Det är tunga dagar för de flesta av oss.

Det har gått några dagar sen den fruktansvärda tragedin på Drottninggatan i Stockholm och längre ner i krönikan kommer jag att skriva om de hjältedåd som kommer fram vid såna här tragiska händelser.

10 april 2017  |  Kent Hansson

Tankarna far genom minnenas kammare om hur skört livet kan vara. På några sekunder riskerar en människas liv raderas bort av en religiös vettvilling.

Hur kan en person kallt sätta sig i en lastbil och medvetet köra ihjäl sina medmänniskor? En bit av svaret får vi kanske vid de förhör som kommer hållas med den misstänkte mördaren.

Det är tunga dagar för de flesta av oss.

Vi kan bara ana hur grymt det är för de som mister en nära anhörig. De hemska scenerna på Drottninggatan har etsat sig fast på näthinnan.

Livet är många gånger alldeles underbart. Men livet kan också vara ofattbart hårt.

På några sekunder krossas människors liv, en fredagseftermiddag, på en shoppinggata i vår huvudstad.

Krishantering kan ske på olika sätt.

Själv försöker jag skingra alla dystra tankar genom att ge mig ut i natur och strand, träna på gymmet och följa med vad som händer inom kampsporterna. Det är genom daglig träning i dess olika former jag samlar inte minst andlig andlig kraft och får den energi som behövs för att förstå det ofattbara, det som plötsligt rammar oss med våldsam kraft.

En gång i tiden fanns Arne Tammer som hälsoprofet. Enligt Tammers predikan – som hundratusentals svenskar följde brevledes – räckte det med en kvart om dagen för att man skulle bli en friskare människa. Arne Tammers kloka ord var det som stakade ut idrottens väg för min del. Tack vare frisksportsmannen blev jag redan som 12-åring förälskad i tyngdlyftning, brottning och boxning. Drygt tio år senare kunde jag försörja mig på att bevaka all idrott.

Kärleken till sporten – och i synnerhet kampsporten – har bara blivit starkare med åren. Så tack, Arne Tammer där uppe i himlen, för att du en gång vägledde mig in i sportens värld. Dagligen har jag mer eller mindre kontakt med kampsportare, i samband med träningspass, telefonledes eller via sociala medier och det förgyller min vardag.

Jag älskar att ta del av en fighters drömmar, deras mödosamma marsch mot de stora ögonblicken.

Idrotten har även en läkande kraft. Trots allt jävelskap som då och då dyker upp måste livet gå vidare. En del personer söker Guds tröst i kyrkorna, andra väljer idrottens arenor. Allvarliga ansikten, en tyst minut inför fotbolls och hockeymatcherna för att hedra offren för terroristattacken. Sen rullar allt på igen men för många blir det aldrig mer som vanligt.

På tidningarnas sportsidor ser jag då och då rubriker som ”katastrof” och ”tragedi”. Dylika ord borde aldrig få förekomma på sportsidorna. Det kan aldrig vara en tragedi att förlora en fotbollsmatch.

Katastrof och tragedi är det som utspelades på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017.

Jag vänder mig också mot sportklyschan ”hjälte”. I sportens värld finns det matchvinnare. Hjältar är de poliser, sjukvårdspersonal och vanliga medborgare som ställde upp och hjälpte sårade människor vid det fasansfulla dådet i Stockholm. I såna här skarpa lägen kommer oftast det bästa ur oss.

xxx

Nu till något mer positivt. I förra veckan intervjuade jag ex-världsmästaren Armand Krajnc som är i final i Det stora fågeläventyret för ett reportage till Expressen och Kvällsposten.

Jag tog fasta på vad Armand återkom till flera gånger. Han sa: ”Det gäller att ha fokus, oavsett om det handlar om fight eller fågelskådande, fokus, fokus och åter fokus”.

Ringens krigare säger oftast kloka saker.

För att bli en mästare krävs det fokus till hundra procent. Det är säkert Patricia Axling och alla våra andra duktiga kampsportare villiga att skriva under på. Fokusering, Armand sa det femtioelva gånger.

Armand Krajnc varken vill eller får avslöja hur det går i Fågelfinalen.

Så vi får vänta och se.

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

0
0
0