Visst är det bra om man är stark, men bara styrka är ganska meningslöst i sammanhanget. Det är kombinationen som är trevlig, som du redan märkt.

Så nej, styrka är inte oviktigt, bara inte det viktigaste (Om vi inte snackar mental dito, isf är det nog det viktigaste öht imho). Dagen jutsutekniker är anpassde så att de ska fungera mot en starkare/större motståndare. Det är därför man t ex kör randori och andra typer av kamp. I synnerhet under 80-talet stod alla och nötte tekniker i ett väldigt statiskt mönster, och det ger mycket mindre än att träna samma tekniker i rörelse.

Dessutom, lite OT, funkar inte teknikern byt teknik. Får du inte in din ude osae, försök med kote mawashi, biter inte det gå över till kote gaeshi. Fortsätt tills du hittar det som fungerar helt enkelt.

Sen kan det i några fall, beroende på teknik, kanske helt enkelt vara så att tekniken inte fungerade den gången eftersom du inte gjorde balansbrytningen korrekt/stod för långt ifrån/gjorde något annat mindre bra - det kan hända vem som helst. Det viktiga är, när man hamnar i situationen att en teknik inte fungerar, att man analyserar varför. Gärna i samråd med uke, så man får veta varför han/hon inte tyckte sig ha ett akut behov av att falla.

Så imho är det lite överdrivet att påstå att styrkan är HELT onödig, naturligtvis är man hjälpt av att vara stark. Men man kan bli väldigt duktig på ju-jutsu utan att för den skulle vara speciellt stark.

Jag hade personligen velat uttrycka mig att styrkan är totalt meningslös i ett allmännt sammanhang ur teknisk synpunkt. Jag började på combat ju jutsu inriktningen och vid runt 13-14 års ålder tränade jag alltid med vuxna eftersom jag aldrig blev nöjd med teknikerna på de ukes jag tränade med (samma ålder då). Visst ökar styrkan och man känner att man börjar bli starkare (utöver då det kroppsliga växandet). Jag var ändå inte nöjd eftersom man använder förmycket styrka i tekniker och om det inte är medvetet så sker det automatiskt bland de flesta jag tränat med. Efter att ha tränat Aikido ett tag och sedan fortsatt med traditionell Ju Jutsu så har jag själv insett att styrkan är så överskattad. Det är sant som skrivet att om uke fokuserar på att hålla fast så är det ju mycket svårare att ta sig loss från den punkten och att det blir då lättare med atemi och att använda sig av kombinerade tekniker. Men varken atemi och kombinationer bygger på styrka utan teknik. Balansbrytning mot grepp i handleden är ju ganska lätt, eller ska säga oehört lätt eftersom uke är så total fokuserad på själva greppet att den mentala balansen för uppfattningen av omgivningen är tillräcklig för att få ner han på marken utan den minsta ansträgningen.

Jag tränar enbart för teknisk utveckling, och det man sett och läst om de gamla mästarna, så är det klart att styrka behöver man för att kunna röra sig men inte för att kunna utföra en teknik. Av erfarenhet så är styrkan värdelös om den andre förstår begreppet teknik.

Att instruktörer som är tekniskt duktiga har hårdare och starka ex handleder är ju för att de har använt de mindre och allmännt sätt de muskler som "inte finns" och tränat upp dem i trängt läge, dvs under grepp runt handleden.

Men säg att man måste isåfall skilja på den generella synen på styrka och riktig styrka.

Ja. Men bara för att man är en bjässe betyder inte att de slår hårdare än vad en som har bra teknik gör.

Men om ni vet vem Sapp är, då kanske ni vet hur kass teknik han hade när han inledde sin kariär i K1 och Pride FC? Om ni på allvar hävdar styrkans perifera roll måste ni alltså hitta andra förklaringar till alla vunna matcher mannen presterat. Håll i minnet att motståndet hör till världens allra allra bästa. För att ens få kontrakt inom sporterna brukar det krävas att man vunnit både ett och annat.
Så, är det Sapps bländande teknink och balans ni tror gjort honom framgångsrik?

Motfråga till bjorsa: [Tyvärr lite OT-varning] Går all Ju Jutsu, och för den delen all kampsport/-konst ut på att kunna vinna mycket i Pride eller K1?

Det är viss skillnad på tävling, träning och försvarssituation. I vissa fall behöver man styrka, i andra förmåga till snabb planering och förutseende, ibland behöver man helt enkelt bländande teknik.

Dubbelpost

Men jag kan se Pride på TV så jag går inte på myten om teknikens triumf över styrkan i en verklig situation.

