“För Sarah Sjöström och Sofia Olofsson tycks det inte finnas några gränser”

Det låter ju enkelt. Naturligtvis är det årtal av schemalagt slit som ligger bakom Sofia Olofssons framgångar. Dag efter dag sliter hon ont i träningslokalen. Det finns absolut inga genvägar till framgång. Men ändå är vi många som undrar var all energi kommer ifrån.

Jag har samma tankar i skallen när en annan svensk världsstjärna, Sarah Sjöström, forsar fram i bassängen. Var får hon den nästan övernaturliga energin ifrån? Efter tre VM-guld och ett VM-silver i Budapest är Sarah definitivt den störste som funnits i svensk simning och hon är på väg att skriva in sig som den störste kvinnlige idrottaren.

Jag har de senaste åren skrivit några krönikor i ämnet svensk girlpower och då har det mest handlat om kampsportare. Det finns all anledning att åter igen belysa de fantastiska framgångarna som våra svenska idrottstjejer bjuder på. Såväl Sarah Sjöström som Sofia Olofsson tävlar under stor, nästan omänsklig, press. Det är bara guld som gäller när dessa båda tjejer är i farten. När Sarah Sjöström blev tvåa i VM-finalen på 100 meter fritt löd en rubrik på en tidningssida. ”Chock – det blev bara silver för Sarah”. Så orimliga krav ställs numera på Sjöström men det är inget som tycks bekomma vår simmardrottning.

För Sarah Sjöström och Sofia Olofsson tycks det inte finnas några gränser, de vill båda uppnå nya mål. Tidigare i år såg jag ett SvT-inslag om Sofia Olofsson, ett inslag som sa en hel del om den energi som bubblar inom thaiboxningsdrottningen. Efter ett tufft thaiboxningspass körde hon sen intervaller i trappor. 60 meter trappa. 30 gånger. Sanslöst!

Den svenska sommaren har väl inte gått i solen tecken, men Sofia Olofsson och Sarah Sjöströms framgångar har lyst upp tillvaron för oss idrottsälskare. Jag känner stor glädje, värme och inte så lite stolthet när Sarah Sjöström och Sofia Olofsson slår till i bassäng respektive ring. Jag är övertygad om tjejernas enorma medaljaptit och otroliga energi smittar av sig på många av oss ”vanliga medborgare”. Det bästa av allt är att den blågula girlpower-vågen kommer fortsätta.

Slutligen konstaterar jag att en ny supermatch kan vara på gång för  Alexander Gustafsson, Sveriges UFC-kung.

Förhoppningsvis öppnar Jon Jones seger över Daniel Cormier för den länge så hett emotsedda returen mot mellan honom och svensken. Jag trodde att Jon Jones skulle vara ringrostig i titelfighten mot Cormier, men så var icke fallet. Mot Cormier visade Jones att han fortfarande är UFC:s största profil.  Jones visade mångsidighet, fantasi och en enorm vilja i den här fighten.

Efter matchen fick Jones en hälsning från The Mauler: ”Jag har väntat på att möta dig och det har även fansen, skrev Gustafsson på Twitter.

Enda sedan den 21 september 2013 då Alexander Gustafsson tveksamt poängförlorade i Toronto mot Jones har jag törstat efter att få se ett returmöte. Jag tror att Gustafsson på nytt kan ge Jones en grym fight. Fighten i Toronto 2013 blev en klassiker och om ett returmöte blir av mellan Jones och Gustafsson kommer det bli ett hysteriskt intresse. UFC 217 ska gå den 4 november i Madison Square Garden, New York. Jag hoppas sannerligen att Gustafsson är med och spelar huvudrollen i det gladiatorspelet.