Lina var inte i London för att ställa upp i en skönhetstävling

Riskmomentet finns där hela tiden när två testofyllda krigare möter varandra. Den som påstår något annat far med osanning.
Den 18 mars var jag på plats i Baltiska Hallen i Malmö för att följa tungviktshoppet Adrian ”Gäddan” Granat.

Planen var att Gäddan skulle hugga på sin 15:e seger och jag hade förhoppningar om ett stort segerreportage i Expressen och Kvällsposten men i stället blev tungviktsstjärnan från Malmö brutalt slagen sönder och samman efter två minuter och sju sekunder.

En stimmig och glädjefylld arena förvandlades på en halvminut till ett ställe där man kunde höra den berömda knappnålen falla.

Det är möjligt att jag borde hört varningssignalerna. Gäddans motståndare, tysken Alexander Dimotrenko, hade före den här fighten 39 vinster på 42 matcher., men jag är inte den som går och tittar efter orosmoln. Gäddan släppte för ett ögonblick garderingen och det räckte för att hans 117-kilo tunge motståndare skulle låta högern explodera.

Gäddan är inte det första svenskhopp som kraschat inför en förväntansfull hemmapublik.

2014 upplevde jag några fasansfulla minuter på Trophy-galan på Amiralen i Malmö. En minut och 36 sekunder in på andra ronden slogs Emil Hartsner medvetslös av polacken Kamil Selwa. Malmöfightern Emil hade huvudfighten på galan och i förhandssnacket handlade det rätt så mycket om Hartsners UFC-chanser. Men den grymma knocken och därefter, då Hartsner låg medvetslös på golvet och hans anhöriga skrek hjärtskärande, blev det bestående minnet från galan.

Hartsner tågade in som en kung i arenan. Han lämnade samma arena på en bår för ambulansfärd till sjukhuset Tack och lov kvickande Emil Hartsner till ganska så omgående.

Alexander Gustafssons blixtförlust i januari 2015 mot Anthony Johnson inför 30.000 åskådare i Tele 2-arena i Stockholm får också sorteras in under avdelningen svenska chockförluster. 

När The Mauler väl hade torkat tårarna kom han tillbaka och i vår går han på nytt en stormatch i Sverige, den här gången i Globen.

MMA och särskilt då UFC är kampsportens formel 1. När två vältränade fighters ställs mot varandra i buren är det inte för att dela ut kärleksförklaringar till varandra utan för att leverera ko-slag.

Min kärlek till kampsporterna och dess utövare är gränslös. Däremot har jag inte mycket till övers för de ryggradslösa kålhuvuden som tar tillfället i akt att hacka på kampsporterna i samband med dramatiska händelser.

Även Lina Länsberg fick sin beskärda del av ”usch-och-fy”-kommentarer efter UFC-fighten i London. Men Lina var inte i London för att ställa upp i en skönhetstävling. Hon krigade i O2-arenan för att vinna och ibland innebär det att man får en del blessyrer.

Efter förlusten mot Chris Cyborg var en seger mot Lucie Pudilova ett måste för Malmötjejen. Linas ansikte bar efteråt spår av tjeckiskans hårda träffar, men det viktigaste av allt var att svenskan kunde sträcka sina händer i luften. Jag såg Linas fight via datorn på pressläktaren i Baltiska Hallen och jag kände en enorm glädje.

Lina, 35, fick alla domarrösterna mot 22-åriga tjeckiskan Lucie Pudilova. En jämn fight men en rättvis seger.

När klockan hade blivit 03.00 den19 mars, efter att ha skickat de sista texterna till min tidning, lämnade jag Baltiska Hallen. I min skalle for de dramatiska bilderna fram på en knockad svensk tungviktsboxare och en blodig men lycklig kvinnlig svensk UFC-fighter. Det hade varit en ovanligt händelserik afton och natt för en ärrad sportreporter.

Några timmar senare kunde jag konstatera att två av mina texter från den dramatiska galan i Malmö var tidningens mest läsa sportartiklar. Kampsport fascinerar och lockar till läsning.