• Sidan du letade efter finns inte här. En sökning på forbundet fortjansttecken blankett resulterade i denna sidan. Om det inte var detta innehållet du letade efter kan du göra en ny sökning uppe till höger.
  • Sidan du letade efter finns inte här. En sökning på forbundet lager 2006 kyudo resulterade i denna sidan. Om det inte var detta innehållet du letade efter kan du göra en ny sökning uppe till höger.

Framtidskonferensen i Jönköping

Hej vänner

Här är diskusionsunderlaget till framtidskonferensen i Jönköping. Det håller på att tryckas upp och skickas till alla klubbar och anmälda deltagare. För er som är angelägna att snacka framtid redan nu lägger jag ut den på sektionens hemsida som PDF.

Jag startar inga speciella trådar utan jag låter er ta tag i de frågor ni finner angelägna för framtiden.

Vi ses i Jönköping.

Jöran

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Alla klubbar och anmälda deltagare kommer att få diskussionsunderlaget per post i början av nästa vecka. Här är länken till det som PDF-dokument http://www.budokampsport.se/aikido/dokument/JkpDiskussionsunderlag.pdf

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Vid redigeringen av den tidigare utskickade dojo no kokoro föll ett stycke bort. Jag ber om ursäkt för det och publicerar det här på hemsidan och skickar även texten till alla deltagare per post.

Medlemsrekrytering

vi är idag drygt 5100 utövare i 106 klubbar. Det har vi varit sedan mitten av 90-talet. En tidigare stadig tillväxt har stannat av. Antalet klubbar har förvisso ökat något men antalet utövare har inte ökat nämnvärt. Det innebär att vi har fått fler klubbar med färre utövare.
Någon kan invända att många utövare inte är ett mål i sig. Det är förvisso riktigt samtidigt som det vi anser vara viktigt – god kvalité, gemenskap på läger, väl fungerande administration etc. – är beroende av en god ekonomi. Många utövare ger möjligheter att göra mer. Vidare kan man hävda att vi har en viss skyldighet gentemot alla som skulle gilla aikido bara de visste att det fanns och hade en klubb att gå till.

Eftersom vi har tillgång till tämligen exakt information på området går det att sätta upp kvantitativa mål. I det perspektivet kan vi sätta upp målsättningar som att 75 procent av Sveriges befolkning skall ha hört talas om aikido år 2011; 50 procent skall ha en grundläggande förståelse vad aikido är. Det skulle kunna vara att känna till att aikido kommer från Japan och saknar tävlingar; 30 procent skall ha sett aikido på bild eller i verkligheten osv. När det gäller medlemsutvecklingen skulle vi kunna sätt upp målet att vi har 20 nya klubbar och 1500 nya medlemmar år 2011.
Naturligtvis är det de befintliga klubbarna som får stå för tillväxten av såväl nya klubbar som utövare. Sektionen kan dock stödja detta arbete på många sätt.

Tidigare hade vi ett startbidrag på 3000 kronor för nya klubbar. Det fungerade bra som stimulans att få igång verksamheten och även administrationen i de nya klubbarna. Vi skulle kunna utöka detta stöd till att innehålla ett startpaket med en bild på o-sensei, 100 affischer, 200 foldrar, en förbandslåda, kassabok, klubbledarpärm, bok eller dvd om aikido etc.
Man kan hävda att det inte är fler klubbar vi behöver utan fler medlemmar och att ett stöd till nya klubbar på en ort där det redan finns en klubb bara snedvrider konkurrensen. En variant på samma tema är då att vi riktar stödet till orter där det inte finns aikido idag. Vi kan t.o.m. prioritera ett antal orter vi anser strateg*iska och komma överens med den klubb som ligger närmast om ett gemensamt projekt där vi tillsammans betalar reseersättning under ett år för att en instruktör skall kunna resa dit. Ett riktat stöd skulle innebära att vi kan satsa mer pengar på ett par orter snarare än att sprida ut det i form av små fjuttsummor. I detta sammanhang bör storstädernas förorter kunna räknas som egna orter.
För att sprida kännedom om aikido skulle vi kunna införa aikidons dag, exempelvis den sista lördagen i augusti, och genomföra uppvisningar landet runt. Sektionen skulle kunna göra en samordnad annonsering i dagstidningar och samordna pressmeddelanden m.m. Vi skulle kunna samordna att våra ”kändisar” i form av shidoin och graderingskommitté reser ut till klubbarna och håller uppvisning. Besök utifrån brukar kunna ge utrymme i lokalpressen.

Fler unga

En målgrupp som kommer att bli viktigare i framtiden är barn och ungdomar. Det viktigaste skälet är naturligtvis barnen själva. Barn har fått färre möjligheter till fysisk aktivitet och tävlingssatsningarna kryper allt lägre ner i åldrarna. Många barn skulle må bra av aikido. Barnen har även en betydelse för klubbarnas inre liv. Även om barnverksamheten skall syfta till att vara bra barnverksamhet i sig och inte primärt en rekryteringsbas för vuxengrupperna är det många unga som trivs på våra klubbar och fortsätter träna långt in i vuxen ålder. Vidare tyder allt på att möjligheterna till bidrag, stipendier och bingo kommer att kopplas allt hårdare till verksamhet för unga. För många klubbar skulle prisbilden bli en helt annan om bidragen försvann eller minskade drastiskt.

För att stärka de klubbar som har barnträning skulle vi kunna arrangera barn och ungdomsläger i samband med sportlov, påsklov, sommarlov och höstlov. Det skulle dels stärka barnen och få dem att träna längre dels skulle dessa läger fungera som en tummelplats för barninstruktörer där de kan dela med sig av sina erfarenheter.

Sektionen skulle kunna ta fram utbildningsmaterial som kompletterar den förbundsgemensamma barninstruktörsutbildningen. Vi skulle även kunna producera informationsmaterial riktat till unga och deras föräldrar. Vi skulle kunna producera ett speciellt nyhetsbrev riktat till föräldrar att läsa medan de väntar på sina tränande barn. En slags AikidoNytt för föräldrar som kommer ut varannan vecka februari–april och september–november. Ett alternativ är att vi producerar en dvd eller ett häfte på flera olika språk. En nyckelfaktor till framgång i ungdomsverksamheten är att vi vinner föräldrarnas förtroende. Här fyller även våra vidimeringsdiplom en funktion. För de klubbar som har egen dojo är det utmärkt att hänga upp instruktörernas diplom. Det ger trovärdighet och signalerar kompetens.
För att motivera unga som vuxit ur ungdomsträningen och är på väg in i vuxenträningen skulle vi kunna införa rekommendationer om rabatt för unga på läger. Det är naturligtvis upp till varje lägerarrangör att sätta priserna. En möjlig väg är att de klubbar som har barn- och ungdomsverksamhet kommer överens om en rabatt på varandras läger.

Förbundsavgiften

Under åren 1985–2003 har medlemsavgiften till förbundet varit totalt 56:– per medlem och år. 21:– är försäkringspremie och 35:– är den egentliga medlemsavgiften. Stämman 2003 beslutade att medlemsavgiften 2004 skall vara totalt 71:–. Av dessa är 21:– försäkring. Medlemsavgiften på 50:– fördelas 40:– till sektionen och 10:– till förbundet centralt.

Sedan 1985 har konsumentpriserna i Sverige ökat med drygt 77 procent. För att återställa det reala värdet av avgiften från 1985 borde avgiften – exklusive försäkringspremie – höjas till 62 kr. Det innebär att stora delar av den medlemsökning sektionen haft under snart 20 år inte genererat så mycket större ekonomiska resurser för sektionen. Med 5100 utövare har sektionen idag medlemsintäkter på 204000:–. Skulle vi haft kvar avgiften på 1985 års nivå skulle sektionen ha 265000:– i medlemsintäkter.

