Arnelas lycka att kunna tävla

Hade man för ett år sedan sagt till submission wrestling-stjärnan Arnela Hadzisulejmanovic att hon skulle förlora tre av fyra matcher på ett mästerskap, hade hon säkerligen inte varit nöjd. Men när budokampsport.se får tag i Arnela efter Combat Games är hon glad och stolt.
   – Efter segern i första matchen pussade jag på knät och sade tack, skrattar hon.

För Arnela Hadzisulejmanovic handlade inte Combat Games om medaljkamp, det var mer kamp mot sin enträgna korsbandsskada som hon ådrog sig för ett drygt kvartal sedan.

Istället för ren matchträning inför Combat Games, hade Arnela mestadels träning fylld av rehab. Så när hon ställde sig på mattan inför premiärmatchen mot Julia Kammsteiner från Italien var det med svallande känslor.
    – Orden räcker inte till att beskriva vad jag kände. Inte ens med tusentals fina ord skulle jag kunna beskriva det med rättvisa. Det var fantastiskt.

“Hemma att vara på mattan”
Arnela vann matchen, men förlorade sedan resten. Det går inte att komma ifrån att tro att hon var fysiskt hämmad av sitt knä.
   – Redan efter matchen fick jag ont. Det började också att smyga sig in en ”gelékänsla” i knät.

Trots smärtan fanns det inte på Arnelas karta att hon inte skulle fullfölja spelen. Hon kämpade på ändå. Och trots att hon inte vann fler matcher, vann hon ändå mångas hjärtan – och kanske det viktigaste av allt, hon vann kampen mot en elak och mycket svår skada.
   – Det är det jag tar med mig från spelen. Glädjen över att kunna tävla och att det kändes så hemma att vara på tävlingsmattan trots att tävlingen var så stor och magnifik, i sitt slag.

Härnäst för submission wrestling-svenskarna väntar ett hett SM nästa helg i Uppsala. Sedan bär det i slutet av september av till EM. Men för Arnelas del blir det varken SM eller EM.

Istället blir det vila. Men hon kan åtminstone blicka tillbaka på en fantastisk prestation, kanske inte så mycket idrottsligt som vi är vana vid den här gången. Det är inte där bragden ligger i denna gång.  

Text: Jonathan Broberg