över att få veta
Tack till er båda. Det var jättekul att vara på plats.
Skriv ny kommentar