“Kampsport och dokumentärer brukar vara en bra kombination”

2019 bjöd på fantastiska internationella framgångar för idrottarna i svenska budo och kampsportsfamiljen. Men fjoråret tillhör minnenas kammare, något som vi då och då kan plocka fram och njuta av.

9 januari 2020  |  Kent Hansson

Som sportchef på Expressen/Kvällsposten hände det efter årets slut att jag presenterade en 10-i-topp över de bästa prestationerna.
Egentligen en hopplös uppgift då det är omöjligt att ställa olika idrotter mot varandra.

SvT sände på Nyårsdagen en årskrönika över sportåret. På det hela taget ett kanonprogram, späckat med grymma prestationer. I mina favoritinslag hade två friidrottare huvudrollerna. Daniel Ståhls enorma glädje efter VM-guldet i diskus, då han i guldyran klippte en häck på löparbanan, fick spridning över hela sportvärlden. Ståhl är en idrottsman som behärskar den svåra konsten att leverera när det gäller som mest.

Angelica Bengtssons insats på VM lämnade ingen oberörd. Hon knäckte staven på 4,80 – rasade ner i lådan och det såg otäckt ut.  Men hon kunde resa sig upp och vinka till publiken. Bengtsson fick göra om hoppet och klarade. En sanslös uppvisning i mental styrka.

Vill man vara petig kan man konstatera att det saknades inslag i Nyårskrönikan vad gäller prestationer från svenska kampsportare. Jag satt inte och klockade de olika inslagen men det kändes som att snöidrotterna fick rejält med utrymme.

Nu är jag förstås part i målet. Som kampsportsälskare vill jag att våra idrotter ska få stor uppmärksamhet i riksmedia. Jag har i flera krönikor lyft fram det fina jobb som Jonathan Broberg och hans medarbetare gör på förbundets sajt. Eftersom jag är allätare när det gäller sport slukar jag allt som budokampsport bjuder på. Broberg & Co kan räkna med ännu ett laddat år. Blågula kampsportare har som bekant alltid siktet inställt på medaljer.

Sportdokumentärer har sin givna plats i mitt hjärta. Nyligen såg jag filmen om Nacka Skoglund, Hammarby-ikonen. Det var en filmberättelse som hade äkthet och kärlek men även stor tragik. Filmen visade berömdhetens baksida, hur det kan se ut när rampljuset slocknar. Jag kan rekommendera alla, även de som bara är måttligt intresserad av fotboll, att se filmen på SvT Play.

En kortfilm som jag hoppas kunna se under året är den med thaiboxaren Nicholas Bryant. Under 2019 har två dokumentärfilmare följt den svenske VM-bronsmedaljören i thaiboxning. Det är en berättelse om hur thaiboxning fick Nicholas att förändra sitt tankesätt.
– Det betydde otroligt att få dela med sig om min uppväxt och tankesätt, då under processen så lärde jag mycket om mig själv med och det var ovärderligt, sa Nicholas i en intervju med budokampsport.se.

Kampsport och dokumentärer brukar vara en bra kombination. Kampsportare är för det mesta personer som har förmågan att bjuda på bra stories.

Xxx

I somras la Alexander Gustafsson handskarna på hyllan. I december tävlade han på AK Championship i Göteborg. Inte i MMA utan i grappling. The Mauler vann mot Anton Turkalj. Det som intresserar oss är förstås är om Gustafsson gör comeback i UFC.

– Det finns en dialog med UFC, vi pratar, säger Gustafsson.

Jag är rätt så säker på att vi under detta år får se Alexander Gustafsson i UFC-buren igen och det kommer bli en våldsamt intressant comeback.

The Mauler fyller 33 år den 15 januari och det är ingen ålder för ett burlejon.

En kommentar

  1. Tack alla kampsportsvänner för all support, ni är grymma. önskar er ett fint 2020. The sky is the limit.

1
1
2