Jag tycker Charlåtta tar upp ett väldigt viktigt ämne. Jag har varit inne kortfattat på det i en annan tråd (eller flera), men fortsätter gärna diskutionen.

"Visst är vi olika men ändock lika"

Det ligger oerhört mycket i Charlåttas påstående ovan. Speciellt om man försöker se det från två håll, dels de som inte tidigare har haft kontakt med någon kampart och de som redan är involverade i det.
Om vi börjar med utövarna, så tycker jag det är oerhört viktigt att respektera den unika kunskap och erfarenhet som byggs upp genom stadigvarande träning. Men det är också viktigt att förstå att det är just den kunskapen och erfarenheten som gör det möjligt att se skillnaderna mellan våra olika arter. För en utomstående ter sig nog det mesta vi håller på med som ganska lika. Det är få som kan eller är intresserade av att sätta sig in i skillnaderna mellan en art som mestadels sysslar med sparkar och slag, en art som sysslar med grepp och kast, det eller det redskapet i förhållande till ett annat och så vidare. Jag tror att en av de stora riskerna är att vi blir lite väl insnöade på vårt eget och därmed har väldigt svårt att förstå att utövare av andra arter har helt andra sätt att se på verkligheten, för att då inte tala om en som är helt utomstående.
Vi kan jämföra lite med Stig Helmer i Sällskapsresan 2. I början av filmen står han och enligt hans mamma "leker med tåg", medan han själv ser det som en "stimulerande hobby". Hur tror ni någon som "leker med båtar" ser på den där som "leker med tåg"? Ungefär som en jujutsuutövare ser på en kickboxare kanske? Och för den som är helt utomstående, så "leker" de, medan för de enskilda utövarna är det en "stimulerande hobby".
Om vi inom SBKF kan börja med att respektera varandra, framförallt därför att vi kan känna igen oss och uppskatta varandras engagemang för "våra" enskilda arter, och inte för arterna i sig, då tror jag mycket är vunnet. Då kanske vi till och med kan börja med något som jag ser som väldigt viktigt, nämligen att hjälpa de som kommer till oss, utan någon som helst kunskap eller erfarenhet från kamparter (vilket är en väldigt stor del av våra nybörjare), att hitta den kampart som passar dem, även om det innebär att rekommendera dem att söka en annan klubb...
Synergieffekterna hade med all sannolikhet varit påtagliga, och som en deleffekt tror jag att vi hade kunnat slå hål på en del av de här maktstrukturerna med shihan hit och dit, eftersom detta med makt och position spelar en mindre roll i en organisation där man försöker hjälpa folk att hitta rätt istället för att med alla medel försöka hålla fast dem i den egna sfären.
Ok det här är med största sannolikhet en utopi, men vad hade mänskligheten varit utan utopier? Det är ju bland annat ur strävan efter utopi, en bättre verklighet, som kamparterna har utvecklats. Hade inte människan hela tiden strävat efter att få det bättre, hade det inte blivit konflikter, och utan konflikter, inga kamparter, alltså med kamparter kan vi få en bättre verklighet...alltså fortsätter vi ekorrhjulet...:sarkasm:

Ok, slutfilosoferat för idag !!!

Konkurrens kan vara bra, för det är inte bara ett sätt att sänka priser (vilket oftast inte går i vår bransch, för det är inte det vi i huvudsak säljer på), utan det kan vara ett sätt att höja kvaliteten. Dock tror jag att konkurrens inom vårt gebit är ett sätt att skjuta sig själv i foten. Bättre att få nya medlemmar från de som idag inte har fått upp ögonen för kamparter, än att försöka stjäla dem från klubben runt hörnet. Jag ser det hellre som så att bättre att de som tycker om Burger King går på Burger King, och de som tycker om McDonalds går dit. Och om det kommer någon till min klubb som det visar sig ha mer smak för McDonalds, är det då inte bättre att han eller hon går dit, så finns det mer plats hos mig för de som verkligen tycker om det jag serverar? I annat fall finns en risk att de istället slutar äta hamburgare helt och hållet...och det tycker jag är mycket värre...