Instruktörens ansvar

Oliver ville ha en ny tråd eftersom vi kom in på andra aspekter i frågan vilken stil är bäst för självförsvar.

oliver gerhard schauen skrev:
Jag förstår inte vad du vill säga. Förstod du vad jag ville säga? Det finnns ett mer påtagligt sätt att säga vad jag tycker.

Vill du forsätta den här tråden, som är början av ett nytt ämne, då tycker jag att vi måste enas om en titel.

"Hur undvikar människan ömsesidiga skador"

Jag menade såklart att varken jag eller någon annan ska skadas!

Med din fråga visade du att du räknar med nödvändiga förluster och att du tar det för givet att situationen redan har eskalerat, för att rättfärdiga ett försvar som inte skadar dig i första hand.

(det kan hända att seniormedlem står för en träningsålder som är högre än 60 och att din fråga var pedagogisk och syftade på att jag skulle ta omisförståelig ställning....att du liksom ville bekräfta min goda intention och hjälpa mig att bygga upp mitt självförtroende, var det så du menade?)

Det finns en skada som även den som klarar sig helskinnad får när han/hon använder våld.

Är du instruktör? Tycker du att våld måste stoppas med våld? Tycker du att du har en rätt att försumma att försöka allting att undvika en brutal konfrontation?
Tycker du att tid är samma som erfarenhet, kunskap samma som vishet, lagar samma som insikter? Är en nödvändighet detsamma som ett behov?

Då har vi ett till nytt ämne: instruktörernas ansvar.

Med uppriktiga hälsningar

Oliver

__________________

/Dennis Lindqvist

oliver gerhard schauen skrev:
Det kan hända att seniormedlem står för en träningsålder som är högre än 60...
Smicker Tongue men tyvärr. Seniormedlem på forumet innebär bara att man lyckats göra mer än hundra inlägg. (Oavsett kvaliteten i dem eller debatörens kvalifikationer. :hyss: )

__________________

/Dennis Lindqvist

oliver gerhard schauen skrev:
Jag förstår inte vad du vill säga. Förstod du vad jag ville säga? Det finnns ett mer påtagligt sätt att säga vad jag tycker.
Du brukar vända upp och ner på frågeställningar så jag bara kollade om så var fallet nu också men du ville tydligen bara in på ett nytt område. (Se svar i nästa inlägg.)

__________________

/Dennis Lindqvist

oliver gerhard schauen skrev:
"Hur undvikar människan ömsesidiga skador"

Jag menade såklart att varken jag eller någon annan ska skadas!

Med din fråga visade du att du räknar med nödvändiga förluster och att du tar det för givet att situationen redan har eskalerat, för att rättfärdiga ett försvar som inte skadar dig i första hand.

Det finns en skada som även den som klarar sig helskinnad får när han/hon använder våld.

Är du instruktör? Tycker du att våld måste stoppas med våld? Tycker du att du har en rätt att försumma att försöka allting att undvika en brutal konfrontation?
Tycker du att tid är samma som erfarenhet, kunskap samma som vishet, lagar samma som insikter? Är en nödvändighet detsamma som ett behov?

Då har vi ett till nytt ämne: instruktörernas ansvar.

Med uppriktiga hälsningar

Oliver
Hitintills i förra diskussionen har jag utgått från att vi behandlat den bit av sjävlförsvar/självskydd då våld är oundvikligt för att du själv ska överleva/undgå svår misshandel.

Innan det eskaleras dit finns det många sätt att vända spåret och det är så klart där mest energi borde läggas.
Men vetskapen om att man även har en rimlig möjlighet att klara den värsta nivån underlättar betydligt hanteringen av situationer som ännu inte eskalerat till ömsesidigt våld (fast det är inte en nödvändighet) pga av den säkerhet på sig själv man då ofta kan visa.

Att skada någon annan innebär våld på sin egen uppfattning om att man inte ska göra andra illa. Det är en inbyggd spärr som de flesta har i vårt samhälle.

Som instruktör är det min uppgift att visa på de val mina elever har (när jag undervisar självförsvar) och vilka konsekvenser det innebär såväl rättsligt, för motparten och sig själv på flera plan.

Ansvaret för för elevens handlingar ligger på eleven men jag har ett stort ansvar för hur mina synpunkter läggs fram, ur vilket deras åsikter bildas.

Nu undervisar jag inte självfösvar på mina ordinarie träningspass utan nöjer mig med kamp avsett för sparring och tävling.

__________________

/Dennis Lindqvist

Hej.
Lite nyfiken på vilken skada den som "klarar sig helskinnad får när han/hon använder våld".

Vänligen

__________________

Magnus S
Instruktör
HBG Kick & Thaiboxningsklubb

Magnus Svensson skrev:
Hej. Lite nyfiken på vilken skada den som "klarar sig helskinnad får när han/hon använder våld".
Man mår illa helt enkelt. Exakt vad skadan består i mentalt, hur allvarlig/ytlig den är och hur den påverkar en vet jag inte. Detta borde någon psykolog kunna utröna.

