Dags att göra skrivardebut i en för mig ny sport

Jag har efter snart 50 år i sportjournalistikens tjänst sett det mesta på idrottens tråd. Men min aptit på sport har inte sinat, snarare tvärtom.

Jag känner fortfarande den där härliga adrenalinkicken inför en fight och jag ser det som ett hälsotecken. Den dagen mättnadskänslan på sport kommer smygande är det dags att mata duvorna i parken.

Som sagt, jag har sett – och skrivit – om de flesta sporter. I mars är det faktiskt dags att göra skrivardebut i en för mig ny sport. Nämligen armbrytning. Sporten kom med i den svenska budofamiljen 2016.
Alla har vi någon gång brutit arm. Inte så sällan efter ett par bärs på puben. Armbrytning kan framkalla heta känslor, framför allt från det manliga släktet. Det har jag själv fått erfara.

Vid en eftersits på Jägersro travbana i Malmö, tillsammans med sportjournalister och hästfolk, fick jag en utmaning från travbanans sportchef som sa: ”Jag vill känna på din armstyrka, jag tror att jag slår dig”. Församlingen hetsade på. Jag behövde inte ta i allt för mycket för att vinna den utmaningen. ”Du har krossat mitt självförtroende”, sa hästchefen och placerade höger handflata på min vänstra kind. Eftersom den kränkte ”armbrytaren” var rätt så tankad med starkvaror räckte det med att jag andades på honom för att han skulle falla ihop. Händelsen inträffade för 30 år sen, så det hela får väl betraktas som preskriberat. Men jag lärde mig i alla fall en sak och det var att aldrig anta en sådan här utmaning.

När jag beger mig till Helsingborg för att se SM i armbrytning handlar det om en sport, där både kvinnor och män fightas. Om ädla medaljer. Jag ser med spänning fram emot detta mästerskap.
Genom åren är det Heidi Andersson från Ensamheten i Lappland som varit svensk armbrytnings stora affischnamn. Heidi, gift med den f.d. skidskyttestjärnan Björn Ferry, har på sin meritlista inte mindre än 11 VM-guld, åtta VM-silver och fyra VM-brons. Hon blev känd för det svenska folket genom dokumentären Armbryterskan från Ensamheten. En fantastisk sportdokumentär som öppnade våra ögon för en fascinerande sport.

Ytterligare sportgodis i mars: SM i thaiboxning bjuder på högklassiga matcher, framför allt på den kvinnliga sidan där flera av krigarna håller högsta världsklass.
I ett starkt startfält kittlar för egen del namn som Sofia Olofsson, Josefine Lindgren Knutsson, Patricia Axling och Bea Malecki mest. Den sistnämnda gör i dessa sammanhang comeback efter sin MMA-satsning och jag blir inte överraskad om hon står överst på pallen när krutröken har lagt sig.

Josefine Lindgren Knutsson har tagit thaiboxningsvärlden med storm. Hon är regerande världsmästare och kommer demonstrera detta på SM. Sanja Trbojevic, Josefines tränare, har genom ett par uttalande inför detta SM satt extra press på Josefine, men det lär inte stressa vår världsstjärna. Överhuvudtaget är landets thaiboxningselit bra på att leverera när det gäller som mest. Det har vi kunnat konstatera vid åtskilliga tillfällen.

Slutligen noterar vi att Jonathan Broberg går en kurs i poesi. Spännande och jag är inte förvånad.
Vännen Broberg har många strängar på sin lyra. Många av oss har en ”mjuk ådra” i kroppen.

Som den kampsportsälskare jag är njöt jag i fulla drag när jag av mina tidningar blev utskickad på EM och VM i konståkning och då fick bevaka sportens superstjärnor.