VM-brons Ida Sihvonen vid kickboxnings-VM


Ida Sihvonen tog sig efter vinst i sin kvartsfinal mot Tajikistan till semifinal där hon fick möta ett mycket tufft motstånd från Ungern. Trots en jämn inledning i början av matchen så fick Ida något svårare med Ungerskan då denne började med ett mycket avancerat sparkarbete med höga sparkar
.

28 oktober 2011  |  Jonathan Broberg


Ida Sihvonen tog sig efter vinst i sin kvartsfinal mot Tajikistan till semifinal där hon fick möta ett mycket tufft motstånd från Ungern. Trots en jämn inledning i början av matchen så fick Ida något svårare med Ungerskan då denne började med ett mycket avancerat sparkarbete med höga sparkar
.

Vägen dit
Detta var Idas första kickboxnings-VM och efter att ha övertygat stort i Sverige med ett SM-guld i Light Contact tidigare i år, så blev det nu dags att slå igenom internationellt med ett mycket meriterande VM-brons.

Rekord-VM

Det ska också tilläggas att årets VM är det tätaste någonsin, med över 800 tävlande från mer än 65 nationer.

Intervju

Hur känns det nu, såhär direkt efter att ha tagit ett VM-brons?
   – Det är ju jättekul, men det känns ju att det är en annan sak att tävla internationellt på den här nivån jämfört med att tävla på hemmaplan. Jag hade ju naturligtvis helst velat ta guldet – det var ju det jag kom hit för – men nu har jag mycket nya erfarenheter att ta lärdom av, som jag tar med mig hem för att kunna ta en ädlare medalj nästa år. 

Hur länge har du tränat kickboxning?
   – Från och till sedan jag var liten. Sammanlagt kan det nog vara i tio år, sådär. Men nu är det ca tre år sedan jag började återsatsa.

Hur mycket tränar du?
   – I vanliga fall så ligger jag runt 5-6 dagar i veckan. Nu inför VM så har jag legat på runt 8-9 pass i veckan. Det har tillkommit mycket löpning och konditionsträning på sista tiden.

Vad är nästa mål nu?
   – I första hand så är det en fullkontaktstävling i Ängelholm. Kortsiktigt så blir det nu en match i taget. Nästa stora mål är naturligtvis EM i Turkiet nästa år. Därifrån går jag inte med annat än en guld.

Textoch foto: Håkan Ozan, Svenska Kickboxningsförbundet

2
8
10