
Nyheter
Krönika: Ett Sverigeläger i aikido klätt i skräckblandad förtjusning
För mig som tränat aikido en massa år är det något särskilt med Sverigeläger. Det är där jag träffar aikidoutövare från hela landet för att träna oavbrutet, knyta nya kontakter och återkoppla till gamla, och finna den gemenskap inom idrotten som finns men sällan omtalas. Som ett SM ungefär. Men helt utan tävling. Och alla är välkomna.
För mig som tränat aikido en massa år är det något särskilt med Sverigeläger. Det är där jag träffar aikidoutövare från hela landet för att träna oavbrutet, knyta nya kontakter och återkoppla till gamla, och finna den gemenskap inom idrotten som finns men sällan omtalas. Som ett SM ungefär. Men helt utan tävling. Och alla är välkomna.
Igår var första dagen av 2014 års fyra dagar långa Sverigeläger, och det låg en spänning i luften som jag tror att fler än jag i vårt avlånga land kände av. På Facebook vimlade det av besvikna kommentarer från de som ville vara på väg, men av olika anledningar inte kunde. I mig växte en glädje och förväntan medan vi rullade genom ett soligt landskap på väg till Göteborg, som är värdstad för lägret i år.
Samtidigt är hela Sverigelägret för mig den här gången höljt i en sorts dimma av nervositet och prestationsångest nu när vi kommit igång. Jag är självklart här och tränar som en tok och har roligt som alla andra.
Men, vid lördagens sedvanliga uppvisning kommer jag att stå på mattan som en del av underhållningen, istället för att sitta på den trygga läktaren och se på.
För mig som debutant i den här typen av stora uppvisningar (det blir faktiskt inte mycket större än så här på svensk mark) känns det som en inre jordbävning. Jag diskuterar teknik och ramlar i golvet och är glad på träningspassen, åtminstone utåt för alla att se. Inombords är jag fullkomligt skräckslagen. Hela tiden.
Men jag har tagit ett definitivt och oåterkalleligt beslut. När jag väl står där imorgon kväll ska paniken vara borta och jag ska utföra den bästa aikido jag kan.
Och jag ska i sann Sverigelägeranda göra mitt allra bästa för att ha riktigt roligt under tiden.
Text: Eva Hedman