Nyheter

“Ronda var chanslös”

Genom åren har det gjorts rätt så många filmer om en av historiens största idrottare.
Jag tänker på Muhammad Ali.
Han gav sig själv namnet The Greatest och det är bara att instämma.

Muhammad Ali är den främste tungviktsmästare som världen har skådat. Han var kanske ännu större som människa.

På Nyårsdagen parkerade jag mig i TV-fåtöljen och avnjöt läckerhet efter läckerhet. Från Nyhetskonserten i Wien, följd av Ivanhoe till en sen kvällsföreställning med ”I am Ali”, en gripande och varm dokumentär om Muhammad Ali.

latest_blog_posts_1004769Jag blir alltid glad och samtidigt rörd när jag ser filmer med Muhammad Ali.
Jag såg de flesta av hans VM-fighter. Jag var på plats vid OS-invigningen 1996 när Ali tände den olympiska elden. Det var stora ögonblick som för alltid finns parkerade i minnenas kammare.
Det finns inget som smärtar så mycket som när jag ser en trasig f.d. sporthjälte. Då hugger det till i hjärttrakten. Jag vill ju inget hellre än att hjältarna ska vara odödliga, men tyvärr är det inte så.

I december 2005 stod jag ett par meter från Muhammad Ali när han lät sig fotograferas. Platsen var Berlin och dagen därpå skulle Alis dotter Laila boxas mot svenskan Åsa Sandell. En Parkinsonsjuk Muhammad Ali poserade darrande för fotografhorden och det var ett ledsamt skådespel.

Då var det mer glädjande att titta på Nyårsdagens välgjorda dokumentär ”I am Ali”, där matcher blandades med kommentarer från flera av Alis barn. Det var en dokumentär om tuffa tag i ringen, men även om barns varma känslor för en berömd pappa.

Ali var inte bara en boxare som behärskade allt i ringen. Han var även en stor personlighet som fascinerade människor över hela världen. Muhammad Ali var en superhjälte som stod upp mot ondskan och orättvisa saker. Han var en idrottare som inte backade för att blanda sig i världspolitiken och det kostade honom flera års  avstängning.

För mig kommer Muhammad Ali alltid att vara The Greatest och ett bevis på att idrotten kan vara mer än ett spännande skådespel.

xxx

Här hemma handlar diskussionen just nu en hel del om vem som var Sveriges främste idrottare under 2016.
Jerringpriset står mellan Sarah Sjöström och Henrik Stenson, två fantastiska idrottare.

Tack och lov lyser även strålkastaren på thaiboxningen då Patricia Axling är en av fyra som kan tilldelas priset som årets nykomling och lilla bragdguldet. VM-guldmedaljören och EM-guldmedaljören Axling är givetvis min kandidat. Fattas bara. Det hon uträttade 2016 var så jäkla grymt.

xxx

2016 avlutades med en tidig nyårssmäll och jag kan tänka mig att Ronda Rousey vaknade på Nyårsafton med en rejäl baksmälla. Det som var tänkt att bli en grym fighterafton slutade i ett fiasko för den f.d. superstjärnan.

Ronda var chanslös i sin comeback mot Amanda Nunes som försvarade sin UFC-titel med effektiv boxning.
Brasilianskan matade in slag efter slag genom Rouseys usla gard och domaren bröt fighten efter 48 sekunder.
Förhoppningsvis var det sista gången vi såg Rousey i buren. Ronda såg ut som en nybörjare den här kvällen.

Det är nya tider i UFC-toppen och Ronda har gjort sitt i världstoppen. Tröst för Ronda Rousey var de 20 miljoner kronor hon tjänade den här aftonen.

Ronda fick efter fighten rådet av sin besegrare att gå över till skådespeleriet på heltid. Ett råd som jag tycker att Ronda Rousey ska följa. Det är aldrig nyttigt att gardera sig med skallen i ring och bur.