Man kan vrida och vända det hur som helst. Jag skulle vilja säga att det är bättre för eleverna att använda sig av annan typ av instruktion än den där ordet inte är med (dvs. av typen gör inte så här)samtidigt som det gör att du utvecklas som instruktör.

Jag menar inte (hehe) att avsaknad av ordet inte bara är för instruktörens bästa.

Bra sagt. Instruktören kan visa ett perfekt kast hur många gånger som helst om eleven inte ser att h*ns egna kast inte ser likadana ut och inte förstår vari den sagda skillnaden består när instruktören påpekar det. Då kan enda sättet att lösa problemet vara att visa att "När du håller benen raka genom hela kastet (gör felaktigt kast) får du den här effekten som vi inte vill ha men böjer du på benen så här (gör rätt kast) får du en helt annan effekt. Hemligheten ligger i benen (visa rätt kast igen) eftersom det är de som ska jobba".

Det sista (kastet) som visas tycker jag ska vara så korrekt som möjligt.

Intressant diskussion!
Finns det rätt och fel, ibland tror jag att det bara är bättre eller farligare (beroende på sammanhang, t ex i självförsvarstränkande). Det finns många instruktörer som mer än gärna visar fel och betonar fel i tekniker och tänkande och många som inte gör det. Jag föredrar den instruktör som i huvudsak jobbar med det som är rätt. Jag försöker själv jobba så - men det är inte alltid den enklaste vägen :gråter: fast det är ju bara att jobba vidare

Ofta ser vi det som "sticker ut" och är annorlunda (kanske fel), ögat är liksom proggrammerat att se sådant (dock har jag inte några froskningsbelägg). Det är då lätt att jobba med detta "feliga" - att leta det som är bra kräver sin instruktör, h*n behöver öva. Likaväl som eleven behöver öva, vi är ovana vid detta, eftersom jag tror alla är familjära vid fokuseringen på fel. Många känner inte att de får "kritik" (återkoppling) när de bara får höra bra saker - har jag märkt. (Vilka ord som är bra eller inte (eller vad de betyder) är en helt egen diskussion. )

Visst är det så att om all feedback är positiv och i riklig mängd så kan eleven tendera att ta feedbacken med en nypa salt. Feedback ska vara korrekt, saklig, uppmuntrande och framför allt befogad. Negativ feedback kan levereras på ett bra sätt. Det är viss skillnad på att säga "det där är fel gör så här" och att säga "om du jobbar med det här kommer du att få en mer korrekt och effektiv rörelse" (detta var bara ett exempel, ni kan säkert hitta många andra bra sätt att säga på). Det gör att kritiken levereras på ett positivt sätt med ett förslag på lösning som eleven kan jobba med. Inte bara ett "gör så här" vilket flera påpekat innan kanske inte hjälper eleven.

Spännande med att jobba mot rätt form genom olika metoder, att hitta rörelser utan spänningar som ex med stråkarbetet borde vara de flesta budokas dröm (- eller kanske inte - ibland kan vi uppleva att instruktören inte vill att vi ska bli bättre än dem :gråter: ) För att veta bästa sättet för just den individen krävs mycket av instruktören. Varse sig målet är en enda fix form (lika för alla) eller ett mer personligt utförande kanske vägen dit är olika.

Pedagogiken för måluppfyllelse varierar och förhoppningsvis är det få som bara använder sig av "negativ" i inlärningssyfte. Jag kan hålla med om att mindre bra saker också ibland kan framhållas även om det är svårt.

När jag var liten (runt 10år) och red var instruktionen att ge hästen ett rapp med spöt när den gjorde fel - så var det bara och jag gjorde som de sa. När jag tog upp ridningen igen för några år sedan används spöt nästan inte alls och definitivt inte som straff - för hur vet jag att hästen har fattat vad jag vill att den ska göra? Om jag nu vill straffa den så måste jag vara snabbare än synden - är jag det? (Visst det finns olika skolor här också.) Saker och ting ändras med att vi blir klokare :??: kanske Att jobba med det som är fel går också men jag tycker att det är trevligare med att utveckla det som är bra.

Att visa fel i tekniken - om jag bara gör ett litet fel - är jag då säker på att eleven ser/förstår vad som är fel? Kan jag plocka fram felet och visa det mer "solo" tror jag att det kanske kan fungera bättre även om jag tror att det är svårt. Det är ett dilemma att plocka ut saker ur sitt sammanhang - de behöver kunna plockas tillbaka - kan jag kan eleven?

Bedömningsteknik, hur bedömmer vi tekniker? Det är säkert olika i olika budosporter vad är det som är bedömningskriterier? Måste tekniken fungera med en eller flera motståndare eller ska den vara vacker eller är det bara en förövning inför något annat eller... kraft, intensitet, fokus, balans... Det var inte så länge sedan jag "återupptäckte" att alla inte ser på detta som jag gör (ibland kan jag känna mig överkorkad, som tror det) :gråter: Då tänker jag i första hand på den budosport jag tränat längst och jämförde mina tankar med dem som tränat ungefär lika länge. Verkligen nyttigt med sådant snack

Hur viktigt är det med felet vi tittar på? Vad kan vi göra för att förbättra tekniken? Måste fokus ligga på felet? Jag tror att förädringar inte alltid behöver vara direkt på felet.