De förbund inom rf som liknar Budo & Kampsportsförbundet mest och som också har sitt ursprung i vårt förbund, nämligen Judoförbundet och Taekwondoförbundet, tar ut betydligt högre avgifter än vi. I Judoförbundet uppgår avgiften till 79–88 kronor inklusive försäkringspremie. Beloppet varierar på grund av föreningarnas storlek. I Taekwondoförbundet är avgiften 90:– inklusive försäkringspremie.

Med sådana intäkter skulle vi kunna göra mycket mer än idag. Vi skulle kunna ha en deltidsanställd som avlastar styrelsen, marknadsför aikido och hjälper klubbarna. Det finns möjligheter för sektionerna att ta ut extra avgifter. Kendosektionen gör det idag för att de är så få. Vi skulle kunna göra det för att gå före i återställandet av medlemsavgifternas storlek. Vi behöver alltså inte höja avgiften för alla karateklubbar för att få resurser till aikidosektionen. Vi kan inte besluta om sänkta avgifter enbart för aikido men inget hindrar styrelsen från att betala ut stöd till samtliga klubbar med ett bestämt antal kronor per medlem om svensk aikido gör bedömningen att det är i klubbarna pengarna gör störst nytta. Det är inget självändamål med höga avgifter.

Med största sannolikhet är det så att förbundets oförmåga att höja avgifterna har genererat mer resurser i klubbarna. Det är rimligt att anta att ingen klubb har kvar sina avgifter på samma nivå som 1985. Det innebär att klubbarnas hela avgiftshöjningar har tillfallit klubbarna.

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Hej!

Här kommer några kommentarer in för konferansen. Kommer att dela upp dem efter respektive rubrik.

Under de år (13år) jag har tränat Aikido har det inte hänt att Aikidosektionen bjudit in en utländsk Ki-Aikidoinstruktör. Om nu sektionen åter igen börjar arrangera läger/seminarium kommer då instruktörer från Ki-Aikido att bjudas in? Om det skall skötas på rätt sätt bör instruktörer från olika aikidostilar finnas med i planeringen, då samtliga anslutna klubbar kommer att vara med och betala ifall lägret går back.

Varför skall Aikidosektionen ha som målsättning att "bara" bjuda in de instruktörer som ingår i IAF:s Senior Council och IAF:s två Technical Councillors då exempelvis Ki-Aikidon ej ingår i detta?

Det vore bra om sektionen hjälper till att ta fram kriterierna för att ett läger skall kunna betraktas som en utbildning. Då Ki-Aikidon inte använder termer som Shidoin eller Shihan bör sektionen använda ett annat alternativ för att kunna sanktionera läger.

Resebidrag är inget bra alternativ då lägren är sprida ut efter vårt långa land. Samtliga utövare måste vilja gå på läger för att de vill utveckla sin Aikido. Kostnaderna blir ungefär lika om varje utövare deltar vid flera läger.

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

Hej!

Det är jättebra om det finns utbildningar för de som vill bli instruktörer samt de som redan är instruktörer.

Dessa utbildningar skall inte byggas på något graderingssystem då det finns olika.

Utbildningen skall enligt mitt tycke innehålla detta:

* Upplägg av ett träningspass
* Rörelse förståelse
* Styckning av tekniker
* Hur undviker vi skador?
* Hur tar vi hand en utövare blir skadad?
* Vad säger försäkringen vid skada?
* Ledarskap
* Gruppsykologi
* Anatomi
* Termologi
* Skillnaderna mellan barn, ungdom och vuxna samt män och kvinnor
* Första hjälpen
* Hjärt och lungräddning
* Sjukdomar
* Aikidonshistoria
* mm

Behörighet för att deltaga på en utbildning bör inte själva Dan-graden styra, då det finns många duktiga instruktörer som är både 2 och 1 kyu och dessa bör få möjlighet att kunna gå längre än steg 1. Däremot bör antal år som instruktör styra. Detta för att det finns många som inte har så bråttom att gradera upp sig men tycker det är jättekul att undervisa och dem skall vi ta vara på.

Sedan måste utbildningen skilja på barn-, ungdom- och vuxenträning.

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

När det gäller läger så tror jag inte att den verksamheten behöver skötas på annat sätt än vad som görs idag. Jag tror att klubbarna sköter det alldeles utmärkt själva. Jag tycker även det är fel att prata om en aikidolägermarknad som "mättad". Rimligen är det så att om en instruktör håller ett läger så blir det välbesökt eller inte beroende på "marknadens" intresse för vederbörande. Sverigelägret kan ju fungera som ett skyltfönster för hittills ej i anspråkstagna instruktörer och om någon klubb tycker sig intresserad av någon av dessa så kommer de kanske bjuda in denne instruktör till sin klubb. Om Aikidosektionen skulle bjuda in Ki-Aikidoinstruktörer eller inte vet jag inte men frågan auktualiserar en annan frågeställning och det gäller gränsdragning mellan Aikidosektionen och Aikikai. Kanske en fråga som även kan intressera dem tillhörandes Tomita Academy, och även undertecknad.

Vänligen,

__________________

[="Courier New"]Sture Nöjd

Karlstads Budokai Laughing out loud [/]

Ett budohus vore trevligt men är det ekonomsikt möjligt? Var skall hus i så fall vara placerad?

Ett sådant hus bör vara tillgänglig för samtliga klubbar som vill arrangera läger/seminarium, utbildningar, möten mm.

Vänligen

Dominique

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

Hej!

Jämställdhetsdokumentet var för mig som kvinna och säkert merparten av männen ingen lätt läsning. Men för att hålla en objektiv syn på det hela skulle jag vilja tillföra följande. Mycket har hänt för kvinnorna sedan åttiotalet. Då blev man intalad att välja s.k. kvinnoyrken, skaffa familj tidigt och ägna sig åt den resten av livet, gärna genom att jobba deltid under tiden barnen är små. Tio år senare har möjligheterna ändrats och för oss som växt upp under denna period har förändringen varit enorm. I slutet av 90-talet finns starka självständiga kvinnliga förebilder bl.a. inom musikvärlden, filmvärlden, idrottsvärlden och företagarvärlden. Idag kan kvinnan vara en självständig människa utan att behöva luta sig mot väninnorna, pojkvännen och familjen.

Med detta skulle jag lugnt vilja säga att antalet kvinnor med svart bälte bara kommer att öka. Därför bör inte alla kvinnor dras över en och samma kam, utan delas in i de två kategorier som förekommer, utan att låta nedlåtande, de som inte satsar på sig själva och de som tagit steget och satsar på sig själva. De utav den senare kategorin som sedan letat sig fram till aikido och klarat de värsta två första terminerna (ni vet själva hur det var) har visat att de vill om möjligheterna finns för dem att fortsätta träna.

Kanske skulle aikidosektionens enkäter visa andra resultat idag eller om något år, för många av de förhållande och problem som framkommit tidigare kan jag även tillämpa på de män som slutar träna/trappar ner på träningen i vår förening. Väljer man att skaffa två barn eller fler finns ingen egen tid för någon av föräldrarna tills barnen är i tonåren, kan någon bevisa motsatsen så var så vänlig. Pia Moberg (Riai Aikido Dojo) och Whokko Svanberg (Växjö) skulle jag personligen vilja tacka som påvisat att aikido inte är ett hinder vid barnafödande. Mer information, kanske en tryckt skrift utgiven av aikidosektionen, riktad till kvinnor (och föräldrar) skulle visa att möjligheten finns att fortsätta träna i kombination med familjeliv.