__________________

/Dennis Lindqvist

Den lindrigaste formen av skada förmodar jag är att man antingen reviderar sin moraliska syn på vad som är ok eller känner sig skyldig (i större eller mindre omfattning) för det man fått sig själv att göra.

Problemet med det första alternativet till reaktion är att steget till våld i en ny liknande situation är mycket mindre och risken för skador därmed ökar.

__________________

/Dennis Lindqvist

Hej igen!

Jag ser inte illamåendet som en skada, jag ser det som adrenalin som går ur kroppen. Möjligt jag har fel men eftersom man fått den beskrivningen av de som fått adrenalinkickar om tiden omedelbart efteråt.

De erfarenheter jag har säger mig att bara för man använt våld nån gång så behöver det inte bli lättare, däremot tycker jag att man med erfarenhet lär sig att handskas bättre med eskaleringsprocessen vilket dels kan innebära att man kan lugna situationen i vissa fall, i andra fall skapar man sig kanske lite tid och/eller utrymme och position att förbättra sin egen situation om/när otrevligheter kan hända.

Vänligen

__________________

Magnus S
Instruktör
HBG Kick & Thaiboxningsklubb

Magnus Svensson skrev:
Jag ser inte illamåendet som en skada, jag ser det som adrenalin som går ur kroppen.
Jag avsåg inte fysiskt illamående.

En psykolog borde, som sagt, yttra sig kring omständigherna kring detta.
Men oberörd torde ingen bli och förmodligen är i alla fall en debriefing nödvändig (även om man inte tror att stora vuxna karlar behöver sånt :hyss: ).

Magnus Svensson skrev:
[Jag har] fått den beskrivningen av de som fått adrenalinkickar om tiden omedelbart efteråt

Fast tänker du på lägen där man verkligen behövt göra någon illa eller har det gått att hantera överlag snyggt och prydligt?

__________________

/Dennis Lindqvist

Magnus Svensson skrev:
De erfarenheter jag har säger mig att bara för man använt våld nån gång så behöver det inte bli lättare.
Jag nämnde bara att risken för avtrubbning finns (fast då pratar vi nog inte om ett tillfälle utan många upprepade situationer). Men som du säger så kan det också innebära en lärdom utan direkta negativa effekter (förutom de fysiska som eventuellt tillfogas just vid tillfället).

__________________

/Dennis Lindqvist

Hej Dennis!

Jag är kanske lite för gammal...så det dröjde lite med mitt svar.

Jobbar du nätter?

Du visar att du har koll.

Det med avtrubbning är en viktig punkt.

Smärta är viktigt för att lära sig hur den undviks, eller?

Det ät tyvärr nödvändigt att individer kan påvisa en motsvarande "kvalifikation" för att kunna diskutera smärtfölderna, det vill säga: har "man" aldrig fått en rejäl omgång-och jag menar en rejäl-omgång, en sådan som "man" har att bita i i flera år, kanske även livet ut...då är "man" tvungen att erkänna att "man" inte har en praktisk erfarenhet, utan bara är påläst.

"man" ska helst ha glömt hur smärtfritt stavas, så att säga.

Det kan nu tolkas som att jag tycker att jag är himla tuff eller något sånt, men det menar jag inte!

Jag pratar om motsatsen till avtrubbning, och det är sensibilisering.

peace.

Oliver

Hej Dennis!

Mitt sista svar inleder en tråd som går ut på att reda ut smärtans förmåga att katalysera insikter, hur dessa insikter kanaliseras i olika kulturer, med hjälp av vilka instrument och till vilket ändamål.

Ordet schamanism har vi kanske alla hört någon gång, men hur ser det ut med schamanismen i kampsportvärlden.

En tankelänk som kommer att kunna diskuteras i detta framtida sammanhang är: vad är munkarnas uppgift i samhället och vilka förebilder har de?

Ska vi börja med: smärta som upplysningsinstrument?

Jag avvaktar.

Trevlig helg!

oliver gerhard schauen skrev:
Ska vi börja med: smärta som upplysningsinstrument?
Jag har inga djupare filosofiska insikter i det ämnet men lite åsikter kan jag säkert bidra med.

__________________

/Dennis Lindqvist

oliver gerhard schauen skrev:
Jobbar du nätter?
Brukar bara ha problem att somna efter träningen. Smile
oliver gerhard schauen skrev:
Det ät tyvärr nödvändigt att individer kan påvisa en motsvarande "kvalifikation" för att kunna diskutera smärtfölderna, det vill säga: har "man" aldrig fått en rejäl omgång-och jag menar en rejäl-omgång, en sådan som "man" har att bita i i flera år, kanske även livet ut...då är "man" tvungen att erkänna att "man" inte har en praktisk erfarenhet, utan bara är påläst.

"man" ska helst ha glömt hur smärtfritt stavas, så att säga.

Det kan nu tolkas som att jag tycker att jag är himla tuff eller något sånt, men det menar jag inte!

