Med en sol värmandes över ansiktet styrde cykeln in mot KTH-hallen denna onsdagskväll. Men detta var ingen ordinär solig sommaronsdag, utan ett möte mellan en klubb och en mästare. Kurihara Sensei är en liten man till kroppsbyggnaden, men en stor kendolegend. Kanske rent av den störste.
Kendo är en mystisk idrott. Tiden har förvandlat historien till legend, därefter har legenden blivit en myt och ur detta reser sig all kunskap. Kendo känns som allt detta mixat med koncentration och kraftansamling som ramar in en helhet Picasso inte kunnat illustrera bättre.
Fem minuter innan utsatt träningstid var emellertid KTH-hallen fylld med idrottande studenter som spelade badminton, cyklade och styrketränade. Att hallen snart skulle dåna av japanska fraser, svischande kendostavar (shinai) och meditation var lika främmande som att hitta hallon i skogen om vintern.
En klubb med ambitioner
Men. När träningen väl drog igång var legenden Kurihara Sensei på plats med ett par gästande features. Kurihara är en man som inger respekt, trots sin ringa markhöjd. Ett bastant handtryck, ett bugande samtidigt som ögonkontakten aldrig bröts och visst kändes det som att det var någon särskild kraft som penetrerade sinnena då han artigt hälsade med japansk accent på engelskan.
– Very nice to meet you.
FSKA är en stor kendoklubb belägen i hjärtat av Stockholm. En klubb med ambitioner. Det finns utrymme för både elit- och breddverksamhet och måhända kan Kuriharas vistelse skapa fler kendoutövare i sinom tid.
Den här träningen var ett sätt för intresserade att ta till sig mästarens kunskaper. När Kurihara instruerade lyssnade alla så intensivt att man nästan kunde höra ett hårstrå falla till marken. Träningen fortskred och de facto att Sverige i slutet av augusti ska skicka i väg en VM-trupp i kendo till Brasilien, måste Kuriharas instruktioner varit värdefull VM-uppladdning för de landslagsutövare som fanns på plats.
Härligt intensiv
Kendo är i sig ingen stor idrott i Sverige. Det är lite konstigt då träningen är allsidig, både mentalt och fysiskt. Dessutom är sporten enastående att uppleva på plats. Den är härligt intensiv. Kendon är kryddad med sådan historia, tradition och högt tempo att den skulle kunna locka många olika typer av åskådarskaror.
Möjligen kan Kurihara och hans vänner även hjälpa till att bredda idrotten mot den alltmer kommersiellt krävande idrottspubliken, som i allt större utsträckning prioriterar sköna stolar, popcorn och blinkande lampor.
Kendo är kanske inte där än, men på god väg. Snart stundar ju även ett VM. Lite svenska framgångar där och vips kan det allmänna intresset ha höjts avsevärt.
Text och foto: Jonathan Broberg