Angående träningen skulle jag vilja ge några tips:

Till killar: Anpassa träningen till den du tränar med, vill du köra med fart och fläkt välj en träningspartner som är högre graderad än du själv och inte lägre graderade. Gör det ont så säg detta även om ni inte vågar kritisera högre graderade, så kan de själva räkna ut att de gör något fel.

Till tjejer: Instinkten att inte vilja skada sig är naturligtvis förknippad med att den egna kroppen ska fungera att föda barn med och inte bli permanent skadad. Mitt råd är att ni, i obehagliga tekniker väljer att träna med en person ni litar på kan tekniken - en svartbältare (enbart en hakkama behöver inte innebära detta). Ni behöver inte träna med dem som är omedvetna om att de skadar er.

Till instruktörer: Kvinnor och flera män har ”gummiarmar” och detta bör uppmärksammas varje gång vid instruerande av för lederna farliga tekniker.

Till samtliga: I övrig skulle jag vilja säga att vi kvinnor redan på ett tidigt stadium vill lära oss teknikernas olika grundstenar eftersom vi inte kan fuska oss igenom tekniken genom att använda muskelstyrka på samma sätt som killar kan och därför väljer att göra teknikerna i långsamt tempo tills de sitter.

Vänligen,

Anette Sörensson
+/- 500 timmar på mattan
Laughing out loud

Nenne skrev:
Till tjejer: Instinkten att inte vilja skada sig är naturligtvis förknippad med att den egna kroppen ska fungera att föda barn med och inte bli permanent skadad.

Detta tror jag inte alls på. Att inte vilja skada den egna kroppen, ligger IMHO mycket djupare än att kunna fungera för att föda barn. Fungera för att överleva (i djungel/på savann, inte i dagens bekväma sammhälle) ligger nog före i prioritetsordning, och det är samma för både kvinnor och män... idag

Nenne skrev:
Mitt råd är att ni, i obehagliga tekniker väljer att träna med en person ni litar på kan tekniken - en svartbältare (enbart en hakkama behöver inte innebära detta). Ni behöver inte träna med dem som är omedvetna om att de skadar er.

Jag läser det här som om kvinnor skulle ha något slags företräde att träna med högre graderade på vissa tekniker? Det tycker jag inte alls. I en bra klubb ska inte folk gå omkring och upprepade gånger omedvetet skada andra! Om sådant förekommer, ska det tas itu med från klubbens högsta ort. Om det inte görs, har klubben IMO ett problem.

Jag håller dock mycket med om det du säger om att kvinnor ofta t.ex. har översträckta armbågar, och man kan behöva sprida infon till sin omgivning att sådana är känsliga - såväl som anpassa sin egen träning efter detta faktum. De mest översträckta armbågar jag sett, satt dock på en ung man. Som alltid är nog anpassning till individen det viktigaste.

För övrigt har jämställdhetspolicyn diskuterats på forumet tidigare, här.

Dominique skrev:
Behörighet för att deltaga på en utbildning bör inte själva Dan-graden styra, då det finns många duktiga instruktörer som är både 2 och 1 kyu och dessa bör få möjlighet att kunna gå längre än steg 1. Däremot bör antal år som instruktör styra. Detta för att det finns många som inte har så bråttom att gradera upp sig men tycker det är jättekul att undervisa och dem skall vi ta vara på.

Jag har gjort den här utbildningen fast jag har 3 kyu och har tränat i ca 3 år. Kravet var 3 kyu.

Meggy skrev:
Jag har gjort den här utbildningen fast jag har 3 kyu och har tränat i ca 3 år. Kravet var 3 kyu.

När gick du utbildningen?

Hälsningar
Dominique

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

Nenne skrev:
Mycket har hänt för kvinnorna sedan åttiotalet. Då blev man intalad att välja s.k. kvinnoyrken, skaffa familj tidigt och ägna sig åt den resten av livet, gärna genom att jobba deltid under tiden barnen är små. Med detta skulle jag lugnt vilja säga att antalet kvinnor med svart bälte bara kommer att öka.

Det låter positivt det du skriver, men jag tror att verkligheten är lite mer komplicerat än så.
Jag upptäckte inte för så länge sen att folk som instruerar i vårt klubb behandlar nybörjartjejer och nybörjarkillar olika. Så som jag uppfattar det blir tjejerna mindre tillrättavisade och man låter dom träna i egen takt (vilket kan också vara bra på sitt sätt), medans killarna blir mera pushade att prestera( och dom gör det). Som tjej, man kanske uppfattar det som att det är ingen som vill hjälpa en (och många tjejer har då kanske svårt att ta för sig).

Gick utbildningen i januari och då hade jag tom 4 kyu Laughing out loud , men min tränare känner mig o vet vad jag går för, så han tvekade inte att skicka iväg mig på utbildningen.

Marknadsföring i näringslivet i dag riktas mer och mer till konsumenterna via Internet och eftersom denna typ av marknadsföring även är relativt billig jämfört med tryckt reklam är en bra och innehållsmässigt rik hemsida A och O. Kunderna vet mer om produkterna idag än säljarna gör tack vare Internet. Men det som hänt är att kundgrupperna förändrats. Det är inte bara medelsvensson som vi bör rikta oss till idag i vår marknadsföring, denne medelsvensson håller på att försvinna.
• 80-talisterna – informationsproffsen som söker information på nätet, 2/3 av dem är redo för ett bättre erbjudande och är inte ”trogna kunder”. Etik och moral gäller i deras val av produkt.
• Invandrarna – år 2006 uppgår de till ¼ av befolkningen och ändå anpassas inte reklamen till dem (130 – 160 miljarder i köpkraft!).
• Den tredje nationaliteten – ej svensk och ej invandrare, de som flyttar hit p.g.a. studier och arbete, behov av information på engelska.
• De rebelliska pensionärerna – de närmaste 25 åren kommer pensionärerna att uppgå till 2,2 miljoner – de har pengar och kommer inte att spara dessa till nästa generation (ett 25-30 årigt konsumtionsparty väntar). Dessa kommer att vilja ha nya upplevelser och äventyr. (80% av alla äventyrsresor köps av pensionärer, 57 år är medelåldern på kunderna som köper Porsche, 54 år för HD).
• Singlarna – singelhushållen uppgår till 46 % av totalen (70 % i Stockholm). Den sociala biten, kunskaper om självförsvar och personlig utveckling är viktigt.
• Den metrosexuelle mannen – som lägger mycket pengar på utseendet
• Den designade mannen – som ska ha det nyaste inom det senaste från kända märken
• Homosexuella – 431 000 varav 241 000 är kvinnor, 323 000 av dem bor i Malmö, Göteborg och Stockholm (köpkraft 16.6 miljarder!)

Informationen är hämtad från ett näringslivsseminarium i Malmö, ”Jakten på framtiden” som jag besökt under hösten som jag gärna delar med mig av och som kanske kan ge några nya idéer. Fördomar är ej bra, analyser är bra. Intresset för Asien bara ökar och ökar!

Traditionell reklam fungerar inte längre. En engelsk undersökning visar att 3-4 % av reklamen ger köpimpulser. Överraskande gerillamarknadsföring gäller, t.ex. visa produkten i tv-serier, i datorspel, som färdigskrivna vykort som hänvisar till en hemsida, nätfilmer som folk skickar runt på Internet (”skicka detta vidare till en kompis”), fototävlingar t.ex. ”du + din bil” osv. Hitta på något extremt, unikt som ingen annan tänkt på.

Sammanfattningsvis är en bra och innehållsmässigt rik hemsida A och O både för förbundet och klubbarna.

