Korsbandsskadade Edenius ser ljuset i mörkret: ”Henke Larsson var ju tillbaka på tre månader…”

Karin Edenius siktade på att vinna EM-guld i kickboxningens lightkontakt. Hon sades vara i bättre form än någonsin inför mästerskapet. Men när olyckan var framme förbyttes guldglansen mot en svår korsbandsskada. Nu närmar hon sig operation och budokampsport.se fick sig en pratstund med den regerande världsmästarinnan.
   – Oavsett knäet kommer 2013 bli ett grymt år, säger hon till budokampsport.se.

EM i Ankara förvandlades från ett presumtivt himmelrike till rena motsatsen för Karin Edenius. Hon siktade mot EM-guld och mot att i år försvara sitt VM-guld, men istället stundar en operation för hennes skadade korsband.

Edenius ser ändå ljust på den närmaste framtiden.
   – Som bekant så slet jag av främre korsbandet i höger knä i sista ronden i kvartsfinalen vid EM i Ankara i slutet av oktober. Bortsett från att det är enormt trist att skada sig så kändes det ännu mer frustrerande att det hände just då när formen var så jäkla bra och jag hade siktet på dubbla EM-guld. Att ge bort en seger när man leder stort på grund av att man inte kan fortsätta pga knäet ingick inte i min målbild och var en stor mental utmaning att acceptera och vända till att fokusera på att göra det bästa av situationen och göra en kick ass-rehab.

Hennes främre korsband konstaterades vara helt av, men trots det har hon via sjukgymnastik ändå kunnat träna lite lätt under tiden.
   – Landslagscoach Hayes var vettigare än mig och bröt matchen samt lindade och kylde exemplariskt. Redan samma dag som skadan skedde började jag rehabträna i form av posttraumatisk rörlighetsträning, tack vare min fyscoach Björn Rhodin som knåpade ihop ett träningsprogram efter att ha stämt av läget med mig. Väl hemma i Sverige fick jag, tack vare att jag är uttagen elitidrottare i “Elitidrottsstaden Uppsala”, träffa en grym idrottsläkare nästan direkt som ordnade med magnetröntgen dagen efter. Där konstaterades det att främre korsbandet var helt av. Då jag, envis som jag är, först hade försökt köra vidare i matchen trots skadan, höll jag dessutom på att dra av en menisk men som tur var höll den. Med hjälp av en sjukgymnast har jag nu tränat upp knäet så pass att jag till och med kan jogga kortare sträckor och tränar på för fullt i gymmet.

Karin, vad händer den närmaste framtiden?
   – Imorgon träffar jag operationsläkaren, en som är grym på knän, och får då veta när knäet ska opereras. Förhoppningsvis blir det inom ett par veckor. Tack vare att jag tränat knäet så pass mycket så hoppas jag på att rehabträningen efter operationen går bra och fortlöper smidigt så jag snabbt är på benen igen. Allt nollställs ju vid operationen så då är det av allra högsta vikt att träna upp knäet och dess nya korsband.

Har du fått någon indikation om när du kan vara tillbaka i tävling?
   – Svårt att svara på säger man men standardrehabtiden är sex månader innan man är tillbaka. Men Henke Larsson var ju tillbaka på tre…

Trots den svåra skadan och en stundande operation och tillhörande rehabträning kan Karin ändå inte låta bli att blicka fram mot tävling.
   – Oavsett knäet kommer 2013 bli ett grymt år. Först och främst och viktigast av allt idrottsmässigt är att operationen går bra, att jag köttar rehabträning med fullt fokus och blir helt återställd. Efter det får jag ta en diskussion med min läkare om det jag kan satsa på VM i Turkiet i höst. Är det klartecken därifrån så är en landslagsplats och ytterligare ett VM-guld helt klart lockande. Med ett återställt knä finns det inget eller ingen som stoppar mig.

Text: Jonathan Broberg