Det är kvällen före att VM i Villach ska börja. De sista förberedelserna gås igenom. Förbundskaptenen Martin Eisengarten vet vad det innebär för de tävlande. Han vet vad som väntar.
– Jag har själv tävlat på den här nivån. Det är nervigt och pirrigt, men väldigt spännande, säger han till budokampsport.se.
Mörkret har lagt sig över alpbyn Villach. När ljuset åter ler mot staden är kickboxnings-VM i full gång. Det är bara en natt som skiljer. En natt med många känslor.
Martin Eisengarten tillträdde som Förbundskapten 2007. Under hans tid har kickboxningen i Sverige tagit stora kliv framåt. Martin vet vad truppen går igenom nu, han vet vilka känslor som de svenska kickboxarna kommer att ha.
– Det klart att denna sista natt är speciell. Imorgon måste allt som man tränat på klaffa. Vi i ledarstaben gör givetvis allt för att hjälpa våra tävlande för att de ska kunna fokusera på det de är här för.
Stämningen i truppen är på topp. Det skrattas, det tränas och alla umgås med varandra. Det är ett led i en medveten strategi från landslagsledningens sida.
– Självfallet är det viktigt med lagbygget, även om det är en individuell sport. När man är iväg på ett så här stort mästerskap är det så många andra faktorer än själva tävlandet som spelar in och kan påverka prestationen. En viktig del är hur man trivs socialt med de andra.
“Steg i rätt utveckling”
Så innan landslaget åkte iväg till Österrike hade man redan varit iväg på ett gemensamt träningsläger. Dessutom har truppen med en läkare, en domare, ordförande i kickboxningsförbundet och så vidare.
– Det handlar om att dels skapa trygghet, men också att inge förtroende till andra nationer här. Att knyta kontakter är väldigt betydelsefullt inom kickboxningens värld.
När det gäller förhoppningar på truppen är Martin lite förtegen. Han menar att det vitalaste är att alla verkligen gör sitt yttersta. Då blir han nöjd.
– Det ena ger det andra. Men grundläggande vill jag som förbundskapten se att alla verkligen ger allt. Konkurrensen är jättetuff och det är verkligen svårt att nå långt här.
Men samtidigt hoppas han givetvis på framgångar och han vet vad det skulle innebära för ett kickboxningsland som Sverige.
– Allt, egentligen. Det skulle betyda allt. Vi är en liten nation, vi är amatörer i den bemärkelsen att vi inte kan leva på detta som profession. Men vi tar hela tiden steg i rätt utveckling, tycker jag. När jag tävlade fick jag till exempel trycka upp mina egna Sverigetröjor, jag fick åka till VM i min klubbs träningsoverall. Nu finns det andra resurser och förhoppningsvis fortsätter den här utvecklingen.
Text och foto: Jonathan Broberg
