![\"\"](\"\/sites\/default\/files\/tre_0.jpg\")
I huvudstadens myller annalkas h\u00f6stens m\u00f6rker. Tr\u00e4den, vars grenar f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan f\u00e4rgades gr\u00f6na, lyser r\u00f6da, gula, bruna. En del l\u00f6v har redan fallit och v\u00e4xligheten b\u00f6rjar s\u00e5 sm\u00e5tt f\u00f6rbereda sig f\u00f6r ytterligare en l\u00e5ng och ljusfattig vinter. Den h\u00e4r dagen \u00e4r d\u00e4rj\u00e4mte s\u00f6ders h\u00f6jder omsvepta av mytiskt dimh\u00f6lje. En dag, vanlig f\u00f6r svensk oktober.<\/STRONG>
Solen k\u00e4mpar of\u00f6rtrutet i ett f\u00f6rs\u00f6k att v\u00e4rma. Kylan ges emellertid alltmer utrymme. Men p\u00e5 Tavastgatan, en liten oas i bakgrunden till det pulserande Mariatorget, sprider sig v\u00e4rme. En emotionell s\u00e5dan, v\u00e4rd att tas till vara.
Det \u00e4r onsdag. Det inneb\u00e4r \u00e5ter aikidopass f\u00f6r m\u00e4nniskor som r\u00e5kat ut f\u00f6r stroke och f\u00f6r, ska vi kalla det \u201dordin\u00e4ra\u201d pension\u00e4rer. I skuggan av idrottens alltmera urgr\u00f6pande andemening tr\u00e4nar h\u00e4r personer med livs\u00f6den v\u00e4rre \u00e4n m\u00e5ngas. Det \u00e4r personer som av en eller annan anledning begr\u00e4nsats i sitt vardagliga liv. Personer med vilja att r\u00f6ra sig fritt, men inte l\u00e4ngre med kunnandet till det.
![\"\"](\"\/sites\/default\/files\/ett_0.jpg\")
Urban Aldenklint, i v\u00e5ras utsedd till hela f\u00f6rbundets b\u00e4ste ledare vid Kampsportsgalan, leder passet. Till sin hj\u00e4lp har han Jerry Segerholm. N\u00e4r passet tar sin form \u00e4r det som om livets sj\u00e4lva g\u00e5va kastar sig \u00f6ver betraktaren. Det \u00e4r b\u00e5de gl\u00e4dje och nedst\u00e4mdhet och medm\u00e4nsklighet som m\u00e4ttar sinnena.
Urban har en oefterh\u00e4rmlig ledarstil. Han \u00e4r, trots ut\u00f6varnas sv\u00e5ra handikapp, h\u00e5rd och rak i sin kommunikation, fast med en varm glimt i \u00f6gonen.
\u00a0\u00a0 – Klaus, det skulle \u00e5las \u2013 inte vilas, d\u00e5nar han.
Historiskt \u00f6gonblick
<\/STRONG>
![\"\"](\"\/sites\/default\/files\/klaus.jpg\")
Klaus har r\u00e5kat ut f\u00f6r stroke. Han har f\u00f6rtvivlat sv\u00e5rt att f\u00e5 kroppen att f\u00f6lja hj\u00e4rnans signaler. Men han \u00e4r en k\u00e4mpe. Han ger inte upp. Klaus ombeds l\u00e4gga sig ned, f\u00f6r d\u00e4rifr\u00e5n tas sig upp till kn\u00e4st\u00e5ende. Det blir ett historiskt \u00f6gonblick. Efter tr\u00e4gna f\u00f6rs\u00f6k, d\u00e4r hans ansikte mer liknar en r\u00e4vs i f\u00e4rgen, \u00e4r s\u00e5 Klaus tillslut uppe p\u00e5 kn\u00e4.Hela gruppen stannar upp. Sedan utbrister en stor appl\u00e5d till Klaus fr\u00e5n de \u00f6vriga. Urban ger honom ett av sina varma leenden och en stor kram. Med en f\u00f6runderlig uppsyn som endast de som m\u00e4ktat stord\u00e5d kan f\u00e5, s\u00e4ger en n\u00e4rmast t\u00e5r\u00f6gd Klaus:
\u00a0\u00a0 – Det h\u00e4r har jag inte klarat av tidigare.
“Iyasaka \u00e4r det b\u00e4sta som h\u00e4nt mig”
<\/STRONG>Men Klaus \u00e4r inte den ende i gruppen som har en imponerande livshistoria. Leif Otter, svartb\u00e4ltare i Judo sedan 1976, har oturligt nog drabbats av inte mindre \u00e4n sju strokes. Han har tampats med l\u00e4karv\u00e5rden i Sverige under mer \u00e4n ett decennium. Men det \u00e4r inte l\u00e4ngre \u00e4n en m\u00e5nad sedan han hamnade hos Iyasaka.
\u00a0\u00a0 – Det \u00e4r utan tvekan det b\u00e4sta som har h\u00e4nt mig. Det h\u00e4r \u00e4r mitt fj\u00e4rde pass, och jag k\u00e4nner att kroppen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att f\u00e5 liv igen.
