Det var en l\u00f6rdag i Kung\u00e4lv som var isande kylig, bl\u00e5sig och som inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, faktiskt, k\u00e4ndes inbjudande.<\/p>\n
I Mimers hus i Kung\u00e4lv hade emellertid kyokushin kraftsamlat. Den teaterliknande lokalen gav ett perfekt, genuint, gemytligt intryck och n\u00e4r t\u00e4vlingarna satte i g\u00e5ng var det ocks\u00e5 ett startskott p\u00e5 n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n s\u00e5.<\/p>\n
M\u00e5nga \u00e5r har liksom f\u00f6rsvunnit i gnabbens och tjafsens tecken. Idrottarna har blivit lidande genom att Kyokushinf\u00f6rnundet och Karatef\u00f6rbundet inte har kunnat enas \u2013 och egentligen \u00e4r det ett rent fasansfullt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt.<\/p>\n