Reportage: Precision och kontroll under jodoläger

Det är grått och kallt i Stockholm den här dagen. Men träningslokalen i Liljeholmen sjuder av värme och energi när en av de äldsta jodoklubbarna i Sverige har öppet läger i Shindo Muso Ryu Jodo.

16 april 2014  |  Eva Hedman

Det är grått och kallt i Stockholm den här dagen. Men träningslokalen i Liljeholmen sjuder av värme och energi när en av de äldsta jodoklubbarna i Sverige har öppet läger i Shindo Muso Ryu Jodo.

En lördagmorgon i stockholmsförorten Liljeholmen står tretton förväntansfulla jodokas utanför Nybohovsskolan, i väntan på att få komma in i idrottshallen. Av någon outgrundlig anledning är lokalen inte avlarmad, och nu inväntas vaktbolaget. Trots att det är grått, kallt och blåsigt ute är humöret på topp. Det är dags för Stockholms Jodokais första träningsläger på många år som är öppet för alla, oavsett klubbtillhörighet.  

Mer frekvent har Stockholms Jodokai haft träningsdagar för sina klubbmedlemmar. Men tekniksystemet för Shindo Muso Ryu Jodo är stort, och det är omöjligt att hinna igenom allt på en dag. Under ett tvådagarsläger finns lite större chans att hinna med. Dessutom är det roligt att göra något tillsammans, över gränserna för tillhörighet i klubb och stil.

Skärpa, precision och vapenattityd

Lars och Lena Carlberg och Lars Bäckstam, är med sina mer än 30 jodo-år i bagaget några av Sveriges äldsta utövare av Ko Ryo, den gamla stilen. Utanför träningen är de varma, glada personligheter med stora hjärtan och mycket passion. Men väl inne i lokalen, när träningskläderna är på och vapnen tas ur sina fodral, sker en förvandling. Borta är den något blygsamma attityden, och fram kommer istället en skärpa och precision som är svår att hitta någon annanstans.  Med vapen i hand är det som om de växer till sin dubbla storlek.

Förmiddagen inleds med positioner, hugg och stötar med bokken (svärd) och jo (stav). I lokalen, som är alldeles lagom stor för antalet deltagare, ekar det av kraftfulla, synkrona kiai. Träningshallens råa kyla är det ingen som märker, de är alltför upptagna med att få kroppens alla delar att samarbeta fram den perfekta positionen. Hållningen ska vara rak, fötterna på rätt plats, vapnet i rätt vinkel…

Vid kataträningen, som utövas tillsammans med någon annan, blir det också väldigt viktigt med avstånd. Exempelvis får ett hugg mot huvudet av säkerhetsskäl aldrig stanna närmre än två decimeter från huvudet, berättar Lars Carlberg. Hamnar man däremot för långt bort försvinner hela syftet med att träna tillsammans.

Koncentration och uppmärksamhet är absolut nödvändigt

De flesta av deltagarna är rutinerade jodo-utövare, vissa med tävlingserfarenhet på elitnivå. Därför går instruktionerna fort, och för den som inte sett katorna förut är det svårt att hänga med. Lars och Lena visar ett par gånger och berättar ibland om någon liten detalj, sedan får deltagarna öva själva. Efter två till tre gånger byter de till nästa form.

Och så håller det på. När alla katorna i en viss serie gåtts igenom byter de vapen, så att den som nyss hade en jo istället tar en bokken och tvärt om. Sedan börjar de om så att alla får en chans att öva båda sidorna av rörelsemönstren. Efter de första tre timmarna har de hunnit igenom tolv kator.

För ett otränat öga är det lätt att tro att alla rörelserna är stela och hårda. Men när timingen är perfekt blir vapenkonsten till en dans av väl utövat samspel och gemensam förståelse.

   – Egentligen behövs ingen muskelstyrka för att få kraftfulla tekniker, bara närvaro och koncentration, säger Lars Carlberg.

Mitt på dagen är det lunchrast. Alla lägger vapenattityden åt sidan och är mer avslappnade igen. De flesta äter medhavd lunch i form av smörgåsar och yoghurt. Två stycken tränar aikido-ingångar i ett hörn av idrottshallen. Någon som inte lagt ifrån sig jostaven får en kamratlig tillsägelse om att det är vila nu, inte träning. Han bortförklarar sig leende med att han inte fick träna tillräckligt under förmiddagen, eftersom han instruerade ett par nybörjare då.

Det är överlag en väldigt vänlig stämning som vilar över gruppen, och det är lite svårt att tänka sig att de här snälla människorna snart ska göra en ansats att öva attacker och kontringar mot varandra igen. Skillnaden mellan energin i rummet när vapnen vilar respektive är aktiva är enorm.

Klockan slår ett och lunchen tar hastigt slut. Andra vapen kommer fram och luften vibrerar återigen av ljuden från vapen mot vapen, hastiga steg på golvet och kraftfulla skrik som ger styrka åt huggen. Under eftermiddagen ska över 20 andra former i tanjojutsu (kortstav) och kenjustu (svärd) hinnas med.

Ute blåser vinden snålt. På insidan värmer jodo-lycka.  

 

Text och foto: Eva Hedman

0
0
0