![\"\"](\"\/sites\/default\/files\/makarna_otter.jpg\")
Vid sin sida under tr\u00e4ningen har Leif med sig frun Christina. De fann varandra f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan och gifte sig strax d\u00e4rp\u00e5. Christina ser de framsteg Leif har gjort.
\u00a0\u00a0 – F\u00f6rsta g\u00e5ngen Leif var h\u00e4r kunde han inte resa sig sj\u00e4lvmant. Det kan han nu, s\u00e4ger hon k\u00e4nslosamt.
Varf\u00f6r Leif trivs s\u00e5 bra hos Iyasaka \u00e4r ocks\u00e5 beroende av bem\u00f6tandet han f\u00e5r. Som idrottsman upplever Leif att Urban st\u00e4ller krav. Han upplever att Urban verkligen vill att personerna ska bli b\u00e4ttre.
\u00a0\u00a0 – Ledarna h\u00e4r \u00e4r otroligt duktiga. Du h\u00f6r ju sj\u00e4lv hur han l\u00e5ter, ler Leif syftandes till Urban.
Leif har f\u00f6rutom sviterna fr\u00e5n stroken, \u00e4ven ont i ett revben och orkar inte fullf\u00f6lja passet fullt ut. Urban kommer och tittar till honom och sk\u00e4mtar.
\u00a0\u00a0– Nu kan du det h\u00e4r med stroke, eller hur?
![\"\"](\"\/sites\/default\/files\/anders.jpg\")
“K\u00e4nner mig b\u00e4ttre”<\/STRONG>Anders Bergfeldt \u00e4r den av tr\u00e4ningsdeltagarna som inte har n\u00e5gra fysiska \u00e5kommor. Han \u00e4r bara glad pension\u00e4r. Som yrkesverksam var Anders sportjournalist och bland annat sportchef p\u00e5 Svenska Dagbladet under ett par \u00e5r.
\u00a0\u00a0 – Jag har aldrig provat p\u00e5 n\u00e5gon kampsport \u00f6verhuvudtaget. Det h\u00e4r \u00e4r en v\u00e4ldigt viktig social del f\u00f6r mig. Det \u00e4r en h\u00e4rlig grupp m\u00e4nniskor, d\u00e4r alla tar hand om varandra. Jag har idrottat f\u00f6rr, men ju \u00e4ldre man blir desto mer bekv\u00e4m blir man ocks\u00e5. Jag beh\u00f6ver r\u00f6ra p\u00e5 mig. Det m\u00e5r jag bra av, s\u00e4ger han.
Anders har g\u00e5tt i den h\u00e4r tr\u00e4ningsgruppen sedan i augusti och har inga som helst planer p\u00e5 att sluta med det. Snarare tv\u00e4rtom.
\u00a0\u00a0 – Aikidon har l\u00e4rt mig mycket under den h\u00e4r relativt korta tiden. Jag k\u00e4nner mig b\u00e4ttre av det, och som jag sade \u00e4r det dessutom en grupp av v\u00e4ldigt trevliga m\u00e4nniskor.
Tillbaka till livet<\/STRONG>
Passet lider mot sitt slut. Men skratten avtar inte. \u00c4ven f\u00f6r ledarna \u00e4r passen energigivandet.
\u00a0\u00a0 – Ja, herregud. Jag har tr\u00e4nat folk till h\u00f6ga grader \u2013 och det ger en otrolig kick \u2013 men det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got alldeles speciellt. Det h\u00e4r \u00e4r ren \u00f6verlevnadstr\u00e4ning. Att f\u00e5 uppleva Klaus och de andras utveckling \u00e4r obeskrivligt, menar Urban Aldenklint.
Och han f\u00e5r medh\u00e5ll av sin ledarkollega Jerry Segerholm.
\u00a0\u00a0 – Budo \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n det som man tr\u00e4nar p\u00e5 mattan. Det har du nytta av i resten av livet ocks\u00e5. N\u00e4r man ser vad det h\u00e4r betyder f\u00f6r gruppen som \u00e4r h\u00e4r \u2013 ja, det g\u00e5r inte att f\u00f6rklara.
Gruppen samlas ihop. Tr\u00e4ningen \u00e4r \u00f6ver och allt eftersom l\u00e4mnar deltagarna lokalen. Ut till livet igen. Med nyfunnet mod och hopp om en b\u00e4ttre framtid.
\u00a0\u00a0 Vinterns ant\u00e5gande till trots.
![\"\"](\"\/sites\/default\/files\/gruppen.jpg\")
Text och foto: Jonathan Broberg<\/P><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I huvudstadens myller annalkas h\u00f6stens m\u00f6rker. Tr\u00e4den, vars grenar f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan f\u00e4rgades gr\u00f6na, lyser r\u00f6da, gula, bruna. En del l\u00f6v har redan fallit och v\u00e4xligheten b\u00f6rjar s\u00e5 sm\u00e5tt f\u00f6rbereda sig f\u00f6r ytterligare en l\u00e5ng och ljusfattig vinter. Den h\u00e4r dagen \u00e4r d\u00e4rj\u00e4mte s\u00f6ders h\u00f6jder omsvepta av mytiskt dimh\u00f6lje. En dag, vanlig f\u00f6r svensk oktober.<\/STRONG>
<\/p>
","protected":false},"author":7,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3545","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n