Huvudbonad under budo- och kampsportsträning

Förbundet har inlett arbetet med en policy för träning med religiös huvudbonad. Det finns idag inga enhetliga regler, vilket kan leda till förvirring och godtycke. Policyn, som ska utarbetas i samarbete med SB&K:s underförbund och i dialog med religiösa organisationer, ska förhoppningsvis bli klar under hösten. Den är tänkt att fungera som rekommendation, inte som tvingande regelverk för klubbarna.

Frågan har dryftats då och då i förbundsstyrelsen de senaste åren, men blev aktualiserad under hösten när en klubb i Göteborg anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att ha avvisat en kvinna i slöja från träningen. Hon anmälde klubben för diskriminering. DO krävde dels att kvinnan skulle få åtminstone 50.000 kronor i skadestånd, och dels att det skulle fastställas att klubben hade diskriminerat kvinnan, som bar slöja av religiösa skäl.

Klubben hade förbjudit henne att träna med slöja av rena säkerhetsskäl och blev bestört såväl av anklagelserna som det stora skadeståndet. De hotades med en civilrättslig process om de inte följde DO:s anvisningar, vilket skulle kunna medföra att de dessutom ålades att betala såväl egna som DO:s rättegångskostnader. Det skulle kunna kosta dem över 100.000 kronor.

Förbundsstyrelsen beslöt att anlita en advokat med kunskap om dylika mål, bekostad med centrala medel eftersom det låg utanför klubben egna resurser. Advokaten, Åsa Erlandsson, hjälpte klubben i förhandlingarna med DO, som ledde till att skadeståndet reducerades till 5.000 kronor och utan att klubben påstods ha handlat i strid med diskrimineringslagarna.

Advokaten har också på förbundets initiativ gjort förfrågningar hos DO om vi i dialog med dem kan komma till generella lösningar, för att undvika att något liknande händer i framtiden. DO var först ganska vaga, för att inte säga undflyende, men har efter det aktuella DO-ärendets avslut meddelat att de gärna deltar i en dialog med oss om saken, efter sommaren.

Det ser vi fram emot, men vi tror inte att vi kan nå en tillfredsställande policy i samtal enbart med DO, utan kommer också att först och främst diskutera den med våra egna underförbund men också inhämta synpunkter från flera religiösa organisationer.

Säkerhetsaspekten får inte försummas. I flera av våra idrotter kan det öka skaderisken signifikant att träna med vissa typer av huvudbonad. Det finns förmodligen flera situationer när detta är så farligt för utövarna att det för deras egen säkerhets skull inte kan tillåtas. I andra träningsformer torde det å andra sidan gå utan ökad skaderisk.

Inom flera av våra traditionella idrotter är det dessutom så att en strikt bestämd klädsel är en väsentlig del av dessa traditioner, och har en betydelse som delvis kan beskrivas som rituell. Avvikelser bör förmodligen i de fallen göras med måtta och hänsyn för att inte bli provokationer i dessa sammanhang och därmed skapa onödiga spänningar under idrottsutövningen. Vi tror dock att det ska gå att finna rimliga kompromisser i de flesta av våra idrotter och idrottsliga sammanhang.

Förbundet ser det som självklart att vår verksamhet bör vara så utformad att alla som önskar delta i den ska kunna göra det, och dessutom på sådana sätt att de varken utsätts för eller utsätter andra för ökad skaderisk. Ej heller ska de nödgas göra avkall på sådant som de anser vara centralt i sin personliga övertygelse eller religionsutövning.

Vi hoppas att kunna nå fram till en policy i dessa frågor som tar lika hänsyn till alla behov och finner lösningar där olika hänsyn kan råka stå emot varandra. Det är kanske ingen lätt uppgift till alla delar, men säkert långt ifrån omöjlig.