I 45 år har jag varit en del av denna bubbla

Jag kollar lite på BBC och CNN och ser kaoset och förtvivlade människor. På sociala medier uttrycker folk sin medkänsla för de som fallit offer för terrorn. Det är lätt att känna både ilska och resignation i sådana här stunder.

Jag är inte mycket för tankarna att ”vända andra kinden till”. Men jag väljer ändå att kanalisera min frustration på något som ger mig kraft i denna onda värld.

Idrottens skådespel är mitt andningshål i en orolig och våldsam värld.  När jag ser Ronaldos grymma uppvisning i Cardiff blir jag lycklig som ett litet barn på julafton. Jag ska inte använda ordet frälsning eftersom alltför många vilsna människor i dag använder det ordet i negativ betydelse – men Ronaldo älskas och hyllas av miljontals människor runt om i världen. Ronaldo använder sitt maktspråk på en fotbollsplan. Det är ett språk som alla kan förstå.

På min Facebook-sida  dök det i dag upp min Expressen-krönika som jag skrev för ett år sedan. Krönikan var en hyllning till den avlidne Muhammad Ali, världens genom tidernas mest kände idrottsman.

Muhammad Ali var en fantastisk krigare i ringen. Han blev senare i livet en fredsapostel som hyllades runt om i hela världen, inte bara i den gamla världen utan även i Afrika och Asien.

Jag vill inte på något sätt jämföra Ronaldo med Muhammad Ali, men konstaterar att gigantiska idrottsmän kan förmedla positiva saker i en orolig värld.

Från idrottshatarna, jo det finns faktiskt sådana, får jag ibland höra att ”sport är inte på riktigt” och att sportfantasterna ”lever i en låtsasvärld”.  Till dessa personer säger jag bara: ”tack och lov finns det en värld fylld av sport som ger mänskligheten hopp om en ljusnande framtid”.

Det är inte bara idrottsskådespelet på de stora scenerna som ger mig kraft och livslust i vardagen.

Tack vare Facebook, Instagram och andra sociala medier kan jag följa mina favoritidrottares liv i tränings och tävlingssammanhang, i sporter som normalt göms undan i de stora tidningarna.  Det som gläder mig mest är på det sätt som våra tjejer tar för sig på de stora kampsportsmästerskapen.

Dagligen läser jag om våra kampsportares glädjefyllda och mödosamma jakt på nya framgångar. Många idrottare lever i en egen bubbla och det vill nog till om man ska prestera toppresultat.

I 45 år har jag varit en del av denna bubbla.

Jag har skrivit om fantastiska idrottsprestationer gjorda av lika fantastiska idrottare. Jag känner mig tacksam och priviligierad. Efter varje meningslöst dåd känns banden till idrotten och dess utövare allt starkare. Kanske har jag blivit ännu mer sentimental med åren. Eller så har jag blivit mer medveten om idrottens enorma betydelse för oss alla.

Slutligen konstaterar jag att sköna maj bjöd på en pånyttfödd Alexander Gustafsson. The Mauler visade i matchen i Globen mot brasilianaren Giover Teixeira skicklighet och kampglädje som lovar gott inför framtiden.  Nästa gång som Gustafsson fightas blir förhoppningsvis på Tele 2-arena inför 30.000 åskådare. Vårt behov av stora sportshower kan inga terrorister ta ifrån oss.