Vänligen,

Anette Sörensson

Meggy skrev:
Gick utbildningen i januari och då hade jag tom 4 kyu Laughing out loud , men min tränare känner mig o vet vad jag går för, så han tvekade inte att skicka iväg mig på utbildningen.

Det låter ju gott. Jag anser också att respektive huvudinstruktör i respektive varje klubb bör måste ta ställning till om sin elev är mogen för att gå på utbildningen eller inte.

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

Sektioen har aldrig varit involverad i samtliga stilgraderingar vad jag känner till.

När det gäller graderingar borde sektionen endast vara involverade i detta:

- Graderingsblad för respektive stil.
- Administrering av diplom, Graderingspass mm.
- Vidarebefodring av graderingsavgifter till berörd stil organisation.
- Registrering av samtliga gradörer.

Sektionen skall varken gå back eller vinst på detta, utan kostnaderna skall ligga hos respektive gradör.

Däremot tycker jag att varje examinator kan avstå från sin ersättning och på detta sätt minska den totala kostnaden för gradören.

________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

Mycket av texten gällande den internationella delen låter jättebra för dem som tränar Aikikai. Vad har sektionen för planer när det gäller Ki-Aikidon?

Något samarbete med Ki No Kenkyukai i Japan? Bjuda in Tohei Sensei son som har tagit över efter sin far?

I diskussionsunderaget fanns det inget internationellt arbete som berörde Ki-Aikido och Vi tillhör fortfarande Aikidosektionen och då borde det rimligen göra det.

__________________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

__________________

______________________
Dominique Björn
Kõjõ Ki-Aikido Stockholm

När det gäller resonemanget kring bl a dangrader och inbjudandet av instruktörer så är det för mig som lekman och aikidoutövare på ”gräsrotsnivå” svårt att avgöra om det är Aikidosektionen eller Aikikai med dess graderingskommité som uttalar sig i den kommande konferensens diskussionsunderlag. Det kanske är helt solklart för de i ansvarig ställning var gränserna går mellan de båda nämnda organisationerna men för mig är det tyvärr otydligt. Jag skulle gärna se att det klargjordes från båda håll (Aikidosektionen och Aikikai) var gränserna går och hur ansvarsområdena fördelas. Det skulle då vara lättare för mig att diskutera kring de olika områdena.

För att tydliggöra min egen ståndpunkt så tror jag att det är bra om vi har en Aikidosektion som är tydligt stil- och organisationsoberoende. Jag tycker att Aikidosektionen bör engagera sig i lika stor utsträckning i de organisationer som nu finns representerade i Aikidosverige (Aikikai, Houku Aikikai, Ki-Aikido och Tomita Academy/IMAF). Sektionsstyrelsen bör inte glida in i enskilda sektioners arbete oavsett sektionernas storlek. Sektionen bör vara ett generellt (och inte speciellt) stöd åt all den aikido som finns i Sverige idag och vara öppen för all den aikido som kan komma att finnas i Sverige i framtiden. På detta sätt tror jag att Sveriges aikido kan vara stark och demokratisk när det blir dags att fira 50-årsdagen. Hur det generella stödet skall se ut är jag gärna med och diskuterar kring.

Vänligen,

__________________

[="Courier New"]Sture Nöjd

Karlstads Budokai Laughing out loud [/]

Inledning

Jag hoppas här kunna problematisera några av de förslag som sektionen lagt fram i diskussionsunderlaget inför framtidskonferensen. De kanske viktigaste frågorna man ska ställa sig utöver sakfrågorna gäller den bakomliggande politiken dess långtgående verkningar.

För att ta ställning till många av de frågor vilka pressenteras i diskussionsunderlaget till framtidskonferensen, i Jönköping 27-28 november 2004, och som svensk aikido ska arbeta med den närmsta 10 åren, måste vi fundera på vilken sorts organisation som byggs och vad effekterna blir av den. Kort sagt: Vad vinner vi på den? Vad förlorar vi på den? Vad blir konsekvenserna av dess genomförande? Jag tänker inte här helt och hållet svara på dessa frågor, utan istället problematisera några av de förslag som lagts fram. Den problematiseringen kan vara bra att ha med sig i läsningen av diskussionsunderlaget.

[CENTER]Frågor om värdegrund[/CENTER]
Det som är mest slående är hur motsägelsefull dokumentets överskrift och inledning ter sig gentemot den ideologi som presenteras i resten av dokumentet. "Dojo no kokoro" - "Hjärtat i klubben" är ett tema som inte speglas i majoriteten av de förslag som behandlas i diskussionsunderlaget. Istället är det en centraliseringstanke som i det stora hela genomsyrar texten. Vad som lyfts fram till diskussion här är egentligen bara detaljfrågor medan de viktiga frågorna för framtiden har förbigåtts. Vad jag saknar är frågor som mer djupgående rör strukturen, politiken och vilken värdegrund som ska användas i organiserandet av aikido i Sverige. Låt oss ställa upp några punkter för motsatsförhållanden inom värdegrunden. Gemensamt för dessa punkter är deras inflyttande på hur uppbyggnaden av organisationen kommer att se ut? Något som i grunden är en demokratifråga.

Centralism eller decentralism
Jag tycker mig se en återkommande centraliseringstanken i dokumentets olika delar t.ex. genom att sektionen tar mer plats i rollen som lägerarrangör och vid elitsatsningar (1). Förslaget om ökade avgifter för klubbarna till sektionen skulle innebära av ökning av sektionens finansiella och i förlängningen en starkare sektion. Det leder dock till en försvagning av klubbarna finansiella läge och därigenom en ökat beroende av sektionens ekonomiska stöd.
Institutioner styrda av sektionen likt budohus och elitsatsningar skapar även de ett sektionsstyrt forum, helt avhängt från klubbarna. I dagsläget är sektionen utlämnad till klubbarna och att göra en förenings dojo till Sveriges officiella Aikido dojo skulle kunna skapa en hel del turbulens och missnöje och inte ge sektionen den handlingsfrihet den verkar önska sig. Om man däremot genom sektionsstyrda aikido-hus skapar sig en "officiell" arena där den aikidon som sektionen väljer kan framförs som den "officiellt sanktionerade svenska aikido" ger det i slutänden sektionen ett eget liv utanför klubbarna. Sektionen kommer inte längre att vara tillför klubbarna snarare tvärtom. Man frågar sig om klubbarnas främsta uppgift att vara rekryteringen av nya medlemmar för att därigenom stärka sektionens finanser? Här skapas en förskjutning av makten från klubbarna till sektionen och klubbarna blir hårdare knutna till och beroende av sektionen. Vilket i sin tur hotar självbestämmandet hos klubbarna och i förlängningen den demokratiska grundtanken som genomsyrar svenskt föreningsliv. Det som skulle kunna vara en fördel med en ekonomiskt starkare sektion är att en fördelningspolitik mellan "rika" och "fattiga" klubbar skulle kunna genomföras. Här är kanske en glesbygdspolitik att föredra. Sektionen skulle ekonomiskt kunna stödja klubbar med mindre tätbefolkade upptagningsområden för att på så sätt kunna hålla aikidon mer levande i hela landet. Frågan om information producerad av sektionen är även den en känslig och kanske något som sektionen ska låta bli för att undvika dispyter i tolkningsfrågor. Däremot ser jag att ekonomiskt stöd för tryckning av affischer och informationsmaterial kan vara välkommet då klubbarna själv kan bestämma vilken information som ska gå ut. När det gäller vilka satsningar som sektionen ska göra bör vi fråga oss vad som gagnar aikidon och klubbarna i hela landet mest; aikido-hus i vissa städer eller t.ex. mattbidrag till mindre klubbar ute i landet? Storslagna centraliserade satsningar eller decentralisering av sektionens satsningar? Starkare klubbar eller mer makt åt sektionen?

