Budokampsport.se mötte Alexander Gustafsson – ”Min mormor är mitt största fan”

Han har gått från att vara talang till att bli etablerad MMA-stjärna i världens största och mest prestigefyllda organisation – UFC. Som 24-åring kan nu Alexander Gustafsson livnära sig helt och hållet på sin idrott. Budokampsport.se fick ett längre snack med svensk kampsports kanske allra största affischnamn just nu. Ett snack om MMA, om vem Gustafsson egentligen är och vad han allra mest längtar efter.

Även om sommarens bäst-före-datum löpt ut är det varmt i Stockholm denna dag. Människor spatserar runt i sommarkläder och överallt skuggas ansiktena av ofta trendiga solglasögon. Det är som om människorna äntligen kan leva i nuet och njuta – ty så här har det inte alltid varit.

Medborgarplatsen. Ett slags Södermalms Mecka och träffpunkt för många lunchande stockholmare. Det är här som den store Alexander kommer till träff. Han har precis tränat klart sitt förmiddagspass och har en liten stund över för intervjun. Senare under kvällen går planet över Atlanten till USA för nytt träningsläger.

“Lever nästan min dröm”
Det är så 24-åringen från Arbogas liv ser ut. Det är träning, träning och åter träning – och så en hel del resande.
– Ja, samtidigt lever jag nästan min dröm fullt ut just nu. Jag har inte mycket att klaga på, ler han.

Alexander Gustafsson inledde sin kampsportskarriär som 12-åring då han för första gången provade på boxning. När han hade kommit i 16-års ålder stegrades hans kampsportsintresse och han tränade mer frekvent än tidigare.

Efter en tid lämnade han Arboga och flyttade västerut till Göteborg. Där hittade han till Gladius MMA och träffade August Wallén.
– Jag började tävla som glad amatör i shootfighting. Det gick väl hyfsat och efter ett tag provade jag på MMA i tävlingsform också.

Gustafsson flyttade 2007 till Stockholm och började träna på Fightercenter, som numera heter Nexus. MMA:n upptog nu större delen av hans träning och han började tävla professionellt. 2009 gick flyttlasset åter tillbaka till Göteborg och han började tävla för Gladius igen.
– Efter 8-0 i record fick jag kontrakt med UFC. Och efter att jag hade en vinst och en förlust var jag tvungen att vinna den tredje matchen för att kunna få förnyat kontrakt.

Förlusten mot Phil Davies synade Gustafssons största akilleshäl som MMA-idrottare – brottningen. Efter förlusten fokuserades mycket av Gustafssons träning till att förbättra just den detaljen. Han flyttade åter till Stockholm och började träna med Andreas Michael.
– Det betydde ytterligare en dimension för mig. Andreas är en tränare som passar mig väldigt väl och vi har hittat en bra form för mig.

Den 6:e oktober 2010 väntade så ödesmatchen mot fransmannen Cyrille Diabate. Gustafsson var tvingad att vinna om inte UFC-sagan skulle få ett tvärt slut. Arenan i London var fullsatt, stämningen elektrisk men Gustafsson gick in till matchen och utstrålade ett lugn och harmoni som inte borde vara möjligt vid den unga åldern. Diabate fastnade i svenskens nät och Gustafsson vann ödesmatchen på RNC tidigt i andra ronden.
– Jag hade en känsla efter förlusten mot Davies. Jag hade innan varit i någon slags safe zone och lite laid back. Den förlusten fick mig att inse mina brister och jag kunde ta lärdom av den till mötet med Diabate. Jag vill aldrig förlora på det sättet som mot Davies igen.

Mormor – största beundraren
Kontraktet med UFC förnyades. Alexander Gustafsson kan därför idag ägna hela sin tid åt att träna och tävla. Han behöver inte jobba längre vid sidan av.
– Det har blivit ett annat liv för mig. Förut stod jag en del i dörren som vakt och det var svårt att få ihop träningen med arbetet. Nu kan jag fokusera på min idrott på ett helt annat sätt och det är klart att jag känner mig lycklig med det.

En som också är lycklig är Alexanders mormor. Hon och hans mamma har varit med honom på nästan alla större tävlingar.
– Mormor är mitt största fan. Att hon och mamma varit med mig på tävlingar har så klart betytt jättemycket för mig. De är väldigt stolta över hur det har gått för mig i min idrottskarriär.

Men själv har Gustafsson svårt att vara riktigt nöjd. Han är förvisso medveten om vad han redan har uträttat, men han vill ha mer.
– Jag är inte på något sätt färdig, jag vill ha bältet. Jag vill försvara bältet. Jag vill bli någon som folk kommer ihåg. Jag kämpar hårt för att nå dit och jag har en god tro på mig själv och mitt kunnande. Sedan finns det alltid bitar att förbättra, men jag tycker själv att jag utvecklas åt rätt håll. Och jag har många år kvar. Normalt är väl MMA-stjärnor som bäst runt 30-35-årsåldern.

Alexander Gustafsson har på något sätt blivit synonym med svensk MMA. Detta eftersom han redan blivit historisk som den förste svensk genom tiderna att vinna två av de tre första UFC-matcherna och på så vis fått förnyat kontrakt. Och att han älskar sin idrott råder det inga tvivel om.
– Det bästa är gemenskapen, klubbkänslan. Alla relationer man har byggt upp tillsammans med människor runt omkring sig. Att kunna tävla och vinna och veta att många andra gläds med mina framgångar är en otrolig känsla.

“Kampsporten har betytt mer eller mindre allt”
För att nå framgångarna har Gustafsson behövt försaka en hel del annat i livet. Han dricker exempelvis ingen alkohol. Han tränar mellan 3-4 timmar om dagen fem gånger i veckan.
– Det gäller ju att hitta en balans mellan träningen och privatlivet. Därför ser jag träningen som att gå till jobbet. När jag är på klubben är det bara fokus på träningen, men sedan efter det försöker jag att koppla bort det så gott det går. Jag åker gärna hem till mina föräldrar, jag gillar att fiska. Ibland måste man fly vardagen lite för att orka med allt och då är det härligt att komma hem till mina föräldrar igen.

Att kampsporten och MMA har haft en stor påverkan på Alexander Gustafssons liv är fullständigt uppenbart.
– Den har betytt mer eller mindre allt för mig. Jag har lärt mig att bli mer ödmjuk genom kampsporten, fått en lite annan livssyn. Kampsport är inget man bara håller på med, kampsport måste man leva med. Och jag lever gärna mitt liv tillsammans med den.

I december väntar nästa motstånd för Alexander Gustafsson. Något han redan nu tränar för fullt mot. Han är trots sin ringa ålder rätt erfaren nu. Han vet vad som krävs för att nå dit han siktar. Han lever sin dröm fullt ut. Frågan är bara hur långt drömmen sträcker sig?

Text: Jonathan Broberg
Foto 1 & 2: Hamid Shokatyan