Jag pratar om motsatsen till avtrubbning, och det är sensibilisering.
Som jag förstår av ditt efterföljande inlägg så har vi bytt ämne igen Smile

__________________

/Dennis Lindqvist

Det känner jag.

Ja, vi har bytt ämne igen...check it out, bro!

Oliver

Har en synpunkt på det här med avtrubbning, skulle det inte ´kunna vara så att man får ett uppvaknande när man inser att det finns risker (risker att råka ut för våld) i samhället.
Om man sen klarar sig ur en sådan situation med tidigare beskrivna "baksmälla" hur stor är då risken att man avtrubbas??
Var går gränsen för vad man som instruktör får/bör lära ut??
Skall en instruktör ha en viss generell inställning till hur våld skall bemötas eller får instruktörer tala helt fritt ur hjärtat??

Vilket ansvar har en instruktör??
Denna frågan anser jag personligen skall baseras lite på behovet av självförsvar. De erfarenheter jag har av just "självförsvar" och de situationer det uppstår behov för detta i, pekar på att instruktörens ansvar är att lära ut saker som får den behövande att komma ur dessa situationer så säkert som möjligt. Alla har sina egna tolkningar av vad som är "så säkert som möjligt", dessa tolkningar är viktiga i denna diskussion.

Är det lämpligt att en instruktör som diskuterar självförsvar, våldsanvändning och situationer själv är erfaren i just dessa saker??
Här måste jag säga att det är otroligt viktigt med erfarenheter från liknande situationer, TYVÄRR, detta har bland annat med trovärdighet att göra.

Därför tror jag att en instruktör bör kunna förklara vad han baserar sin taktik/teknik på, kanske berätta vilka erfarenheter han eller hon har, inte bara peka på ett kompendium eller bara säga att "så gör vi här". Detta ingår också i en instruktörs ansvar.

Jag håller med herr Schauen om att - bara för att man har upplevt saker behöver det inte innebära att man har erfarenheter. Det kanske skrevs som en fråga men jag har inte tid att leta tillbaka i forumet just nu.

Med önskan om en trivsam fortsättning på helgen.

__________________

Magnus S
Instruktör
HBG Kick & Thaiboxningsklubb

Magnus Svensson skrev:
Har en synpunkt på det här med avtrubbning, skulle det inte ´kunna vara så att man får ett uppvaknande när man inser att det finns risker (risker att råka ut för våld) i samhället. Om man sen klarar sig ur en sådan situation med tidigare beskrivna "baksmälla" hur stor är då risken att man avtrubbas??
Det är ett sätt att motverka avtrubbning. Att man bryr sig om vad som händer och reflekterar och aktivt bearbetar det som sker/skett.

Avtrubbning sker efter många upprepade tillfällen utan bearbeting när man inte orkar behålla sin tidigare tro om hur saker och ting är (dvs. det är långt gånget).
Eller att man aktivt ändrar uppfattning åt ett negativt håll pga. av någon påverkan av åsikter eller felaktig tankeslutsats.

__________________

/Dennis Lindqvist

Magnus Svensson skrev:
Var går gränsen för vad man som instruktör får/bör lära ut?? Skall en instruktör ha en viss generell inställning till hur våld skall bemötas eller får instruktörer tala helt fritt ur hjärtat??

Vilket ansvar har en instruktör??
Denna frågan anser jag personligen skall baseras lite på behovet av självförsvar.
Eftersom detta är ett område som är svårt att behandla i sig blir det ännu svårare att ta ställning till instruktörer och deras nödvändiga kompetens som behandlar området.

Alla har en uppfattning om vad man får och inte får göra. Men det viktigaste tycker jag, oavsett var man lägger sin nivå, är att man behandlar den moraliska aspekten samtidigt.
Vad är samhällets syn? Vad har individen för ansvar för sina handlingar? Vad är konsekvenserna? Hur tänker "anfallaren"?
Jag har sagt det tidigare att jag har inget ansvar för vad mina elever gör. Däremot spelar det stor roll vad jag säger för hur deras värderingar formas.
Som instruktör har man oerhörd makt över vilka värderingar som formas hos eleverna. Jag kan sätta parametrar för vad jag anser är acceptabelt och det kommer i stort sett alla att följa.

Viktigast efter detta, anser jag, är att man som instruktör lär ut en repetoar som tar hänsyn till att man inte alltid kan ha full kontroll på läget och som har stor chans att fungera ändå. Otrevliga överraskningar kan hända. Det bästa är naturligtvis egen erfarenhet men det är en "lyx" som jag inte uppmuntrar någon att söka aktivt eller frivilligt.
Då är det mycket bättre (och säkrare för alla parter) att ta del av någon annans erfarenheter. Men tyvärr måsta erfarenheter av denna typ uppstå på något sätt för att vi ska kunna lära oss något.

Att lära sig ur en bok är inte omöjligt men risken för missuppfattningar och felaktigheter är oerhört stor. Mångårig erfarenhet av kampsport ger en bättre uppfattning om vad som verkar rimligt men det lär inte bli som författaren avsett i alla moment.

__________________

/Dennis Lindqvist

  • 0
  • 0
  • 0