Informell makt eller formell makt
Den makt som är avgörande inom aikido är den som ger rätten att gradera. Utan den rätten står man sig ganska slätt. I ett formellt och rättssäkert system skulle det finnas klara regler och krav på den utbildning som ska genomföras för att få graderingsrätt. Detta system måste då vara befriat från individens godtycklighet och informella maktstrukturer eftersom demokratin i organisationen och kvalitetssäkringen i detta system endast vore ett spel för galleriet.
I dagsläget ser vi istället ett graderingssystem, som merparten av utövarna tillhör, kontrollerat av en graderingskommitté knuten till sektionen och till Hombu dojo i Japan (2). Det gör att den verkliga makten ligger i personliga och informella kontakter. Vad som verkligen är förundransvärt är kravet på kontakter med Hombu dojo, vilket betyder att vi i Sverige har utövat aikido i över 40 år men ännu inte anses mogna att stå på egna ben. Vidare kan man tycka att det är märkligt att ett familjeföretag, som Hombu dojo i realiteten är, kan ha ett så starkt politiskt inflyttande på en sektion inom svenska budoförbundet. Slutsatsen borde bli att vi inte kan skapa en demokratisk organisation för aikidon i Sverige om de informella maktstrukturerna styr organisationen. Däremot skulle ett graderingssystem, öppet för alla, som bygger på transparens och kvalitetssäkerhet befriat från enskilda individers godtycke och politiska kopplingar, föra oss närmare en öppnare och mer demokratisk organisation.

Forts....

Konformism eller pluralism
Faran med att sektionen tar mer plats och ökar sin direkta påverkan på utövandet är att det skapas en "officiell" aikido vilket kan hotar mångfalden inom svensk aikidon. Det kan leda till att en konformism byggs in i systemet genom flera olika kanaler och skapar likriktning såväl som utanförskap vilket i sin tur leder till inre stridigheter och sekterism. Likriktningen kan främst skapas genom centralstyre samt genom odemokratiskt maktstruktur t.ex. oligarki (Oligarki: Fåmannavälde. Aristoteles använde termen om en urartad aristokrati; numera får den oftast beteckna ett fåtal som genom kontakter eller arv kommit att dominera en organisation, ett företag eller ett helt land.).
De konformistiska anslaget, vilket återfinns i delar i diskussionsunderlaget, bygger som tidigare beskrivet, på en rad punkter. Dessa kan jämföras med de ingredienser man finner i skapandet av länder, stater eller politiska rörelse.

En gemensam "åskådning" skapas genom att sektionen med överlägsen ekonomisk kraft arrangerar läger och kontrollera vilka som ska presenteras för svenska aikidoutövare samt vilken stil som ska lyftas fram. Faran är att de som kan kontrollera sektionen genom antal eller andra maktmedel därigenom kontrollerar vilken aikido som ska premieras.
Samma sak gäller elitsatsning. Meningen är att sektionen ska satsa på en uppvisningsgrupp vars mål är att synliggöra aikido (3). Med tanke på att det inom sektionen finns flera olika stilar som inte är speciellt förenliga eller kompatibla med varandra verkar det vara en konstig idé. Frågor som väcks är om det är Nishios aikido, den aikido som lärs ut i Hombu dojo, Iwama style eller Ki-aikido som ska vara den officiella uppvisningsaikidon? Ska alla stilar ha en egen uppvisningstrupp? Idén ter sig aningen vansklig då det är svårt att se att de klubbar som vilkas still inte blir representerad kommer att känna en begränsad vilja att ekonomiskt sanktionera denna satsning via avgifter till sektionen. Detta kunde bli början till en allvarlig splitring inom sektionen. Därför måste man fråga sig om målet med att bygga en stark sektion med en officiell uppvisningstrupp är ett klokt val för aikidon i Sverige och vem det egentligen gagnar?
Det hela börjar likna byggandet av en nationalstat.
Skapandet av en idé om hur aikidon ska se ut, skapandet av institutioner vars syfte är att ge idén en "kropp", något som ska ge idén ett hem (ett land, en organisation, ett tempel, tradition eller budohus), passar bra in på ovannämnda liknelse. För att slutföra formeln skapar man något med stark symbolvärde som är knutet till idén, t.ex. en uppvisningstrupp (dessa ingredienser eller faktorer kommer även att påverka varandra genom sin strukturella koppling och i värsta fall skapar men ett svårförändrat och konserverande system). När man tar fram lättfattlig och slagkraftig information centralt kommer också det att bli ett verktyg i likriktningsprocessen eftersom kommer man att tvingas välja hur aikidons ska porträtteras. Ett val som i värsta fall görs av ett fåtal personer i maktpositioner eller i bästa fall av en demokratisk majoritet. Oavsett tillvägagångssätt kommer en viss del av aikidoutövarna inte kunna identifiera sig med den "officiella" bilden.

Det man vinner på att bygga en mäktig sektion är ett effektivare beslutsfattande och ökad förmåga att genomdriva sin politik. Dessutom skapas ideologisk styrka internt och externt genom att aikido blir ett varumärke, ett budskap, slimmad och mer konceptuell. Man kan visa upp en stark och enad organisation utan inre stridigheter. Ett varumärke är lättare att sälja, men kommer produkten att bli McAikido? Vad som blir intressant är inte visten som kanske görs utan vad förlusten blir?

När man skapar en officiell aikido skapar man samtidigt ett hierarkisktsystem som framhåller en stil som mer rätt än den andra. Det blir en automatisk effekt eftersom man annars inte kan rättfärdiga att just den stilen har fått officiell status. En förväntad effekt av denna politik borde vara en viss alienering av dem som inte utövar den, av sektionen sanktionerade, stilen. Att sedan sektionen umgås med tankar vilka ökar på denna ofrivilliga utanförskap genom att utestänga de som inte ingår i aikikai från vissa delar av sin, kanske viktigaste, verksamhet är mer än beklagligt. En sådan intention kan skönjas i förslaget från sektionen att skapa instruktörskurser knutna till aikikais graderingssystem, vilket exkluderar en mängd, till aikikai ej knutna, utövare (4).

Integrering eller assimilering
Sektionens mål borde vara att istället för att öka sin makt och inflytande, försöka skapa ett klimat där klubbverksamheten kommer i fokus. Att klubbarna själv fick söka de former för verksamheten man själv finner lämpliga. På så sätt skulle ett fruktsamt samarbete mellan klubbar kunna skapas utan tvång och pekpinnar. I en organisation där så många stillar och olika perspektiv på aikido har samlats är tolerans, jämlikhet och klubbarnas självständighet ett måste för att vi ska kunna fortsätta samarbeta. För att detta ska fungera måste klubbarna släppas in efter egen förmåga och vilja, men med ett likvärdigt bemötande. Det viktiga är att klubbarna integreras i svensk aikido och inte tvingas till assimilering under trycket från en mäktig sektion eller organisation. Vad som vore att föredra är en organisation som fungerar endast som ett stöd för klubbarna i deras val av väg. Den decentraliserade nätverksformen av samarbete klubbarna emellan framstår som ett bättre vägval för svensk aikido än centralt kontrollerade och sanktionerade elitsatsningar.

