“Varför bara snö och is som underlag i vinter-OS?”

”Välkommen till Pichlers helvete” löd en rubrik i Sydsvenska Dagbladet. Artikeln handlade om den tuffe tyske tränaren Wolfgang Pichler. Tränare för det svenska OS-landslaget i skidskytte. Jag har alltid varit fascinerad av Pichlers ledarstil. Tysken driver sina adepter på ett skoningslöst sätt. Men hans hårda stil har också gett resultat. ”Titta inte på vad andra nationer gör, för då kommer du att komma tvåa, det finns inga gränser för vad man kan uträtta”, säger Pichler i nämnda artikel.

19 februari 2018  |  Kent Hansson

De blågula skidskyttarna köper Pichlers ledarstil. I OS kom Hanna Öberg ”från ingenstans” och tog guld. Sebastian Samuelsson blev tvåa i herrarnas OS-final.
På TV-reporterns fråga ”vad är hemligheten bakom succén?” kom tyskens svar: ”Hård träning”.

Det där med hård träning låter enkelt men det är inte alla tränare som har förmågan att få ut maximalt ur sina idrottare. Konkurrensen i dagens toppidrott är stenhård. Den som inte är beredd att underkasta sig stenhård träning är körd.

Det kostar att blicka mot stjärnorna. I form av slit, svett och stön. Inte så sällan ingår även en stor portion blodsmak i munnen i jakten på ära och berömmelse.

Jag har genom mitt jobb som sportjournalist fått en inblick  i många tränare och idrottares vardag. Det är alltid något extra att följa en hårt satsande kille och tjej som ger sig ut på en stig som ska leda till framgångar. För många av våra kampsportare är det där med skoningslös träning ingen nyhet.

Patricia Axling, Sofia Olofsson och de andra svenska världstjärnorna i thaiboxning har anammat monsterträning som Pichler skulle ha gillat och det har också resulterat i ett rejält medaljregn.

Om det hade funnits en tävling i gnäll hade damkronorna tagit OS-medalj. Hockeytjejerna gnäller jämt över bristande resurser men lite självkritik hade kanske inte skadat. Det finns många grenar på det svenska idrottsträdet och merparten av våra kampsportare sliter ont för nästan inga pengar alls. När detta skrives ska Sverige spela om jumboplatsen mot Sydkorea. Snacka om skeppsbrott för den svenska damhockeyskutan.

OS har annars bjudit på flera fina svenska prestationer och det är våra tjejerna som ännu en gång har glatt oss. Som grå panter i skrivarkåren ska man väl inte ha några idoler men min beundran för Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Frida Hansdotter och Hanna Öberg är gränslös.

OS bjuder i mitt tyckte på underhållande och spännande idrott. En del sporter hade jag dock velat slippa se på OS-programmet. Som slopstyle och jag håller med Aftonbladets Patrick Brenning som sågar slopestyle med orden: ”Slopestyle är för mig inget annat än en ytlig fritidsgård för vuxna med självskadebeteende”.

Hårda ord men slopestyle är en flumsport och jag ser gärna att sporten försvinner från OS-programmet.

En tanke: varför bara snö och is som underlag på vinter-OS? Jag tycker man ska ta med nya sporter som kan utövas över hela världen. Som thaiboxning, kickboxning och MMA.

Men jag inser att det inte är så lätt att väcka konservativa OS-pampar…

En kommentar

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

1
5
4