Kent Hansson: Sverige är en stor idrottsnation

KRÖNIKA. Efter de internationella framgångarna i handboll och MMA ser vår krönikör likheter mellan de olika sporterna. Han ser även fram emot ett hett svenskmöte i UFC senare i vår.

2 februari 2022  |  Kent Hansson

Året började med nya restriktioner men januari bjöd ändå på starka idrottsliga skådespel. Jag tänker så klart på det svenska handbollslandslaget som grävde guld på EM och vårt MMA-gäng som plockade rejält med medaljer vid VM i Abu Dhabi. Svensk kampsport fortsätter att leverera vid de internationella mästerskapen. 

Om detta handlar årets första krönika om, plus två svenska tjejer som ska fightas i UFC-buren.

x x x

Handboll har många likheter med våra kampsporter och i detta mästerskap var det Jim Gottfridsson som var den blågula Hulken. Gottfridsson hade allt det som krävs av utövare på den internationella arenan. Styrka, teknik, snabbhet, spänst, smidighet och inte minst den mentala styrkan. Gottes stridsrop i slutet av matchen ekar fortfarande i mina öron.

Åren som sportreporter lärde mig att älska all idrott. Förvisso har jag ett extra hjärta för kamsportsträdets alla grenar men i många sporter är det just kamp, styrka och en stor portion vilja som fascinerar mig.

Jim Gottfridssons fajting face skulle kunna illustrera en kampsportare under en stor fight och det var ren och skär njutning att se honom agera under EM.

Jag har i tidigare krönikor, både som kvällstidningsredaktör och krönikör på budokampsport.se, hyllat kampsportare för deras mod, vilja och känsla för fair play. Det sistnämnda är en bristvara inom elitfotbollen, åtminstone på herrsidan. Under en fotbollsmatch ser man femtioelva olika filmningar, ett begrepp som är mer eller mindre okänt inom kampsport och lagsporten handboll.

En fighter i ring och bur får räkna med näsblod, blåmärken och en mörbultad kropp. En handbollslirare både ger och tar smällar under en match. Full fokus, ingenting är omöjligt borde vara ledord för alla de killar och tjejer som jagar medaljer.

x x x

Sverige är en stor idrottsnation och i kampsportsvärlden händer det många spännande saker.

Nyligen kungjordes att Pannie Kianzad och Lina Länsberg drabbar samman i en UFC-gala den 16 april i Las Vegas. Jag älskar att se båda de här tjejerna fightas. 2012 möttes de båda i Malmö i en grymt spännande fight. Lina fick finna sig i att vara favorit men Pannie lyckades i slutsekunderna i den tredje ronden vinna på TKO. Efteråt visade Pannie upp en svullen och blå näsa men som hon sa då: ”det var det värt”.

Den här gången är det Pannie Kianzad som får bära favoritskapet på sina axlar.

Matchen i Las Vegas blir Lina Länsbergs första fajt sedan hon tog ett två år långt uppehåll för att bland annat bilda familj, men vi kan utgå ifrån att den tidigare thaiboxningsvärldsmästaren inte har legat på latsidan. Hur som helst blir det en superintressant fight mellan de här två svenskorna.

x x x

Ur ren kampsportssynvinkel började året med klang och jubel då det svenska landslaget i MMA såg till att det blev medaljfrossa i VM i Abu Dhabi (ett guld, tre silver och ett brons). Naturligtvis ett grymt facit som visar att svensk MMA står sig gott i den internationella konkurrensen. 

Nikolija ”Nina” Milosevic var den av våra krigare som fick bäst utdelning då hon besegrade Raiane Guimares från Bahrain i finalen på enhälligt domslut. Bäst när det gäller är en svår konst men Nina fick den här lördagskvällen allt att stämma. Trion Josefine Modig, Oskar Jaskari och Robin Enontekiö kämpade alla i sina respektive finaler, men fick ge sig för övermakten. Silver på ett VM är sannerligen inte fy skam. Även Yrsa Sandin fick nöjet att kliva upp på medaljpallen för att ta emot en bronspeng. 

Jag lyfter på stormluvan för detta skickliga landslag. Framtiden för svensk MMA ser verkligen ljus ut.

Text: Kent Hansson
Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

1
5
4