Avslutande ord

Jag har här gått igenom ett par punkter med, vad jag ser som, nyckelaspekter när det gäller aikidons framtid i Sverige. De frågor jag ställde i början om vinst, förlust och konsekvenser är kanske inte besvarade men åtminstone problematiserade. Som det säkert redan framgått har jag en annorlunda vision än sektionsstyrelsen gällande framtiden.
Vad jag även vill hålla fram är kanske revolutionärt, men i mina ögon avgörande. Strukturen inom aikidon måste förändras. Det är dags att vi växer upp och skapar något eget. Detta har vi visserligen gjort under 40 år, frågan är bara när vi ska våga ta det vi har på allvar? Vi är själv tillräckligt starka för att bära vidare aikidon och fortsätta utveckla den med de kunskaper som finns i Sverige. Men för att göra det behövs bl.a. ett bra klimat för aikidon att växa i. Därför måste vi acceptera att det är i klubbarnas denna tillväxt sker, inte genom elitsatsningar och centralstyrning. Låt därför sektionens arbete vara ett stöd och inte styrande för verksamheten i klubbarna och deras utveckling.

Vi står därmed i ett vägval där vi kan fråga oss om vi vill att sektionen ska vara en trädgårdsmästare eller en skogsvaktare?

Klas Marklund
Stockholm 2004-11-23

(1)"Dojo no kokoro – Hjärtat i klubben 2.0"Diskussionsunderlaget för framtidskonferensen Svenska Budo- & Kampsportsförbundet, aikidosektionen. Sid. 4-5, 8.
(2)http://www.budokampsport.se/aikido/documents/Regler-augusti2003-A5-72dpi.pdf
(3)"Dojo no kokoro – Hjärtat i klubben 2.0" Diskussionsunderlaget för framtidskonferensen Svenska Budo- & Kampsportsförbundet, aikidosektionen. sid. 8.
(4)"Dojo no kokoro – Hjärtat i klubben 2.0" Diskussionsunderlaget för framtidskonferensen Svenska Budo- & Kampsportsförbundet, aikidosektionen. sid. 5.

Vad gäller elitsatsningar (detta i aikidosammanhang så laddade ord. Elit) kanske de ska sättas i sitt rätta sammanhang.

Detta är en muntlig uppgift, men har jag inte alldeles missuppfattat är det så att det är förbundet centralt som anslår pengar till elitsatsningar. Antingen skaffar mig sig någon typ av elitsatsning - eller så får man inte ta del av de medlen.

Jag ställde frågan om förbundpengarna till elitsatsingen inom aikidosektionen här: http://www.budo.se/forum/showthread.php?t=1044&highlight=Elitsatsning

Jag ställer mig också frågande till detta inom aikido (tävlingsfri och allt) och hur detta kommer att aktualliseras utan att stanna vid ordbajseri och/eller krystade projekt eller pengar till instruktörers resor etc, så att sektionen kan påvisa inför FS att pengarna använts och att de gärna vill ha mera, tack... Wink

Men jag är ärligt intresserad hur det faktiskt kommer att användas.

__________________

Jakob Blomquist

Jag vill mest som hastigast säga att jag håller med om det Klas Marklund skrev till 100 % och önskar att jag hade kunnat formulera mig lika elegant. Jag vet att man från aikidosektionen i allmänhet och Jöran i synnerhet har önskat engagemang från fler gällande sektionens arbete. Jag hoppas att den kommande konferensen kan leda till att fler med sunda åsikter kliver fram så att vi kan få till en stark och genuint demokratisk aikidoverksamhet i Sverige nu och i framtiden.

Vänligen,

__________________

[="Courier New"]Sture Nöjd

Karlstads Budokai Laughing out loud [/]

Hej, jag ligger lågt i diskussionen för att inte föregripa konferensen för mycket. Ett par klargöranden är dock på sin plats.

Hanna B skrev:
Detta är en muntlig uppgift, men har jag inte alldeles missuppfattat är det så att det är förbundet centralt som anslår pengar till elitsatsningar. Antingen skaffar mig sig någon typ av elitsatsning - eller så får man inte ta del av de medlen.

Jakob Blomquist skrev:
Jag ställer mig också frågande till detta inom aikido (tävlingsfri och allt) och hur detta kommer att aktualliseras utan att stanna vid ordbajseri och/eller krystade projekt eller pengar till instruktörers resor etc, så att sektionen kan påvisa inför FS att pengarna använts och att de gärna vill ha mera, tack... Wink

Under många år har vi inom svensk aikido pratat om olika sätt att lyfta vår aikido. När extraanslagen från RF kom och fördelades på sektionerna inom FS som en elitsatsning fick vi ett namn på delar av vad vi pratat om. Vi skulle kunna kalla det något annat men namnet är bra därför att svensk aikido skulle kunna göra ett väldigt bra inlägg i diskussionen kring elit- och breddidrott som förs inom idrottsrörelsen. I stora delar av idrottsrörelsen är elit synonymt med tävling och bredd med motion. Att som tävlingsfri idrott ha både elit och bredd, vilket vi defacto har idag, skulle kunna göra ett starkt intryck. Att konkret visa att vi jobbar på elitnivå utan att ha tävlingar skulle skicka sunda signaler till omvärlden och stärka svensk aikido.

Elitsatsningen handlar inte om att göra av med pengar vi annars riskerar att bli utan. Vi går in i detta därför att vi tror att något positivt kan komma ur det. Då vi har liten erfarenhet av dylika satsningar och det, för många, är en känslig fråga fann vi det bäst att årets elitastsning skulle bestå i att samtala kring om vi skall ha en elitsatsning och i så fall hur den skall se ut.

Jag tror att Jakobs oro år obefogad och att vi har möjlighet att tillsammans med klubbarna göra något bra. I synnerhet som pengarna var en engångssatsning från RF och FS. Vi behöver inte krysta något nästa år eftersom det inte finns något att krysta om.

Jag återkommer i övriga frågor.

Vi ses i Jönköping.

Jöran

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Det är säkert så att ordet "elit" kan väcka både positiva och negativa vibbar beroende på vem som lyssnar och hur man lyssnar. När det gäller att höja "vår" aikido så kanske det blir svårt att prata om just "vår" aikido då det svårligen går att definiera en sådan. Att det i enskilda klubbar jobbas hårt på mattan både i den dagliga träningen och på läger i Sverige och utomlands borde kanske kunna premieras på något sätt. Jag tycker inte att aikidosektonen skall vara den aktör som drar igång, eller arrangerar evenemang för att skapa grogrund för en "elitsatsning". Det sker bäst i den enskilda klubben eller i mindre organisatoriska sammanslutningar. "Dojo no kokoro" låter ju antyda att det är klubben som skall vara basen för all aikidoverksamhet oavsett om det handlar om bredd- eller elitnivå. De pengar som kan finnas för elitsatsningar kanske skulle kunna hamna i en fond där enskilda klubbar eller individer kan äska medel för dylika satsningar. Fördelningen av medlen borde kunna skötas av sektionen och ske utifrån ett väl formulerat och demokratiskt grundat regelverk.

Vänligen,

__________________

[="Courier New"]Sture Nöjd

Karlstads Budokai Laughing out loud [/]

Nöjd skrev:
Att det i enskilda klubbar jobbas hårt på mattan både i den dagliga träningen och på läger i Sverige och utomlands borde kanske kunna premieras på något sätt. Jag tycker inte att aikidosektonen skall vara den aktör som drar igång, eller arrangerar evenemang för att skapa grogrund för en "elitsatsning". Det sker bäst i den enskilda klubben eller i mindre organisatoriska sammanslutningar. "Dojo no kokoro" låter ju antyda att det är klubben som skall vara basen för all aikidoverksamhet oavsett om det handlar om bredd- eller elitnivå. De pengar som kan finnas för elitsatsningar kanske skulle kunna hamna i en fond där enskilda klubbar eller individer kan äska medel för dylika satsningar. Fördelningen av medlen borde kunna skötas av sektionen och ske utifrån ett väl formulerat och demokratiskt grundat regelverk.

