På e-budo ansåg man inte att filmen var särskilt realistisk. Jag har dock inte sett den själv men ser fram emot att såga den!

Det bästa samuraifilm jag sett är givetvis Kurosawas "Shichinin no samurai/De sju samurajerna" från 1954 som handlar om några samurajer som anlitas av bönder för att skydda deras by under 1500-talet. Bra spektrum på samuraj-stereotypen och stridsscenerna är tydligen regiserade av någon tränad i Kashima Shin Ryu (den beryktade duellen i början ska vara baserad på en kata från skolan). Filmen håller mästarklass i övrigt.

Den mer aktuella "Gohatto/Tabu" från 1999 ger en hyffsad (vad jag kan bedömma) inblick i 1800-tals-samurajernas dagliga liv och är kanske mer realistisk. Även den filmen har lite roliga stridsscener även om det absolut inte är någon actionfilm.

Sedan finns ju "Sepukku" från 1962 som effektivt slår hål på samuraj-myten (även om den förstås upprättas igen till viss del på slutet).

Vill du se hur en samuraj borde ha varit så är annars Kurosawas "Yojimbo" och "Sanjuro" helgjutna!

... så har man sett den. En riktig usel seg soppa bestående av veteran-nonses a la [placera pretentiös amerikansk krigsfilm här], japaner som egentligen talar flytande engelska a la [placera väst möter japan-film här], romantik a la [placera trånande änka ser hjälten leka med barnen här], japan aktion a la [placera The Ninja Mission här] och en stor portion halvstelnat tapetklister. Efter två och en halv timme framför färgsoppan på bioduken börjar jag leta efter några sugrör att begå seppuku med, men hejdas när Tom Cruise ska storma ett batteri med kulsprutor. "Äntligen tar dom kål på honom...", tänker man och myser lite, "...kanske var inte filmen så dålig ända!". Men icke! Tom klarar sig och rider iväg i solnedgången mediterandes över alltings tomhet (kanske inte så svårt i hans fall).

Ni som vill ha en smaskig film innehållandes Japan-klyschor, svärdsvift och fala japanskor - stanna hemma och titta på era gamla inspelade Shogun-avsnitt! Ni som gillar Tom Cruise - se Cocktail, Drömmarnas Horisont eller varför inte höjdaren Legend - Mörkrets Härskare? Gå inte och se The Last Samurai! :arg:

Jag vet inte... Koyuki är ju söt, det var fina panoreringar på klassisk japansk arkitektur, knapparna var välputsade på uniformerna och inga djur skadades under inspelningen. Om det är nog för att lägga ut 75:- och två och en halv timme så se den för all del.

Mja... det var väl Mats Helge Olsson som gjorde "Ninja Mission". Herr Munthe var med som skådespelare och slagsmålsexpert. Jag har sett filmen och vad jag vill minnas så var Munthe, trots att han enligt dig har haft samma tränare som Mifune, inte så övertygande som elit-ninja.

Sedan måste jag korrigera "Flykten..." till "Den vilda flykten". Den innehåller bla en spjutduell som garanterat inte är tagen från Katori Shinto Ryu.

Mja... i den bästa samuraj-filmen av alla, "7 samurajer", så snubblar hjältarna runt i regn och lera upp till knäna. Jag vet inte hur värdigt det var, men det är en av filmhistoriens bästa scen. Jag kan inte påstå att jag gillade Bravehart så där värst mycket men jag skulle nog sätta den betydligt högre än The Last Samurai. Man såg aldrig Mel Gibson obeväpnad ta sig an fyra svärdmän och när allt är klart ställa sig i en pås "värdig" ett omslag på Dragon Magazine.

Tja, om nu TLS mot förmodan skulle gå oerhört bra på bioduken så kan man ge sig tusan på att vi får se en uppföljare. Jag vet faktiskt inte om jag klarar den tanken. Har jag bidragt till att en person mindre ser filmen och blir besviken är jag nöjd, men det vore ju synd om något pga TLS slänger hela samuraj-temat i papperskorgen.

Men vad det gäller Matrix så finns det ju en motkraft i Sagan om Ringen-filmerna. Jag säger inte att dom är så värst realistiska dom heller men dom har en ambition att vara en motsats till wire-fighting made in Hong Kong.

Är det nån som vet när filmen släpps ut på video/DVD?

Hörde att japanerna gillade filmen även om förståsigpåarna dissade fäktscenerna. Filmen visar dock hur västerlänningar är egentligen. Dom skäms inte för att sno rustningen från fallna fiender, men när det gäller klarar dom inte att begå seppuku utan sticker tillbaka för att förföra samme fallne fiendes änka...

Nu efter att de flesta andra sett filmen så har även jag det. Den var bitvis sämre än vad jag trott och bitvis bättre. Som helhet anser jag den nog vara okej även om den inte känns originell på något sätt alls. Det jag retade mig på var bla det metalliska tjingande ljud när någon drog sitt svärd eller satte det i någon, exempelvis en mage som utan rustning klirrade som järn.. Nåja, vill man hitta fel så går det precis i vad som helst bara man letar tillräckligt länge. Att jag inte var stormförtjust i den berodde nog inte så mycket på historiska felaktigheter som jag ändå inte skulle hitta då jag inte kan något om perioden som sådan. Däremot så tyckte jag ibland att handlingen inte kändes så trovärdig, för att inte tala om de svart-klädda lönn-mördarna, även på extra CD:n så talas det om "Ni-ja-svärd". Och det känns ju som att det drar ned betyget. Men en sak som filmen lyckas förmedla om än kanske övertydligt är vikten av att minnas och åtminstone delvis bevara det gamla. Den tar även upp konflikten mellan det nya och gamla Japan på ett sätt jag inte tycker ha gjorts i västerländsk film på detta sätt. Inte såhär konkret iallafall. Som vanligt är jag lite kluven, mao jag kan inte vare sig såga eller hylla filmen. Den får 2 soya-flaskor av 5 möjliga tror jag.

Kanske sevärd men absolut inget måste, jag hoppas fortfarande på en riktigt bra samuraj-rulle av nyare mått ska dyka upp. Där det kanske inte finns så mycket storslagna strids-scener men däremot känsla i handlingen.

Överdrivet kan väl ibland se bättre ut än verkligt på film.
Och det här är en film!

Det mesta var bra, förutom:

Nu visas trailern för "En Geishas memoarer" på TV för fullt, är det bara jag som tycker något mer än Watanabe är bekant? Soundtracket av det jag hört är i det närmaste identisk med den i "The Last Samurai".