Jag skulle tro att det beror mycket på var i sin utveckling man befinner sig. Precis i början, när jag började lära mig om aikido och dess principer skulle jag säga iriminage ura och ikkyo ura, båda tekniker där man på ett konkret sätt illustrerar irimitenkan och att inte stå i vägen för den anfallande kraften.

Lite senare skulle jag vilja säga suwariwaza kokyuho, att försöka applicera "mjukt men fast" och inte spänna sig igenom tekniker och försöka kompensera med muskler.

Nu känns ken-tai-ken och -jo-tekniker mycket relevanta för att se samband mellan vapen och obeväpnat, att se själva ursprunget om man så vill (jag vet att många anser vapenträning som något kompletterande eller till och med ett nödvändigt ont) till teknikerna och se varför vi ibland gör diverse mysko rörelser.

Till detta ska naturligtvis läggas att jag bara tränat i fem år och knappast kan sägas ha någon djupare insikt i aikido.

Morote-dori kokyo-ho helt klart, där finns alla aikidons element samlade i en oerhört kraftfull teknik, som också (mycket tackvare att den innehåller just alla delarna på ett mkt direkt sätt) nog är den utan tvekan svåraste tekniken vi har inom aikidon (eller så är det mest för att om man kommer det minsta fel såsitter man verkligen fast, så man känner direkt om man kommer fel).

Jag håller med den som heter Andreas - jag tycker att alla röresler som ingår i grundrörelseschemat är bokstäver i ett alfabet. och när man har hela alfabetet kan man börja förstå något.

Klasse