Jag håller med om att arbetet på mattan i klubben skall premieras och det är därför jag vill skapa ett väl fungerande sektionsarbete. En tanke med elitsatsningen är just denna premiering av klubbars och personers idoga slit: en möjlighet att göra något utöver den ordinarie klubb- och lägerverksamheten.

Dojo no kokoro betyder just att klubbarna skall vara basen för verksamheten. Det finns inga generella lösningar på vad sektionen skall göra för att bidraga till detta. I vissa lägen handlar det om att inte göra någonting: klubbarna sköter sig själva. I andra lägen handlar det om att stötta klubbar med pengar, materiel eller kompetens. Ibland handlar det om att bedriva sådan verksamhet som klubbarna inte kan göra på egen hand. T.ex. fördela medel ur den fond du föreslår.

Idén om en fond att söka pengar från är med i diskussionsunderlaget under stycket om graderingar. Nu lade vi inget krut på att utveckla denna tanke eftersom handslaget finns. Visar det sig att de projekt aikidoklubbar drivit inom ramen för handslaget varit lyckosamma och utvecklat verksamheten på ett sätt som vpre svårt att göra utan stöd vore det korkat om sektionen inte fotrsatte en liknande verksamhet med projektstöd ur egna medel.

Jöran

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Jag arbetar mig bakåt längs diskussionstråden och kommenterar inläggen.

Nöjd skrev:
När det gäller resonemanget kring bl a dangrader och inbjudandet av instruktörer så är det för mig som lekman och aikidoutövare på ”gräsrotsnivå” svårt att avgöra om det är Aikidosektionen eller Aikikai med dess graderingskommité som uttalar sig i den kommande konferensens diskussionsunderlag. Det kanske är helt solklart för de i ansvarig ställning var gränserna går mellan de båda nämnda organisationerna men för mig är det tyvärr otydligt. Jag skulle gärna se att det klargjordes från båda håll (Aikidosektionen och Aikikai) var gränserna går och hur ansvarsområdena fördelas. Det skulle då vara lättare för mig att diskutera kring de olika områdena.

Diskussionsunderlaget är skrivet av sektionsstyrelsen. Vi har sammanställt de olika tankar om framtiden vi stött på hos enskilda utövare och klubbledare genom åren. Till detta har vi även fogat våra egna tankar. Som sådant skall det ses som en katalog med olika förslag att ta fasta på snarare än ett komplett program. Ingen tänker sig, som vi skriver, att vi skall genomföra allt.

Sammanställningen av texten, de slutliga formuleringarna och korrekturfelen, står jag för.

Gränserna mellan sektionen och Aikikai är otydliga eftersom sektionen och Aikikai historiskt varit samma sak och är det mycket än idag. Skälen till att bli medlemmar i förbundet är många. En av de saker klubbarna hade gemensamt när de blev medlemmar var relationen till Aikikai Hombu Dojo. Förbundet var under många år enbart Aikikai. Det är Svenska Budo- & Kampsportsförbundet som har fått Hombu Recognition och graderingsrätt. (Tack vare de idogt arbetande klubbarna och personerna som är medlemmar i förbundet skall understrykas).
Det är förbundet som är medlemmar i IAF. Inte Aikikais graderingskommitté eller ens sektionen. (Återigen är det viktigt att understryka att det är tack vare graderingskommitténs goda arbete och de personer som ingår där som vi har fått graderingsrätt.)

Sedan kom Ki-aikido ur dessa klubbar. Några år senare Iwama-ryu och Tomita Academy likaså. Sedan de klubbar du och jag tillhör (f.d. Iwama-ryu) enhälligt beslutade att återgå till Aikikai utgör Aikikai-klubbarna en stor majoritet av sektionens medlemmar.

Mig veterligen finns det inga organisationer förbundet kan bli medlemmar i när det gäller Ki-aikido och Tomita Academy. Därmed finns heller ingen möjlighet för förbundet att få graderingsrätt eller utse en graderingskommitté

Nöjd skrev:
För att tydliggöra min egen ståndpunkt så tror jag att det är bra om vi har en Aikidosektion som är tydligt stil- och organisationsoberoende. Jag tycker att Aikidosektionen bör engagera sig i lika stor utsträckning i de organisationer som nu finns representerade i Aikidosverige (Aikikai, Houku Aikikai, Ki-Aikido och Tomita Academy/IMAF). Sektionsstyrelsen bör inte glida in i enskilda sektioners arbete oavsett sektionernas storlek. Sektionen bör vara ett generellt (och inte speciellt) stöd åt all den aikido som finns i Sverige idag och vara öppen för all den aikido som kan komma att finnas i Sverige i framtiden. På detta sätt tror jag att Sveriges aikido kan vara stark och demokratisk när det blir dags att fira 50-årsdagen. Hur det generella stödet skall se ut är jag gärna med och diskuterar kring.

Givet det ovan sagda är det helt enkelt omöjligt att skilja på sektionen och Aikikai med mindre än att förbundet ber att få lämna IAF och återlämna graderingsrätten till Hombu Dojo. Sedan skulle då Aikikai-klubbarna få bilda ett eget förbund utanför förbundet som ansöker om recognition, graderingsrätt och medlemsskap i IAF. Detta framstår som onödigt arbetssamt.

Jag har heller inte hört någon framföra åsikten att vi skall neka Aikikaiklubbarna möjlighet att gradera genom sektionens försorg bara för att de andra stilarna inte ansluter nationella organisationer utan enbart klubbar.

Det är altså inte enbart på grund av dess storlek Aikikai skiljer sig från de övriga stilarna. Klubbarna är medlemmar i de internationella organisationerna och dan-graderna utfärdas direkt av Tomita sensei respektive Yoshigasaki sensei.

Det är klart att alla medlemmar (klubbar) i sektionen skall ha samma rättigheter. Av det följer även att vårt engagemang om det är lika stort i varje klubb blir betydligt större i Aikikai än i de övriga eftersom Aikikaiklubbarna är så många fler.

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Jo, jag läste tanken om en fond även om den återfinns under rubriken "Graderingar" och inte "Elitsatsning". När det gäller just graderingar så är det i de skrivelserna som det jag undrar lite över, nämligen åtskillnad mellan aikidosektionen och Aikikas graderingskommité, blir påtagligt. Att en graderingsmmité sorterar under sektionen torde väl kunna fungera. Jag skulle ändå vilja se en tydlig åtskillnad på dessa organisatoriska delar. Jag tycker inte att sektionsstyrelsen skall administrera graderingarna som rimligen hör till Aikikais graderingskommités ansvarsområden. När det gäller vidimeringarna av fd iwama ryu-grader och aikikaigrader så har ju det framkommit genom ett samarbete mellan dessa båda organisationers graderingskommitéer. Visst kan väl aikidosektionen vidimera aikikaigrader och iwama ryu-grader, men det borde vara lika självklart att sektionen vidimerar t ex Tomita Academy/IMAF-grader eller ki-aikidograder. Aikidosektionen borde kunna bedöma om en graderande individ eller organisation bedriver en seriös verksamhet och sedan ge dessa grader ett "godkännande". Jag tycker också, även om detta mer handlar om Aikikai än om sektionen att högt graderade 6+ borde ha eget mandat att utföra graderingar i detta land. Men, detta hör som sagt inte till aikidosektionens verksamhet.

/Sture

__________________

[="Courier New"]Sture Nöjd

Karlstads Budokai Laughing out loud [/]

Dominique skrev:
Sektioen har aldrig varit involverad i samtliga stilgraderingar vad jag känner till.

