Karin Edenius fullbordade ett hat trick i svenska VM-guld i kickboxning, när hon vann i light contact under lördagen. Nu två dagar senare är hon hemma i Sverige igen.
– Jag njuter för fullt av att ha nått mitt mål och att nu kunna slappna av och bara ta dagen som den kommer, säger hon till budokampsport.se.
Karin Edenius hade aldrig tidigare vunnit ett VM-guld – nu är hon bäst i världen och kan blicka ner mot alla andra. VM-finalen vanns övertygande mot regerande mästarinnan av bara farten.
Igår kom Karin hem till Sverige och möttes av en stolt pojkvän och en ännu mer stolt hund.
– Jag fick ett varmt välkomnande av efterlängtad pojkvän och hund direkt jag kom innanför dörren hemma igår. Vänner och familj har såklart varit ett otroligt stöd hela resan och har hört av sig och grattat så pass att jag är helt överväldigad. Fick även stora gratulationer på jobbet idag vilket jag blev otroligt glad över med fika, bubbel och konfetti. Sen har såklart lokala pressen och andra mediakanaler varit väldigt nyfikna på VM-medaljen.
Och inte heller Karin har riktigt förstått vad hon har ställt till med.
– Nej, det känns fantastiskt! Fortfarande lite overkligt men fruktansvärt skönt.
“Fruktansvärt taggad”
Halvvägs in i VM-finalen kände Karin att hon hade kontroll på matchen och kunde gå hela vägen till guldet.
– Jag har jobbat mycket med den mentala biten och har haft som målsättning att ta guldet hela tiden och det är det min målbild kretsat kring. Men helt säker på vinst var jag efter ungefär halva finalen då jag kände att min vilja var större än kroatiskan och att jag såg att även hon såg det och då kände jag mig piggare och mer fokuserad än någonsin. En otroligt härlig känsla att ha ett sådant driv. Med två fenomenala coacher vid sidan av mattan som taktiskt vägledde mig i matchen var vi oslagbara denna dag.
I finalen mötte Karin en fighter vars record var respektingivande – hon var både regerande mästarinna och inte besegrad på de senaste sex åren – till en envis norrländska stod för motståndet.
– Jag var så fruktansvärt taggad. Jag visste vad hon skulle göra, jag visste att jag tränat på att bemöta just det och jag visste hur mycket jag ville ta detta guld. Jag visste även att min form är på topp och att jag hade ett hemligt vapen i form av den mentala träningen. Istället för att känna den sedvanliga nervositeten och kanske till och med ångest så kände jag bara glädje och en enorm vilja och styrka i att jag äntligen stod där i VM-final med alla förberedelser klara.
Och när domaren höjde Karins arm till väders kom alla känslor på samma gång.
– Ett underbart lyckorus och en obeskrivlig känsla av lättnad när jag äntligen nått dit jag hela tiden velat komma. Jag kände även en enorm tacksamhet till mina coacher, min tränare, min mentala coach och alla andra runtomkring som hela tiden trott på mig och hejat mig fram till detta. Och såklart en härlig grottmänniskokänsla i att jag krigat mest och slagit regerande världsmästarinnan, både med huvudet och kroppen.
Den närmaste tiden nu kommer Karin att njuta.
– Nu tänker jag bara fokusera på att njuta av guldet, av att ha tid över till annat än stenhård träning och att umgås med alla när och kära. Sen vet jag att träningssuget kommer att komma krypande rätt snart men inte förrän då kommer jag att dra på mig träningkläderna på nytt. Tid för annat är en viktig belöning som inte ska underskattas, och det är jag värd.
Text: Jonathan Broberg