Mot förståelse!
En teknik kan vara tämligen enkel t ex ett rakt slag i luften eller mer komplex som en fällning, att dela upp tekniker i beståndsdelar är inte alltid lätt. Ibland önskvärt och ibland inte.

Att se helheter är viktigt, precis som du antyder. Jag menar inte att man ska träna varje beståndsdel för sig och på så sätt missa helheten. Vad jag menar och vill säga med mitt förra inlägg är att en teknik, hur enkel den än verkar, består av många delar som alla måste fungera tillsammans för att tekniken ska bli bra och effektiv.

För att förtydliga mitt exempel ovan så kan det kanske se ungefär så här:

Steg 1: Armens rörelse i slaget.
Steg 2: Lägg till höftrörelse.
Steg 3: Timing, slag och steg så att slaget inte är klart innan båda fötterna är i marken.
Steg 4: Ökad acceleration och fokusering för att utveckla kraft i slaget.

Tja, så kanske det kan se ut. Hoppas detta förtydligar vad jag menade.

Ok, missuppfattning av mig.

1) Angående inte så menar jag på att man bör visa vad man ska göra. Detta eftersom det är lättare att föreställa sig vad man ska göra än vad man inte ska göra och få önskat resultat.
2) Sedan tror jag kanske inte så mycket på att visa fel. Jag hade en japansk instruktör som gjorde "everybody like this" och sedan visade hur han såg på gruppen. Klart kul ändå eftersom han var väldigt positiv mest hela tiden.
3) Gör mer medvetna fel däremot. Om någon t ex står hela tiden kastar huvudet framåt när hon/han sparkar kan man låta dem kasta huvudet framåt mera i sparken och fråga dem hur de gör för att kasta skallen framåt mera. Låta den nivån på huvudkastning vara en 10:a och sedan låta dem försöka göra en 5:a, följt av lite andra nivåer. Sedan låta eleven själv bedömma vilken nivå huvudkastningen var. Tror själv mycket på att man måste vara medveten om vad man gör för att kunna göra något åt det. Min erfarenhet är att detta sätt att träna funkar på utövare som tränat några år, med nybörjare blir det ren katastrof eftersom det är så tvärs emot vad andra instruktörer kör.
4) Den intresserade kan läsa mer om detta sätt att undervisa i den alldeles utmärkta boken "Tennis - det inre spelet" av Timothy Gallwey. Eftersom han är amerikan och boken är bra så blev det en mindre industri runt den med flera andra böcker, inner game of skiing, inner game of golf mm. Men som sagt för den som är intresserad av tankarna om mer medvetandegjord utbildning så rekommenderas boken om tennis. Man behöver inte snöa in på att ramen för inlärningsmetoden är tennis. Det intressanta för den som lär ut budo är att det är en alternativ metod att undervisa på.

Jag upplever att en del metoder från konflikthantering ger bra resultat när det gäller att hålla eleven öppen för rättningar.

Jag tror faktiskt inte att jag använder orden "fel" och "gör inte så här" längre på mina pass (måste kolla mig själv nästa gång).

Om jag ser något jag vill förbättra så avbryter jag med att
o först berätta vilken del de gör som jag vill ändra på (om de inte märker vad det är som går krassligt) utan att kritisera
"När du..."
o sedan beskriver jag vad som är problemet med det (eller skippar den biten helt om det är uppenbart, vilket det oftast är när man sitter fingret på det)
"...blir det problem med..."
o sist visar jag hur jag tycker att de kan göra för att få till det bättre
"...använd/gör (xxx) istället..."
(Ovan är en slarvig version av jag-budskap)

om jag någon gång behöver uttrycka mig negativt använder jag uttryck som "fungerar inte lika bra", "inte lika effektivt" istället för "fel" och "dåligt" (sedan gäller det ju att jag vet vad jag gör också och kan motivera sakligt om frågan kommer )

Överlag så förtydligar jag bara en sak i taget (eller två). En människa kan bara koncentrera sig aktivt på 3 - 7 saker samtidigt (2 armar & ben på dig själv som du ska använda, ngn framför dig som gör ngt osv.) vilket märks tydligt på många nybörjare :hyss:

Men ordet inte tycker jag är ok om det används "rätt". Däremot anser jag att man ska undvika att demonstrera felet själv så att det inte uppstår någon minnesbild av det dåliga exemplet. Det räcker med en kort muntlig beskrivning när det är nödvändigt.

Jag visar ofta "fel" för mina elever och skillnaden mellan rätt och fel. Det är så jag lärt mig själv. Har jag missat något inom modern idrottspedagogik, alt budo-filosofi? Eller är det Kaj Pollak nu igen