Vad jag egentligen ville belysa var det faktum att olika situationer kräver olika tekniker. Jag har inga som helst illusioner om att killarna i Pride inte skulle spöa mig hur lätt som helst i en no-holds-barred-fight, men det var inte heller min mening att påvisa att Pride är ett dåligt "verklighetstest". Däremot kanske Pride inte är den enda verkligheten, vilket många (no offense) tycks tro.

Jag kan verkligen hålla med om att styrkan ofta vinner över tekniken, men jag anser att man alltid bör sträva efter att kunna förlita sig på sin bländande teknik istället för råstyrka. Ni som vill köra på styrka, fine with me, men MHO är att tekniken aldrig får ersättas av muskelstyrka. Främst för att det leder till att man gör illa varandra på träningen! Jag bytte stil när en medtränande gjorde illa mig rätt allvarligt genom att använda styrka istället för teknik.

Återigen, detta är bara mina 0.02 dollar.

..de är ju inte så många är så väl tränade som dessa är... 20-30 timmar i veckan är inte en ovanlig träningsdos... ändå finns det bland dessa "champions" några som blivit nedslagna, knivstuckna etc...
Erfarenehterna från ringen skyddade inte de mot "verkligheten".

..så även om om Pride/UFC är det bästa verklighetstestet, så är frågan om det räcker, med tanke på Gong, Harvey etc?

..jag ska försöka vara tydligare.. :hyss:

Alla verklighetstest är ofelbara.

Men när verkligheten urvattnas, när man försöker kopiera den och placera det i en ring med en domare som ser till att kombatanterna följer regler som minskar på handlingsalternativen.

När reglerna stryper individens handlingsalternativ i en ring/bur så vinner alltid den som är snabbast, starkast och/eller stryktåligast.
Därför vinner gorillan en UFC match.

I verkligheten kan man intensifiera sina slag med vapen och verktyg, förbättra sin situation mot snabbare motståndare med taktiskt spel bortom ringen/buren och förstärka sina svaga punkter med rustning och hjälm.
Därför förlorar gorillan i "verkligheten".

Kampsport är underhållning, både för de som utövar och för publiken.
Man måste skilja på underhållning och "verklig verklighet"

Man kan nog inte säga att styrka är allt och teknik är inte heller allt, men tillsammans så har de en synergisk effekt.

Alla tränare jag tränat hos har sagt "Styrkan har ingen betydelse min teknik bestämmer om jag vinner eller inte". När Ola från oskarshamn kom till vår klubb och tränade oss sa han "jag har aldrig hållt på att lyfta skrot, för mitt mål är att klara av vad som helst med endast tekniken som hjälp" och att detta också var hans motto.

Jag håller inte med, styrkan har jäkla betydelse SÄRSKLILT i losstagningar.

och utöver styrka är också massa en stor faktor, det är en himla skillnad att få en smell från en 140 kilos person och en 50 kilos. Det är en orsak till att boxning går i viktklasser, och att det är betydligt mer KOs i tungvikt än i lättvikt. Teknik kan vara med och kompensera skillnader i styrka och massa, men ju större skillnaderna är i dessa fysiska basfaktorer, ju bättre teknisk måste man vara för att kompensera för det.
Sen spelar i slutändan saker som fightingmentality och ärfarenhet en del roll med

I en självförsvars situation är det faktisk enbart resultatet som räknas, åkte han i marken eller inte, vare sig det berodde på styrka eller teknik. Men jag hoppas ju det inte är den ända orsaken till att man tränar. BTW måste ju atemi räknas som teknik:)

snabbhet är jätteviktigt särskillt om vi pratar om slag och sparkar, impact=(acseleration x acseleration) x 1/2 massan, sen kommaer timing osv.

Chicken;32309 skrev:

Inte bara för kraften, den andra killen hinner ju flytta på sig också Snabbt: bättre chans att träffa + hårdare = alla rätt

I Kamp-Ju jutsu är det kanske inte något stort problem, men i t ex Sport Ju jutsu vill man ju inte sparka huvudet av den andre, förutom i självförsvar. I tävling blir man varnad :ajabaja: (i alla fall bör man bli varnad, sällan det händer) och i randori är det inte särskilt trevligt! :gråter:

Jag har en hyggligt snabb mawashi geri om jag står och sparkar på en säck. Ska jag träffa med perfekt skin touch är det dock besvärligare med mina långa ben och jag kan inte sparka med maximal hastighet, utan kanske 80%. Det finns ju dock folk som kan markera lätt med blixtrande hastighet upprepade gånger i randori, vilket imponerar på mig.