Som jag skrev i svaret till Sture finns det ingen möjlighet att sektionen skall få graderingsrätt och utse graderingskommitté i någon annan stil än Aikikai. När Iwama-ryu fortfarande fanns kördes deras kyu-diplom genom sektionens ekonomi och diskussioner fördes hur vi praktiskt skulle kunna hantera dan-graderna på samma sätt.

Dominique skrev:
Sektionen skall varken gå back eller vinst på detta, utan kostnaderna skall ligga hos respektive gradör.
Det har hela tiden varit sektionens sätt att hantera Aikikaigraderna. Vad vi nu skissar på är sätt att involvera fler sätt att fördela kostnaderna. T.ex. genom att göra ett överskott på kyu-diplomen. Tanken är dock att hela graderingskommitténs verksamhet skall vara ett nollsummespel.

Dominique skrev:
Däremot tycker jag att varje examinator kan avstå från sin ersättning och på detta sätt minska den totala kostnaden för gradören.
Det är så det har fungerat tidigare inom Aikikai och Iwama-ryu. Där skickades alla pengar, från graderingarna i Sverige med svenska examinatörer, till Japan. Inom Ki-aikido är det, vad jag förstått, Yoshigasaki sensei som utför alla graderingar och han får även alla pengar.

Du är betydligt bättre än jag på att bedöma möjligheterna att förmå Yoshigasaki sensei att avstå från graderingsintäkter för att minska den totala kostnaden för den som graderas.

När det gäller Aikikaigraderna gör styrelsen bedömningen att arbetsbelastningen för kommittén nu börjar bli för stor och det är orimligt att kräva att den skall göras helt utan ersättning. Idén om att avstå från ersättning för att göra det billigare för utövarna kommer från graderingskommittén själv.

Jag hoppas att vi kan hitta en lösning där examinatörerna inte behöver avstå från ersättning för att det skall bli billigare. Styrelsens förslag är att dra in några fler kronor på varje kyu-diplom. Om någon har ett bättre förslag är vi naturligtvis angelägna att få höra det.

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Mitt förra inlägg kom lite i otakt med Jörans replik men det kanske fungerar att följa resonemangen ändå?

Att gränserna mellan aikidosektionen och Aikikai är otydliga har alltså historiska skäl. Så långt är jag med. Rimligen har väl avskaffandet av stilkommitéer även bidragit till att göra gränserna än mer otydliga? Att det är svårt att dra gränser behöver väl inte betyda att det är omöjligt. Det jag tycker mig ana är att aikidosektionen går åt ett håll som t ex ju jutsusektionen har lämnat. Där var det tidigare så att sektionsstyrelsen var lika med det som nu är ju jutsu kai med dess ledning. Nu sitter där en stiloberoende styrelse och sedan sorterar ett 20-tal stilar under denna även om ju jutsu kai är dominerande. Nog borde väl vi kunna hitta former för organiserande som innebär att alla eventuella kopplingar till internationella organisationer kan bestå samtidigt som vi har en sektionsstyrelse som inte behöver sitta på mer än en stol. Om Aikikais graderinsskommité har en hög arbetsbelastning så kan väl den kommitén utökas personellt. Om sektionemedel krävs för detta så får väl sektionsmedel tilldelas Aikikais graderingskommité i proportion till medlemsantal. Att säga att allt som nu finns måste raseras innan man kan bygga något nytt verkar ogenomtänkt.

/Sture

__________________

[="Courier New"]Sture Nöjd

Karlstads Budokai Laughing out loud [/]

Dominique skrev:
Under de år (13år) jag har tränat Aikido har det inte hänt att Aikidosektionen bjudit in en utländsk Ki-Aikidoinstruktör. Om nu sektionen åter igen börjar arrangera läger/seminarium kommer då instruktörer från Ki-Aikido att bjudas in? Om det skall skötas på rätt sätt bör instruktörer från olika aikidostilar finnas med i planeringen, då samtliga anslutna klubbar kommer att vara med och betala ifall lägret går back.

Jag kan bara svara för de snart sju år jag suttit i sektionsstyrelsen. Fram till senaste årsmötet har det inte från någon kommit något önskemål om att sektionen skulle arrangera något läger med en Ki-instruktör eftersom sektionen var uppdelad i olika stilkommittéer. Mitt intryck är även att Ki-aikidon ofta velat sköta sitt på egen hand utan större inblandning från sektionen.

I förbundets verksamhetsberättelser för dessa år kan vi dock läsa om flera läger med bl.a. Yoshigasaki sensei under Ki-kommittén. Genom Ki-kommittén har vi ju organiserat flera läger med utländska Ki-instruktörer.

Nu vet jag inte ansvarsfördelningen mellan Ki-kommittén och klubbarna när det gäller dessa läger. Lägren har ju inte resulterat i några transaktioner i kommitténs ekonomi så klubbarna har kanske dragit det tyngsta lasset.

Dominique skrev:
Varför skall Aikidosektionen ha som målsättning att "bara" bjuda in de instruktörer som ingår i IAF:s Senior Council och IAF:s två Technical Councillors då exempelvis Ki-Aikidon ej ingår i detta?
Det är ett sätt att formulera de önskemål klubbarna kan ha. Det känndes märkligt att göra en lista med namn i diskussionsunderlaget. Därför exemplifierade vi med ett antal funktioner och relationer vi tycker är viktiga. IAF är en funktion, o-senseis direkta elever är en relation.

Eftersom sektionens målsättning är att stödja klubbarna och inte ta över deras verksamhet ville styrelsen formulera någon form av kriterier för vilka vi tänker oss att bjuda in om vi nu skall börja arrangera läger. Det är inte säkert att det är nödvändigt. Klubbarna kanske är nöjda med de läger de har och vill de testa något nytt bjuder de in den de vill se.

Vilka funktioner eller relationer skulle du som Ki-aikidoka se hos de instruktörer vi bjuder in?

Dominique skrev:
Det vore bra om sektionen hjälper till att ta fram kriterierna för att ett läger skall kunna betraktas som en utbildning. Då Ki-Aikidon inte använder termer som Shidoin eller Shihan bör sektionen använda ett annat alternativ för att kunna sanktionera läger.
Alternativet är att vi använder oss av förbundets licenser: distriktsinstruktör och förbundsinstruktör som finns i utbildningsplanen. Vi bör dessutom ha några kriterier för vad dessa läger skall innehålla och ej.

Dominique skrev:
Resebidrag är inget bra alternativ då lägren är sprida ut efter vårt långa land. Samtliga utövare måste vilja gå på läger för att de vill utveckla sin Aikido. Kostnaderna blir ungefär lika om varje utövare deltar vid flera läger.
Nja, koncentrationen av såväl utövare som läger är störst i Stockholm. Om man ser på de samlade resekostnaderna för svenska aikidoka blir de störe om resorna sker från platser med många aikidoutövare än till dessa platser eftersom fler reser. Det blir t.ex. billigare för 100 Stockholmare att bidraga till 40 tillresta än att de skall resa själva.

Nu finns det flera skäl till att arrangera läger på andra orter än Stockholm. Det vore tragiskt om alla läger låg i Stockholm. Jag ville bara understrycka att det vore fördelaktigt om vi införde någon form av resebidrag om vi vill att aikidon skall frodas även på mindre orter där det är svårt att bygga tillräckligt stora klubbar för att få en kritisk massa på mattan.

Som vi skriver kanske det inte är utövarna vi skall ge bidrag till för att komma till lägren utan instruktörerna för att komma till de mindre orterna.

__________________

Jöran Fagerlund
SB&K aikidosektionen,
ordförande

ordforande.aikido@budokampsport.se 073-645 00 52

Arkiv